Känslan av att allt stryps åt.. inte kunna andas.. hjärtat som slår fort & oroligt... Allt trycks ihop i halsen... Tårarna kommer & man mår skit... Fan..jag vill ju för i helvete må bra. Njuta & längta efter den lilla som ligger där i min mage. Vissa säger ååå bebis mage typ & jag känner bara rysningar längs ryggraden.. Känner mig bara fet & äcklig. Och inget som passar... Förutom mamma kläder & vissa av dom är lite förstora... Så nej fy... Varför mår jag så här??? Jag vill känna mig lycklig & vacker & allt det där som hör till.. Mådde ALDRIG så här med sonen    min prins... Och tycker synd om min make som måste gå igenom mitt humör som är totalt i dass & fruktansvärt negativt till allt som är... Alla runt mig... Som får stå ut med detta... Hur ska jag komma upp igen & njuta?.... Passa på & leva... Undrar om det är så att jag oroar mig för att när detta barn kommer är det slut med mig? Att det då bara är barn som gäller? Åååå hjälp mig nån....