Jag har en oro i magen som inte vill släppa... Klump i halsen jag inte kan släppa loss... Trodde aldrig jag skulle behöva ha denna slags oro.. Kunde ju inte drabba mig eller nån nära... Så som man tänker i vanliga fall.. Tankar jag helst vill slippa ha, har jag nu fått.. Vad om? Vad då? Och jag är en sånn som ser det värsta först... Mina upplevelser i livet har gjort mig sådan.. Förvänta det värsta, då är besvikelsen som minst när det väl händer.. Men nu är känslan mer av rädsla än nåt annat... Har lust att bara brista i gråt, men kan inte.. Kan inte visa det... Inte prata om det... Trodde ju aldrig... 

 Men en sak som detta har fått mig att också inse att man ska ta vara på dagen, vara glad för vad man har. Ta tillvara alla ögonblick.. Fånga dom & minnas dom.. Nej det är nog inte så illa.. Som sagt är det bara jag som tror det värsta. Men man får ändå en ond känsla.. Vill inte skriva vad detta egentligen handlar om av respekt helt enkelt. Men det ordnar sig    Behövde bara få "skriva" av mig... 

 Skulle behöva ta en promenad helt för mig själv.. Få släppa loss dom känslorna... Gå där ingen ser.. Bara så jag kan släppa det... 

 Nej det är säkert inget, så enkelt är det bara. Så det så!!! Och så SKA jag tänka till motsatsen är bevisad. Just det!! Och det ska jag ha som mantra just nu.

 That's it. Over & out