Så är turen åter igen inte på min sida... Vilken chock... Min syster hittade en annons på blocket igår att nån skulle hyra ut lägenheter. Blev jätteglad & hoppades turen skulle vara på min sida. Mailade men svar uteblev. Och idag fick jag & barnen frågan om vi ville med till lekparken & leka. Hon är mamma till Isaks dagiskompis & Noahs sim & spädbarns kompis. Vi har pratat en hel del så tackade gladeligen ja. Skönt för både mig & barnen att komma ut lite. Vi var ute i ca två timmar innan Isak nästan somnade i gungan haha.   Då var det på tiden att åka hem i alla fall tyckte jag. Och det roliga är att Isak sett på barnprogram en björn som heter Charlie. Och nu har det sig att hennes yngsta heter faktiskt Charlie. Så Isak kallade honom Charlie Björn    Var i alla fall helt underbart att se en så glad son som man hade den stunden. Så mycket härligt skratt när han gungade. Är för sällan man hör ett sådant skratt... Och kanske är det mitt fel...? Nog om det, fick i alla fall tag i personen med lägenheten men vad som inte helt & hållet framgick i annonsen var att dessa lägenheter inte skulle bli klara förrän i slutet på sommaren... Det var den turen... Jo tack... Undrar vad jag gjort världen för illa som får dessa besvikelser efter besvikelser?.... Varje dag är som en kamp... Kamp att hålla ihop mig själv... En stor kamp att försöka klara av Isaks trots som bara blir värre & värre... Och ens tålamod är inte det bästa när man mår som man mår. Som man bäddar får man ligga heter det ju..... Så då var det hoppet i knas... 

 Var också & tittade på lägenheten som jag blev erbjuden. Jättetrevliga människor. Tyvärr skulle dom nog inte kunna flytta ut innan uppsägningstiden då dom bygger hus. Ett pluss var att det var bra storlek på lägenheten och att vi skulle kunna bo så i ett år typ.. Ett minus var att den var väldigt sliten & skulle behöva en helrenovering.. Men hoppas inte på så mycket... Jag skulle behöva flytta NU.... Fattar inte varför jag inte kan bli prioriterad i den där jävla bostadskön? Många som inte fattar det.... 1 juli känns väldigt avlägset & jobbigt.... Och inte ens säkert att det är jag som får den.. Hoppas fortfarande på den trean som är inflyttning 1 maj.... Snälla behöver det... 

 Och nu varför jag inte lägger upp bilder... Jo har packat ner sladden till kameran    var säker på att jag packat ner den till "hit" sakerna men verkar inte så.. Ska gå igenom mina grejer & leta sen...

 Och visst är det otroligt hur många läsare jag helt plötsligt fått... hmm... 

 Annars ska jag allt försöka sluta "gnälla".... Inte så lätt kanske men måste börja se framåt... Fick ännu ett hopp sönderslaget.... Och nu ska jag bara tänka på mig & barnen. Se framåt & kanske inte vara så godtrogen & snäll som man varit. Dags för ändring. Och tänk så mycket lättare allt det blir bara vi får ett eget hem. Privatliv. Längtar.... Time to change....

Har en sådan stor ångest... sitter som en stor hård klump i magen... Mår fruktansvärt dårligt... Vill helst bara lägga mig ner & gråta... Försvinna en stund... Men det går inte... Har två barn att tänka på... Men orkar snart inte mer.... börjar bli psykiskt nedbruten... Orkeslös... Måste bita ihop... För barnens skull... Jag vill så gärna vrida klockan tillbaka en månad... Ändra på allt... Ha livet som det var..... Gud hjälpe mig... andas.. måste bita ihop....