Har ingen ork kvar... inte till att göra nåt... Hade det inte varit för barnen vet jag inte..... Mår så fruktansvärt dårligt... Jag tål inte hur mycket som helst... Så stark är jag inte... nedslag på nedslag.. Konstant & hela tiden känns det som... Ensamhet & ändå aldrig ensam... Påfrestande... Ångesten som en klump i magen... Tårar som rinner... Hopplösheten.... Om man ändå kunde vrida tillbaka klockan...göra saker ogjort... Jag vet innerst inne att det kan bara bli bättre... Men just nu känns det som man bara ser en vägg, tjock & tung som betong... Bara mörker... Och jag vill falla... Och ändå inte om ni förstår vad jag menar... In i mörkret... En stund bara... Vakna upp & se nån typ av ljuspunkt... Jag orkar inte bo kvar här.. Visst det funkar.. men just det där att aldrig få vara för sig själv... Ett eget hem att pyssla om... Privatliv... Göra vad man vill utan hänsyn till annan än barnen....

fick jag ens erbjudande på en lägenhet för? För att få lite hopp för att det skulle krossas.... Tack... Ringde bostaden själv idag... Och nej ser inte bra ut. Jag är inte prioriterad då det inte står i hyrespolycin att separation är en sådan prioritet. Men däremot om du är inflyttad från en annan kommun, jo då är du prioriterad. Men va fan!!?? Dags att ändra lite på den jävla polycin.. Hur vore det att ta hand om sina "egna" först & prioritera separation & speciellt med två små barn? Varför ens skicka mig att titta på en lägenhet då ändå chansen är som att hitta en nål i en höstack? Jag har ju bara 30 poäng & den med högst som också intresseanmält den har över 500!!?? Skulle jag ha vetat detta för ett år sedan? At vi skulle separera? Vad fan tänker dom med?? Jag ska nog ta ett samtal till vdn... Men inte idag... Just nu orkar jag inget... Och helst av allt vill jag bryta ihop... Försvinna en stund... Och ibland vill jag inte ens finnas till... Jag känner mig slut.. hopplös... nedbruten... deprimerad & lett.... Orkar snart inga mer nedslag... Men har det viktigaste i mitt liv att tänka på.. Mina barn.. Mina älskade barn   

Jag känner mig så frustrerad... Måste snart få mig nån annanstans att bo... Det sliter på nerverna & detta går tyvärr utöver fel personer... Måste bita ihop för allas skull... För att bevara husfreden & för barnens skull... Tar ut det på den jag vet tål detta... Tack för att du fortfarande finns i mitt liv & att du tål en smäll eller två     att du tål att jag blir förbannad. Inte min mening att ta det utöver dig men för allas skull får det bli så.... Och tack för att du hjälper till där du kan... Jag är inte alltid så rättvis mot dig & ber om förlåtelse för detta. Ha överseende med mig en stund till & en låååång stubin   

Annars går det tja jo det går. Finns inget annat att säga.. Tror saker & ting blir lättare bara vi får oss ett eget boende.. Visst kommer nog tuffa stunder där också men har människor & vänner jag kan prata med då... Nej snälla bostadsförmedlingen.. Ring.. säg att jag får lägenheten som är inflyttning 1 maj... Ge mig ett litet hopp.. Snälla.....

Jag är så j... förbannad... Att åtminstone vara lite ärlig... Du vet inte hur lätt du har det du. Så himla bekvämt...

 Tack & hej

Så är turen åter igen inte på min sida... Vilken chock... Min syster hittade en annons på blocket igår att nån skulle hyra ut lägenheter. Blev jätteglad & hoppades turen skulle vara på min sida. Mailade men svar uteblev. Och idag fick jag & barnen frågan om vi ville med till lekparken & leka. Hon är mamma till Isaks dagiskompis & Noahs sim & spädbarns kompis. Vi har pratat en hel del så tackade gladeligen ja. Skönt för både mig & barnen att komma ut lite. Vi var ute i ca två timmar innan Isak nästan somnade i gungan haha.   Då var det på tiden att åka hem i alla fall tyckte jag. Och det roliga är att Isak sett på barnprogram en björn som heter Charlie. Och nu har det sig att hennes yngsta heter faktiskt Charlie. Så Isak kallade honom Charlie Björn    Var i alla fall helt underbart att se en så glad son som man hade den stunden. Så mycket härligt skratt när han gungade. Är för sällan man hör ett sådant skratt... Och kanske är det mitt fel...? Nog om det, fick i alla fall tag i personen med lägenheten men vad som inte helt & hållet framgick i annonsen var att dessa lägenheter inte skulle bli klara förrän i slutet på sommaren... Det var den turen... Jo tack... Undrar vad jag gjort världen för illa som får dessa besvikelser efter besvikelser?.... Varje dag är som en kamp... Kamp att hålla ihop mig själv... En stor kamp att försöka klara av Isaks trots som bara blir värre & värre... Och ens tålamod är inte det bästa när man mår som man mår. Som man bäddar får man ligga heter det ju..... Så då var det hoppet i knas... 

 Var också & tittade på lägenheten som jag blev erbjuden. Jättetrevliga människor. Tyvärr skulle dom nog inte kunna flytta ut innan uppsägningstiden då dom bygger hus. Ett pluss var att det var bra storlek på lägenheten och att vi skulle kunna bo så i ett år typ.. Ett minus var att den var väldigt sliten & skulle behöva en helrenovering.. Men hoppas inte på så mycket... Jag skulle behöva flytta NU.... Fattar inte varför jag inte kan bli prioriterad i den där jävla bostadskön? Många som inte fattar det.... 1 juli känns väldigt avlägset & jobbigt.... Och inte ens säkert att det är jag som får den.. Hoppas fortfarande på den trean som är inflyttning 1 maj.... Snälla behöver det... 

 Och nu varför jag inte lägger upp bilder... Jo har packat ner sladden till kameran    var säker på att jag packat ner den till "hit" sakerna men verkar inte så.. Ska gå igenom mina grejer & leta sen...

 Och visst är det otroligt hur många läsare jag helt plötsligt fått... hmm... 

 Annars ska jag allt försöka sluta "gnälla".... Inte så lätt kanske men måste börja se framåt... Fick ännu ett hopp sönderslaget.... Och nu ska jag bara tänka på mig & barnen. Se framåt & kanske inte vara så godtrogen & snäll som man varit. Dags för ändring. Och tänk så mycket lättare allt det blir bara vi får ett eget hem. Privatliv. Längtar.... Time to change....

Har en sådan stor ångest... sitter som en stor hård klump i magen... Mår fruktansvärt dårligt... Vill helst bara lägga mig ner & gråta... Försvinna en stund... Men det går inte... Har två barn att tänka på... Men orkar snart inte mer.... börjar bli psykiskt nedbruten... Orkeslös... Måste bita ihop... För barnens skull... Jag vill så gärna vrida klockan tillbaka en månad... Ändra på allt... Ha livet som det var..... Gud hjälpe mig... andas.. måste bita ihop.... 

Efter eget boende... privatliv... Blir snart knäpp... Vill härifrån... Ha ett eget hem... Lugn & ro för mina barn... Rutiner... Blir jobbigare & jobbigare för varje dag... 

 Hoppas verkligen jag får den lägenheten jag blivit erbjuden.... För allas skull.... Fast det är fler som blivit erbjuden samma.... Åååå vill ha ett hem... nu... igår.... 

Kan inte sova.. haft en hopplös natt...först & främst har det varit en av Isaks berömda nätter... Vaknat skrikande flera gånger... Läggningen var helt hopplös igår.. Somnade först när jag också lade mig.. Och sedan har man haft mycket i huvudet själv... Dårligt samvete speciellt för Isaks del då mitt tålamod inte alls varit bra & speciellt på kvällarna i samband med läggning... Blir så ledsen för barnens skull    känner att jag idag mår riktigt uselt... Saknad...ont i hjärtat... Känner behov av att komma härifrån till nåt eget så fort det bara går. Få möjlighet att komma på fötter & må bra... Fick goda nyheter igår i dubbel bemärkning. Kontaktade ju Nordea och jag & maken åkte på mötet ihop.. Gick väldigt bra & maken var till stor hjälp. Vill bara klargöra också att han faktiskt hjälper till där han kan så det inte blir några missförstånd. Och vi pratar som vänner. Jo i alla fall, igår ringde hon. Och jepp jag fick lånet    Tänka sig att det ska skilja sig så från två banker. Vad dom kan hjälpa till med och inte. Så på måndag nästa vecka ska jag dit & sen blir det hejdå till den lokala banken. Jag är inte den första & blir nog inte den sista heller.. Så det känns som en stor lättnad. Och ett pluss att jag slipper sälja bilen då jag faktiskt börjar tycka om den   och jag vet ju vad jag kör & att jag kan lita på den. Stort pluss i kanten eftersom man oftast har med sig barnen i bilen. Och igår eftermiddag ringde jag bostadsförmedlingen igen. Och jepp, fick erbjudande på en stor tvåa. Visst funkar en stund men det är en trea jag måste ha frampå. Men bara jag kommer mig till mitt eget så blir det nog bra för oss alla. Hade hoppats på en trea med en gång för att slippa flytta ännu en gång med tanke på barnen. Men nu får det bli så här till att börja med. Men läste också på mailet jag fick att detta erbjudande tydligen blir skickad till flera?! Konstigt... Så då är det ju ändå inte så stor möjlighet att faktiskt vi får den. Och inte är det inflyttning förrän 1 juli... Gud vad jag hoppas man kan få den så tidigt det bara går.. Känns som en evighet till dess... Men har i alla fall fått mina ljuspunkter. 

 Var hos läkaren igår med Isak då han på nätterna haft svårt att andas & haft en hemsk hosta. Förkylningen som går runt här. Peppar peppar, har klarat mig än så länge. Jo i alla fall på telefon misstänkte dom krupp. Kom dit, var inne i typ två minuter. Lyssnade på Isak. Han hördes så ren & fin ut i bröstet så var nog falsk krupp som det kallas. Virus (typiskt vc här). Lev som normalt. Går över på ett par dagar, vilket vill säga att idag ska det vara över.. Mmm visst... Inga problem att vara på dagis då han orkar leka som vanligt. Men just att lämna honom på dagis vet jag inte riktigt om jag ska göra idag... Hostat en del i natt.. Men inte det där att han får svårt att andas... men får se hur han är när han vaknar. Kan behöva lite tid där & jag lite för mig själv för att bygga upp mig & mitt tålamod.. Men som sagt, får se hur han mår. 

 Just nu är det bara skönt att få vara lite ifred.. Bara mig uppe i detta hus. Min tid. Det brukar aldrig gå länge innan han vaknar efter att jag gått upp. Men nu verkar det vara tyst än så länge.. 

 Nej blir nog en okej dag i alla fall