Har ingen ork... vill ha ett slut... en lösning... Varför allt på en gång? Haha jo detta hörrni är mitt liv... nedtur  på nedtur... Hur mycket mer ska jag orka? Har inte jag haft mitt genom alla årens lopp? Är detta vad jag är född till? Att bevisa hur stark jag kan vara... Men börjar få nog av allt.... Sparka på den som redan ligger... jo jag tackar... Jag säger inte att allt varit en nedtur... Men alltid nån gång på ett år så händer nåt... Men just detta år har varit extremt.... På sätt & vis har allt detta fört med sig nåt bra.. eller hur man ska se det... 7,5 kg lättare... Och mer lär det ju bli om inte matlusten kommer... Men dom här senaste dagarna har jag knappt fått i mig nåt... Växer i munnen på mig... Och jag som alltid varit tvärtom.. Mår jag inte bra äter jag... Men sen jag flyttade hit har jag knappt ätit... Hur kul är det att äta ensam? Förutom när Isak är med & äter... Nää äter bara det jag så absolut måste få i mig bara för att klara en dag.. Som idag ex... ett knäckebröd & lite av en microrätt... Mer än det lär det inte bli idag... Som sagt, klarar det inte.. Känns som magen ska vändas in & ut.... 

 Gud vad tragisk jag är...... Om jag ändå kunde lättat lite på allt som hänt här... Då hade ni nog förstått... Men har ändå lite respekt... Otroligt nog... 

Känner inte för att vara ensam idag... men vad ska jag göra..? Mitt liv just nu... så det är... Nej blir nog bättre snart.. Måste bara hitta en lösning på allt... Och just nu är jag inte nära den... Måste fundera lite på hur jag ska gå tillväga.... Vad som är bäst..Skulle önska nån kunde ta det beslutet åt mig.....

kan inte sova...orkar inte äta..går med ett konstant illamående.... Behövde inte detta just nu... Visste det skulle komma förr eller senare.. men inte nu... inte redan... jag behöver bearbeta... jag kan inte bara "glömma" dryga sju år.... Det kanske andra kan... När är det okej? När kan man släppa det & gå vidare? Släppa taget...? För vissa verkar det vara enklare än för andra.... Orken..livslusten är som bortblåst... gjort är gjort... Går inte att ändra det... Men det var ett beslut jag skulle tagit... Skulle varit mitt val... Och det är det näst värsta.... Känner att jag vill hämnas... dra åt där det riktigt känns om ni förstår?... Men ändå är jag inte den typen av människa.. Men när ska jag få tänka på mig? Skulle jag må bättre av att göra vad jag egentligen vill?... Hämnas.. göra livet surt... Vad tjänar det till?.... Om tio år..vad har jag vunnit på det om jag skulle göra det?... Jag vet inte.... Tankarna på högvarv... Känns som om jag blivit totalt överkörd & får ligga sårad & blödande kvar... 

 Jag vet vad jag måste tänka på & det är ju barnen. För mig är det dom som är det viktiga... Måste se framåt jag vet... Men att ha blivit så totalt sviken gör det svårt... Känns som om jag har en dimma runt mig.. Kan inte tänka klart... 

Får rycka upp mig lite... snart så barnen vaknar & dagen tar sin början....