Dagen har varit väldigt bra & vi har spenderat hela dagen ute. Riktigt härligt för oss alla. Isak har varit med sin mormor så fort hon skulle åka iväg nånstans. Hehe då är det alltid. "Får jag följa med?". Och på eftermiddagen tog min syster med sig Isak för att bada. Nästa gång ska jag följa med. Inte för att bada kanske men för att se på min lilla livsnjutare när han badar   Inte så lätt att dra iväg på stranden ensam med båda barnen. Noah ska ju inte vara i solen & inte så lätt att passa båda två. Nej som sagt dagen har varit perfekt så att säga & är så glad att jag har mina systrar & föräldrar. Vad skulle jag gjort utan dom?   

Men så kommer kvällen då... Läggningarna på Isak börjar fungera nu utan för mycket bråk. Och idag slocknade han ganska fort vilket inte är så konstigt egentligen.. Men så fort båda barnen sover så kommer ångesten med det... Och speciellt så här på fredag-lördagskvällar... Ångest & ensamhet... Skulle mer än gärna träffa nån att spendera kvällar med.. Inte för att jag har brått att hitta nån ny som vissa andra kanske har... Men just för sällskapets skull... Nån vuxen att prata med... Och självklart med allt det här kommer ju tankarna också... Gjorde man rätt? Bla bla bla... tänk om..hade det varit bättre osv.... Jag försöker se framåt... Men samtidigt hur lätt är det att träffa på nån som ensamstående till två små barn då jag har dom i stort sett hela tiden förutom varannan helg?... Var träffar man nån då? När jag går hemma hela dagen?.... Saknar just vuxet sällskap... Närhet.. kramar... Ja ni vet.... Alltså nu menar jag inte sex & så om ni tänkte i dom banorna    Nej just helgerna är tuffa.... Herregud är väl inte så konstigt då jag knappt varit ensam en helg på sju år? Och nu helt plötsligt är jag inget annat än just ensam.... Och just ensamheten är en svår känsla..... Visst är inte ensam när jag är ute på partaj men festen har alltid ett slut....... Tack gode gud för mina underbara söner    Är det nåt jag inte ångrar så är det dom   Andas för mina barn

Otroligt.. Sista maj.. kan undra sig var denna månad tagit vägen? Att vi redan bott här en månad... Allt som hänt denna maj månad.. Upp & nergångar.. Mest ner skulle jag väl säga men men nu blickar man framåt & hoppas juni månad för med sig mest positiva saker. Kan väl ändå inte bli sämre nu? 

 Idag ska jag nog ta med mig barnen på "landet". Få springa & busa lite med Isak. Känns inte som om jag kan göra det här egentligen. Så då åker vi ut till min mamma & pappa. Och så ska jag hjälpa till lite med förberedelserna till sommarfesten som klubben ska ha i morgon... Och kanske försöka tvätta bilen innan tälten kommer upp. Vi får se.

 I morgon är det dugnad här i området.. Usch lockar inte att visa sig i morgon... Men men.. Får väl göra det då. Merparten är ju trevliga.. Bara en jag inte tål    Och på kvällen kanske jag åker ut en liten sväng på festen. Syrran har sagt sig villig att passa barnen så kan väl ta en tur & säga hej. Nej nu ska jag packa lite grejer & sen drar vi nog. Ha en fin dag. Avslutar för en gångs skull med bilder på barnen. Vad annars   

Min stora coola grabb

Haha ja som jag alltid sagt. Noah är helt enkelt född förvånad