Skjut mig & få det överstökat... Ja den känslan sitter jag med just nu. Det har varit så himla mycket denna vecka.. Med allt vad det innebär... Nätter som varit krångliga med båda.. Den äldste som slitit med magont.. den minste som gråtit & gråtit & gråtit i timmar... Av orsaker jag inte vet då man försökt med allt.. Precis allt.... Och då sitter man kvar med känslan att vara totalt oduglig som inte vet vad ens barn vill... Allt som hänt har nu satt sina spår.. Og inte en sekund åt mig själv.. Att bara få vara... eller få lite ordning i kaoset... Det har inte funnits möjlighet... Och idag hade jag verkligen verkligen behövt några minuter bara för mig... Hade verkligen hoppats att barnen skulle följa med sin pappa efter Lucia på dagis.. Så blev det inte... Och nu sitter jag här med illamående, hög puls & skakar som ett asplöv.... En väldigt skrämmande tanke som jag sitter med.. Jag förstår nu dom som börjar med droger för att orka.. Jag förstår det nu.. Och jag har ändå haft nolltolerans vad gäller det.. Nej nej nu får ni inte tro att jag tänker börja!!! Jag säger bara att jag förstår varför vissa hamnar i den skiten... Fan också.. Jag som hade fått allt på rätsidan.. Mådde bra & allt flöt på¨.. Ända till denna veckan... Som har varit så så mycket & nu har det bara sagt pang... Orken jag hade är borta.. Känsla av glädje är också putsväck... Kvar sitter jag apatisk & orkar ingenting... Allt känns som ett tilltag... ett stort ork.... Och allt jag nu ber om är en enda lugn natt... en enda... och lite bara lite tid för mig själv.... Men det händer inte förrän på måndag ca 16.30 Så bara att bita ihop.. andas... Och nätterna är ju bara att se hur det blir. Jag fixar detta också. Självklart.. Jag knäcks inte helt... Har två barn att tänka på så jag måste bara. Och nu måste jag snart ut med Gizmo.. Alla måsten som också hänger över en... Nej tänka positivt, rätta upp mig & gå med huvudet högt.. När jag fått orken tillbaka...