Har ett mörker i mig.. som sakta men säkert gör allt svart... sätter sig under skinnet på mig.. In under benen & tar sin plats i hjärtat & magen.. Har fått tankar jag tidigare inte haft.. Jag har kanske varit orättvis... Tänk om det var mitt fel? Jag som drev fram det.. Jag som kunde gjort annorlunda... Hade det blivit annorlunda då? Jag vet jag kan vara intensiv & svår... Tusen frågor som aldrig får svar... Och att folk runt mig har hållit ut är mig ofattbart... frågan är hur länge till dom orkar.... Mörkret bara växer... mår dårligt... och mår ännu värre av tanken att jag nog inte har nån rätt att klaga... Jag har ju "allt"..... Har också tänkt lite på det här med identitet... Om ni skulle få frågan: Vem är du? Vad är din identitet? Mitt svar blir mamma. Jag är en mamma, det är min identitet. Utan mina barn är jag inget... ingenting.... Idag skulle jag egentligen åkt till mysen för att hämta korten.. skulle ha åkt så fort Isak lämnats på dagis.. Men orkar inte just nu... orkar inte tanken på att sätta mig i bilen & träffa nån & le.... Kanske blir bättre under dagen & att jag åker iväg efter att ha hämtat äldstemann på dagis... jag får se... Just nu är tanken svår nog att gå till dagis.... Jag tar en paus nu... Kommer nog inte vara så kontaktbar.... Ni ska slippa läsa mitt gnäll... Hur länge vet jag ej.. Kan hända ni hör nåt redan i morgon... Vem vet... och ber om ursäkt till andra som kanske inte hör nåt av mig.. Vill även poängtera att detta är ingens fel... Mitt eget & ingen annans... Jag ska försöka "hitta mig själv"... en annan identitet än som mamma.... Men just idag ska jag få låta tankarna vandra... jag ska få må dårligt... Sedan får man se... Nu måste jag göra i ordning mina små busar... Sedan ska jag bara "vara" & ta min paus från dom flesta.........