Jag hade hoppats att nästa gång jag skrev skulle det faktiskt bli nåt positivt.... Vad är det med det här året egentligen? Detta som skulle bli mitt år har börjat som ett rent helvete.... Man "möter väggen" mår tidvis fruktansvärt dårligt... får dårliga nyheter... får sämre nyheter... barnen får ögoninflammation vilket gör att jag måste skjuta upp inskolning & jobb... Och sen när dom äntligen äntligen är friska i ögonen & vi åter får komma på dagis jodå nu ska ni få höra förstår ni... Vi var ju som sagt på dagis idag. Allt gick jättesmidigt & vi åt lunch. Noah som är van vid att sova den tiden lunchen är åt ju men sedan så var han så trött & arg & orkade helt enkelt inte mera. I väntan på att äldstemann skulle bli klar med sin mat så somnade Noah i min famn    Frid & fröjd & inget ont anande. Gick iväg för att klä på dom för att gå hem. Heller inte då vaknade Noah. Då kom den ena fröken & säger: Men vad har han gjort under ögonen? Förklarar då att så brukar hennes barn se ut när hon får en allergisk reaktion... Kollade upp lite vad Noah ätit, vad som använts vid kryddor & liknande. Tyckte jag skulle ringa vårdcentralen akut så dom fick titta medans det var färskt. Sagt & gjort. Tydligen inte så akut för fick beskjed att komma ner efter dom haft sin lunch. Noah sov i sin vagn & efter en halvtimme tittade jag till honom för att se hur det såg ut. Och då såg det ut som det var borta. Tänkte puh & ringde & avbokade. Dumma dumma idiotiska mig..... Vid kvart över ett vaknar Noah.. helt hysterisk... får av honom ytterkläder. Får se att han har ansiktet full med röda områden med typ vita små böldar... Och inget jag gör lugnar honom. Får av honom kläder & då visar det sig att detta finns överallt! Gissa om det var en styck panikslagen mamma som ringer vårdcentralen, får besked om att komma direkt. Får på barnen kläder i all hast. Springer upp till bilen & kör ned. Och in kommer vi direkt med besked: Kraftig allergisk reaktion. Doktorn tittar på honom. Lyssnar & förklarar. Sköterskan kommer in med medisin som han får ta. Och så ska vi ta prover om ett par veckor för att se vad det var han reagerade på. För vad det var vet vi inte. För tillfället är det fisk som är misstänkt orsak.... Hur jag lyckades hålla ihop mig själv under allt det här vet jag inte.... Men det gick & eftermiddagen fortskred även detta med lite mera dårliga nyheter.... Som jag skrev sist gång att jag typ garanterade att det inte slutade med barnens sjukdom... Att jag skulle behöva ha så rätt...   Men nu klarar jag inte hålla ihop mig själv.. Jag går i bitar... hur mycket mera ska jag behöva ta.... en enda människa som ändå inte varit annat än snäll typ.... Jag orkar snart inte mer.... Nästan så jag har en liten liten önskan om att försvinna nu.... Varför ska allt drabba mig?   Och klart jag inte kommer "försvinna"... jag har ändå för mycket att leva för    Men som sagt... hur mycket ska jag tåla...? När ska allt faktiskt vända?... Det börjar bli för mycket..... helt jäkla otroligt....