att göra, skaffar man sig nya projekt. Jodå det är mig i ett nötskal för tiden. Ett exempel, röjer & plockar undan. Säljer & ger bort. Möblerar om & städar i skåp & lådor. Byter gardiner ett ex antal gånger. Ja allt för att ha i händerna. Jobbar & grejar tills jag typ stupar i säng. Allt för att slippa sitta med tankar & bryta ihop. Och så har man barnen som även dom håller en igång. Jodå får se hur länge jag får skriva här då minstingen nog vaknar från sin lur snart. Och får se hur länge jag får sitta här för den äldste    Nej som sagt håller jag igång håller jag även tankarna borta. Visst känner jag av ibland att kroppen tar lite stryk då jag håller på från morgon till kväll & här en kväll var jag så slut i kroppen att jag mådde sjukt illa. Var nästan så att jag trodde det var kräksjukan som kommit. Men ett dygns vila så var det över & man satte igång igen. Till veckan är sista veckan för Isak ensam på dagis    Sjukt hur fort tiden går. Och sista veckan jag har möjlighet till egentid med Noah   Och så blir jag lite små stressad, för då ska man ju göra "allt" man inte hinner eller orkar när man börjar jobba. Ja ni förstår nog. Har lite små fix kvar som jag ska ta under veckan & sedan är jag nog så att säga redo. Eller det är jag ju ändå. Fast skulle ha varit & fixat nya arbetskläder. Allt jag har i skåpen är typ två nummer förstora. Men får använda bälte så går det nog en stund    Det är ju bara sååå snyggt med förstora kläder som hänger & slänger    Nej det blir nog bra för mig & barnen med nya rutiner. Ska bli skönt. Att typ åka jobba, stoppa en bok i öronen & slippa tänka. Och prat på bok, måste se till att ladda hem ett antal så jag har. Och tänkte på det förut att nästa vecka har jag varit anställd på jobbet i 8 år!?! Uuuh man får ju lite noja av det. Visserligen gått hemma typ tre av dom. Men ändå. Men jobbet i sig är helt okej & kommer överrens med dom flesta kollegor. Så ja jag trivs nog. Fast nu är det nog en del nya där som jag inte känner & själv har jag ändrats väldigt mycket det sista året, både fysiskt & psykiskt. Men man ska nog gå till sig. Nej nu vaknar nog Nosisen snart så får avsluta. Sedan ska vi nog promenera till min kompis. Kombinera nytta med nöje   

Hej! Är inne på andra dagen som jag faktiskt mår okej. Otroligt    Och känns bra. För min egen del & andras. Fast saken är ju den att jag hållit mig sysselsatt typ helt till jag lägger mig & då har det gått bra. Det är ju så fort jag tillåter tankar att komma som jag kraschar. Och vet ju även jag att det kommer ske igen. Jag är inte färdig & är medveten om det. Men så länge jag håller igång så går det bra. Vet ju att det orkar man inte hålla på med & att till slut tar det slut på saker att göra. Exempelvis idag, nej då började jag möblera om i köksskåp. Haha superlätt med två busungar hemma   Men det gick & jag blev klar. Så var det ut med barna & åka & handla. Mat för veckan & nya skor till minstingen. Känns lite små surt måste jag säga. Har ju fodrade stövlar efter Isak, men dom kan han inte ha för dom går han ur    så det var bara vackert att köpa svindyra gortex skor. Tur det var lite rea på dom   Han börjar ju på dagis snart så är ju ett måste. Och det känns bra att komma in i arbetslivet igen, nya rutiner. Fast nu när jag är som jag är, dvs kaos i huvudet. Minnet är som bortblåst. För er som varit genom detsamma vet ni vad jag menar. Man klarar inte koncentrera sig & lyssnar inte riktigt & glömmer t o m vad man själv ska säga mitt i en mening. Jätteknäppt men ja så är det. Och på så vis är jag lite oroad att dom kanske planerar sätta mig på nåt helt nytt. Tror inte jag skulle fixa det riktigt så bra nu & är rädd det i så fall blir för mycket.... Måste ta mig ett snack med min chef tror jag. Så han också förstår. Gaah ska inte vara lätt.. sedan har jag ett annat lite dilemma... Men känner bara jag tänker på det börjar det där sippra fram så vi låter det vara.. varför förstöra en bra dag? 

 Jo dagen fortsatte med bak med äldstemann, middagslagning & allt sånt vardagligt. Letat fram massa gardiner jag ska sälja. I förra lägenheten hade jag en hel massa fönster så nu har det bara blivit liggande & bättre nån annan får nytta av det. Nej nu ska jag njuta av lite egentid framför tv & hoppas det där fortsätter hålla sig borta.. Men tyvärr känns det inte så nu..... Men hoppet är det sista som lämnar en sägs det.

Jag skulle önska jag kunde lägga mig, sova & sen när man vaknar så var allt det onda som bortblåst. Att det inte längre fanns kvar.. Bara poff så blev det borta.. Verkligheten ser annorlunda ut... Jag är så trött på att ena dagen må okej för att nästa krascha.... Det är jobbigt för mig, jobbigt för folk i min närhet... Jag önskar så innerligt att bara må bra.... Men nej det gör jag inte.. Att det skulle bli så här kunde jag aldrig drömma om... Jag har alltid varit känslig.. men det här?..... Att jag som så starkt försökt stå på helt egna ben ska möta "väggen" på detta vis... Och undrar gång på gång "vad har jag gjort för fel som förtjänar detta"..... Och att aldrig veta vad som utlöser nästa anfall.. det kan vara i stort sett vad som helst.. en låttext, en scen från en film ja typ vad som helst.... Hade jag inte haft mina barn, vänner, familj... ja då vet jag inte om jag hade fixat detta.... Jag försöker stå med rak rygg.. klara en dag åt gången.. För så är det nu.. Nu handlar det om att ta sig i genom en ny dag... Det handlar inte längre om att leva...utan överleva... Men vad fan... jag vill inte leva så!!! Jag vill leva för att leva! Och nej allt är inte bara svart.. Jag kan även känna glädje.. som ex när min äldsta son ligger i sin säng, sjunger "blinka lilla stjärna" för sin bror. Det är nåt som värmer mitt hjärta & får glädjen att sprida sig. Och är otroligt tacksam att jag även känner glädje... Idag är ingen bra dag... Men det är okej, jag får ha en dårlig dag. Och barnen är inte hemma så idag kan jag bara må som jag gör.. I kväll när dom kommer hem ska det värsta vara över & jag kan koncentrera mig om dom. Fokusera & få kaoset i huvudet att lägga sig den stunden.... Än en gång ett mörkt trist inlägg... Men detta är mitt sätt att få lite utlopp.. och tvingar aldrig nån att läsa... Det gör ni på egen hand... Men ibland vet jag också att det kan bli lite väl mycket & kan se illa ut för dom som inte känner mig eller min situation... Men så är det...