Hej hej. Ja då är dag två i "verkligheten" blivit gjord. Ja alltså arbetet    Och ja det har än så länge funkat bra. Att fixa mig, två barn & få i mig lite frukost. Helt otroligt. Och kommit i tid. Visst kommer det nog den dagen då nån av barnen kommer slå sig totalt vrånga men det får jag ta då. I alla fall har det varit skönt att komma igång och få annat i huvudet. Och jo jag mår helt okej. Och igår var jag helt slut. Ett totalt vrak. Haha så strax efter 20 igår gav jag upp då jag knappt orkade gå en meter. För herre jesus vad ont jag hade i mina fötter! Är ju inte van att stå så en hel dag. Och märker av det även idag. Fötter & rygg värker. Men blir en vana skulle jag tro. Får bara ge det lite tid. 

 Och min väntan är nu över. Haha jo i alla fall på ett sätt. Är så otroligt glad!!!! Men nu är det åter en ny väntan men just denna väntan vet jag inte hur lång den blir... Och det är nästan ännu jobbigare. Med det första hade jag i alla fall ett litet tidsperspektiv. Men denna väntan finns inte det... Hade tänkt gå ut med det men så känner jag nog att nej jag vill hålla på det en stund till. Och annars mår jag som sagt okej.. Men börjar känna av ångesten igen lite... Allt är lugnt så länge det är annat som pågår men stunder som nu.. när man sitter här & huvudet snurrar på sitt egna lilla vis.. tankar som kommer åter & klumpen i magen... ångrar lite att jag inte tog en tid hos kuratorn även denna vecka.. Men där & då kändes det inte så nödvändigt... Men jag har mycket skit som ska ut & bearbetas.... Och denna skit börjar sakta komma... Jag har påbörjat en ny mur känner jag.. Men jag vill inte ha nån mur... svårt att förklara om man inte själv vet hur det är... Så länge jag inte bryter ihop så funkar jag.. och värsta tanken är..tänk om det händer på jobbet.... att jag knäcker ihop... Gud det vill jag inte!!! Det vore så jäkla pinsamt... Eller egentligen inte.... för det är ju inte mitt fel om det händer.. men se där har vi det åter... skuld jag inte borde ha... sånt som får mig att må sämre... att känna skuld över sådant jag inte kan kontrollera.... Nej usch.. bättre att jag ger mig nu känner jag... Vi hörs en annan (bättre) dag