Vad hade jag egentligen trott? Att det skulle vända & gå min väg? Hur jävla dum i huvudet går det att bli? Nejdå åter en besvikelse....För att göra en historia kort... åkte på visning (hemlig tur) fick beviljat lån (första väntan) började buda, hoppades & drömde... ville verkligen verkligen ha... budet låg ensamt i tre dagar.. pang.. nejdå... då började nån buda över.. jag höjde mig till mitt tak och med ett litet villkor.. men ack nej... då blev det altså åter bjudet över med samma villkor.. Jag förlorade.. ett hem som redan då kändes som mitt när jag klev in dörren... Och nu sitter jag med en känsla att drömmen gått i knas.. Jag vet många säger: Det kommer fler... Jo kanske.. men det var denna jag verkligen ville ha..... Och varför gick man där & inbillade sig något? Dum dum dum som trodde det skulle vända... Att nu var det äntligen min tur.. Kanske dags att se det verkliga här i livet.. Det kommer inte vända.. Och nej just nu känns det inte så... Här sitter jag då i min hyreslägenhet.. mår skit... och här ser ut som fan.. ja bokstavligen... och det ända jag känner för nu är att dra huvudet under täcket & stanna där... För mitt "lilla" huvud har det åter varit mycket denna vecka.. Och nu rann det lite över för mig.... ny dag i morgon... idag vill jag bara sörja i min ensamhet... ska ha denna kväll... sedan får jag ta tag i mig i morgon... nu kan jag få må skit... Och är ju ändå ensam så det är tillåtet... fy fan jävla skit.....