I bland tänker jag lite på det här med annorlunda.. att jag i bland skulle önska situationen var annorlunda.. Att jag inte var & har det tänk jag har.. Att möta nya människor, förklara varför det är som det är & varför mitt tänk är si eller så är ingen lätt sak. Och jag förstår att ur någons annans ögon kan jag nog antas vara knäpp.. Finner inget bättre ord för det just nu.. Men min historia är både lång & komplicerad... Och för den som endast läser min blogg vet ej hela "sagan" endast en liten del.. Det finns endast ett få tal människor i mitt liv som verkligen vet hela historien bakom allt. Och sedan har man fått ett förtroende som jag heller inte går vidare med. Jag vill att människor ska lita på mig. Jag håller tyst om nån ber mig om det. Och vissa gånger behöver man inte ens säga det till mig utan jag förstår ändå. Det handlar bara om att läsa lite mellan raderna. Men jag sätter mig själv ändå i en sits jag inte vill sitta ibland... Jag vill inte behöva försvara mig utan vill bara att människor ska förstå.. Och det är svårt att förstå om man inte hela historien fått höra.. Men det är min historia, involverad i andra människors... Och även om jag skulle kunna berätta varenda liten detalj bara för att man ska förstå gör jag det inte... Just för att det finns andra människor involverade.. andra människors förtroende.. Men med allt jag varit i genom så står jag ändå idag på benen. Jag mår bra. Riktigt bra. Ångesten är det länge sedan jag kände av. Samvetet är en helt annan sak. 

 Haha och gissa vilket dilemma jag haft idag. Bara för att komma över på annat. Morgonen började bra som alla andra morgnar. Sen pang på började Noahs feber igen. Och den höll i sig. Vilket innebär att han i morgon inte får vara på dagis. Därav mitt dilemma: Jag får dåligt samvete om jag lämnar honom sjuk hos sin pappa.. För min del som mamma vill man ju vara där när dom är sjuka. Inte för att jag inte tror han gör ett dåligt jobb. Ja ni förstår. Och så får jag dåligt samvete om jag inte jobbar då jag endast jobbat en hel vecka sedan sist jag vabbade. Ovant det där med vab. Isak har sedan födseln varit sjuk typ två gånger i året, som maks. Nu har jag en som på typ två månader varit sjuk nu tredje gången. Sist gång var det i och för sig en tand men ändå. Nu vet jag inte alls vad som plågar honom. Inget som påverkat natten i alla fall. Men han har varit helt slut.. Inte ätit.. hög feber och bara sovit typ. Det var först efter alvedon & ännu en lur som han piggnade till såpass att han åt nåt.  Men i alla fall efter att ha diskuterat fram & tillbaka om mitt dilemma & samvete med mitt ex tog han beslutet att han stannar hemma i morgon. Så får vi bara hoppas att det inte blir nån feber i morgon. Oavsett så sitter jag ändå med dåligt samvete. Hade jag gjort i vilket fall som helst. Det är mitt samvete som ställer till det mesta tror jag haha jag bara är sånn    

 Nää nu avslutar jag nog här. Lite tv tittande innan jag tar kvällen. Veckan är snart förbi & i morgon är det ny dag, ny vecka med nya möjligheter    Och livet känns bra  Goda vänner, familj & det viktigaste av allt: Mina barn