Att man lever. Och så är det ju bara    Armen/handen ja den värker. Och gjort det dagligen & jag knaprar Ipren    På sätt & vis är det ju ändå "bra" att jag faktiskt har ont för då är jag ju inte sjukskriven utan anledning. Ska ju egentligen använda stödbandet men det har jag lagt ifrån mig då det bara gör smärtorna värre. Men idag är armen mer "sliten" igen. Kan inte förklara det bättre än så. Den hänger liksom inte med som jag själv vill. Men har ändå bestämt mig för att jag ska jobba när sjukskrivningen går ut. Då knaprar jag som sagt hellre tabletter än att gå här hemma. För jösses vad långtråkigt det är. Och det gör inte min rastlöshet något bättre för att säga det så. Men det är sånn jag är helt enkelt. Ingen ro i kropp & själ haha. Just nu är barnen hos sin far & återkommer i kväll. Och känner redan av saknaden & rastlösheten haha. Tur dom ska vara hemma i helgen    Min syster packar färdigt sin väska innan hon lämnar mig den kommande veckan. Och det ska verkligen bli ovant. Man vänjer sig fort vid sällskap. Undrar varför man inte vänjer sig lika fort vid ensamhet? Men men hoppas hon får en underbar minnesvärd resa! Själv mår jag faktiskt toppen. Har kommit ny bekantskap i mitt liv som jag känner ska bli kul att lära känna ännu mer. Ser fram emot den här sommaren & ser ljust på det mesta. Sen att annat har ändrats till mindre positivt är ju som det är. Man har ju sina perioder och just nu är den nog rätt sval. Även fast jag inte vill det så har det bara blivit så och även där är saknaden stor. Men förhoppningsvis kommer allt tillbaka & blir vad det var. Man har varit där förr men hoppas inte det blir lika långvarigt denna gången. Har mycket mer på hjärtat men får berätta mer senare. Ska laga lite mat nu. Vi hörs!