Undrar jag var tiden tar vägen. Så fort den ändå bara försvinner. Har tagit en tur på "memory lane". Mina härliga älskade barn! Och min bästa vän genom allt som inte längre finns med oss   

Ja då var måndagen här & snart över   Å vilken helg det varit. Fredagen efter att ha lämnat barnen bar det av mot Charlottenberg med syster & Mariann. Blev en rätt bra tur. Fick tag i det jag hade planerat & inte mycket oplanerat i alla fall   Blev i alla fall en lyckad tur. Så kom lördagen med städning i vanlig ordning & promenad. Och på eftermiddagen/ kvällen grillning med Mariann & fam. Riktigt trevlig. Och helt plötsligt blev det även bestämt fest med några andra vänner   Åå vilken otroligt lyckad kväll. Från en mysig, trevlig grillning som jag lämnade smått berusad & otroligt gott humör. Vidare till fest & ännu mera gott humör. Och inte blev jag besviken när vi kom till Årjäng. Vilken fest!! Var så himla kul. Och bra musik. Men, ett stort men   var hemma vid tre & somnade som en sten haha och vaknade vid halv sju.. Och jösses amalia. Sällan jag blir riktigt bakfull. Brukar vara att man kanske spyr på natten & sen är det klart. Men uuuh... Så var inte fallet igår. Försökte otaliga gånger få i mig något i förhoppning att det skulle gå över. Men allt jag drack & åt ja... det fick jag inte behålla.. Vid tio fick jag tvinga mig själv att gå ut med den stackars hunden och då var det bara ut till närmaste buske så han fick kissat & in igen. Och så höll det på halva dagen, lite vila, försöka äta, toa, vila osv osv. Först vid ett började jag känna mig mer som en normal människa igen. Och jösses vad länge det blir till nästa gång man festar loss igen haha så bakfull har jag inte varit på många år. Och vid tre drog jag ut för att handla. Vilket tyvärr var ett måste annars hade jag inte gjort det. Och det var det enda nyttiga jag gjorde den dagen. Och när barnen kom hem märkte jag med en gång att Isak inte var helt pigg. Hostig & snorig. Och under kvällen började även Noah. Och är det inte typiskt, nu har jag tre arbetsdagar kvar av denna löneperiod vilket innebär att jag jobbat en hel månad & kan se vad jag faktiskt kan få ut på en månad... Men som det ser ut nu verkar chansen liten att jag kan jobba dessa tre dagar... Hade gått bra på dagis. Men båda hade varit trötta & slitna men utöver det var det inget på dagis. Matlusten & allt det fungerade & var som det skulle. Pratade lite med dom om vad dom ansåg om jag lämnade dom i morgon även med snor & hosta. Dom såg inga som helst problem så länge dom mådde bra utöver det. Men tog tempen på Noah förut & den visade 38.. och egentligen kan man inte kalla det feber? Eller? Så jag får bara se hur natten blir & hur dom mår i morgon... Blir ju lite frustrerad eftersom det även var jag som var hemma sist.. Men just det skiter jag i. Har man barn har man & jag tänker inte bråka om något jag redan vetat på förhand hur det skulle bli. Och just nu bara avvaktar jag & ser an morgondagen. Finns ändå inget jag kan göra åt det. Att barnen blir sjuka rår man ju inte för. 

 Men utöver det mår jag toppen    Fast nästan känt att man varit lite bakfull idag med haha så otroligt trött & energilös. Men i morgon är en ny dag med nya tag    Livet ser ljust ut & känns skönt att ha kunnat ändra attityden jag haft. Man får ta livet som det kommer & heller försöka se det positivt & definitivt inte ta sorger på förskott. Lite trist känns det ändå för nästa vecka måste man säga hejdå barndomshem. Men man får se det som en början på något nytt & inte som om man förlorar något. För det här är ändå till det bästa. Nej nu blir det lite slapp i soffan innan det blir kvällen. Ha en fortsatt fin dag!!!

Jag mår faktiskt otroligt bra. Haha som att vända på en krona det där. Men vet ni, jag har kommit fram till vissa saker & har mål jag börjat sätta upp på alla möjliga plan. Inget jag tänker gå ut med men nu ska jag själv vända oturen. För är inte allt man kan kontrollera men det jag kan ska jag själv se till att det går min väg. För nu jäklar   Och ja nu återstår det bara att se om man verkligen kan lita på vissa människor. För det kommer definitivt sättas på prov framöver. Men jag känner att det jag nu bestämt mig för kommer i slutet bli något positivt. Nu ska jag först & främst endast tänka på mig själv. Och jag ska komma i första hand en stund. För det har nog aldrig hänt. Haha nu gäller detta inga stora förändringar vad gäller barnen för oavsett vad går ju dom först. Vill inte säga något till någon. Så ingen behöver fråga. Svar kommer tidsnog vad det hela handlar om. Men allt känns bara bra. Och det finns en mening bakom det mesta. Och det är det som kommer bli intressant. Hur resultatet kommer bli av detta. Men jag ser fram emot det. Ska allt bevisa det för vissa. Och vad som än måtte komma att hända & skje så ska jag hantera det. Och det på ett annat sätt än tidigare. Jag är peppad & redo för detta. Nu ska allt vändas upp & ner på alla sätt & vis. 

 Och även om den kommande helgen blir utan mina små troll så känns det okej. Jag tar det som det kommer. Men även det gör mig inte ledsen som tidigare i veckan. Denna helg ska bli som en kick off av vad jag har som mål. 

 Och vet ni, den kommande sommaren kommer bli full med överraskningar. Detta ska bli skoj. Jag är redo nu. På alla plan. Och första gången jag på riktigt har den känslan. Peppad & full i motivation & energi. Time will show you know. Och det roligaste av allt är att detta ska jag behålla för mig själv. Och bara mig.   Men oj vilken härlig känsla man sitter med. Och nu ska jag även klara bevara den så gott det låter sig göras. Mina vänner. Dags att leva! 

Jag har haft en mindre bra dag idag... knappt pratat med nån då jag inte känt att jag orkat... det har blivit lite för mycket åter igen... Huvudet & tankar har gått på högvarv... generellt sett är det bara lite mycket... Känner bara mer & mer att jag behöver nåt positivt & kul som händer... Alla dessa negativa händelser har gjort sitt.... Och denna hemska ensamhet... känslan av att inte riktigt kunna prata med nån.... Och dom allra flesta drar sig nog undan.. Och jag förstår & ser det även om det är sårande. Men vem står ut med allt som händer & skjer kring mig? Ja jag har själv på sätt & vis valt livet jag lever. Och just det har jag inga svårigheter med. Allt med barnen fungerar & klarar det helt fint. Och det kan nog ingen säga något annat om. Det är allt det andra som hänt som blivit för mycket... Och som jag har magont inför kommande helg.. Länge sedan jag känt så eftersom jag tyckt det varit okej.. Men att behöva lämna från mig barnen nu till helgen känns oerhört tufft.. därför är jag lite i tankarna på att packa en liten väska & dra bort över helgen. Och undrar om jag inte ska ta två flugor i en smäll. Barnen eller spec Isak behöver lite nya kläder & även sommar kläder. Och jag behöver komma bort. Så nu funderar jag på att boka hotell vid Ullared. Samtidigt som jag då kommer bort så kan jag även få undan den biten med kläder. Visst lång & tråkig väg att köra ensam. Men vad då? I stället för att sitta ensam & glo i lägenheten kan jag ju lika gärna göra det så.. Värt att fundera mera på.. Vi får se vad som händer. I morgon är det en ny dag & då hoppas jag kunna lägga allt åt sidan för en stund. Ska ta mig upp igen ska ni se   

Kanske det är dags nu.. Avsluta allt en gång för alla.. ta sitt pick & pack & bara dra. Mot ett nytt liv. Med nya möjligheter. Kanske det helt enkelt är dags att få ett liv.. Ta med mina barn & bara flytta. Bort härifrån. Krasst sett kan jag flytta var jag vill med dom inom sveriges gränser. Och vad har jag egentligen som hindrar mig, förutom jobbet förstås? Kan lika gärna sitta ensam uppe i typ haparanda som här.. eller hur? Inte för att det är min dröm. Jag har en dröm om en plats som faktiskt ligger i sverige. En plats jag stortrivs på & alltid får en viss känsla av när jag då nån gång åkt dit. För känner mer & mer nu att mitt sk liv här nog har gjort sitt. Och kanske även min otur kan vända om jag tar det steget & bara drar. Lär ju inte få besök men det händer ju typ aldrig här heller. Så varför inte börja undersöka möjligheterna? Jag närmar mig dom trettio & vad har jag egentligen gjort med mitt liv? Inte ett dyft... Förutom mina två barn har inget absolut inget hänt.. Alltid stannat kvar på denna plats.. Haft olika människor i mitt liv som varit både negativt & positivt... Och numera känns inget så som det en gång gjorde.... Allt har på en kort tid vänts upp & ner. Och jag har tröttnat på allt.... Kanske på tiden att få en helt ny start.. 

 Sitter även & tänker lite på det här med semester. Funderar på att boka en tur med mina grabbar. Men saken är den att just det inte är så lätt när dom är så små & jag ensam. Visst jag klarar helt fint att åka nånstans ensam med dom. Herregud är ju ensam 24-7 med dom annars så vad skulle skillnaden bli? Mitt problem blir ex om vi åker nånstans där det är vattenland. Minus: Jag är ensam & svårt att bada & hålla koll på båda samtidigt. Samma med ex nånstans med typ tivoli: Kan inte åka med båda samtidigt... Men har lite idee'r. High Chapparal ex eller Nordens Ark. Det borde ju ändå kunna gå? Men ännu ett minus. En bit att åka & för att säga det milt är inte Noah så nöjd med att åka bil. Ännu ett minus med andra ord.. Men sedan har vi bara typ hyra stuga nånstans bara för att komma bort lite? Egentligen behövs det inte så mycket mer. Jag får funderar lite till..

 Annars.. jovars livet rullar på. Har haft barnen hela helgen så varit med dom & utöver det inte mycket annat... Synd att värmen försvunnit men får tänka positivt att då kanske vi får mer av den varan på sommaren. I morgon är det ny vecka, med dagis & jobb. Livets gång. 

Jag försöker se ljust på saker & ting. Försökt ändra min attityd gentemot livet för att se om det då kanske äntligen allt kan bli lugnt för min del... men så åter en gång verkar inte "helvetesåret" ta nån ända....Som ex det här med handen.. Jaja tänkte jag. Tog det med en axelryckning & lite i bakhuvudet: "nu kan det väl ändå inte bli något mer på en stund". Bara den tanken som ploppar upp lite på automatik... Och jo visst skulle visst inte stanna där heller..... Fick höra en otroligt skrämmande nyhet... Och just när man fått höra den så blir man lite chockad & det går liksom inte riktigt upp för en med en gång... Vad det egentligen är prat på.. förstår ni... Nu har allt slagit till och det med rejäl kraft...... Jag har sett allt för väl, med egna ögon vad som kan ske... och det gör så ont i mig.... Jag ber, även om jag ingen tro har... att snälla snälla.... ett positivt besked... Det är allt jag nu önskar av hela mitt hjärta... Men jag är ingen positiv människa... allt som hänt & varit har gjort mig till mer en pessimist... Jag kan inte tro att det ska gå bra även detta.. För åter kommer det då visa sig gå fel... Åt ett helt annat håll än vad man innerst inne önskar.... Vad är det här egentligen? Vad är meningen med allt som händer mig & min omgivning? Är det jag som helt enkelt bara ska försvinna för att allt ska ta slut? Allt det negativa.... Kanske det faktiskt är jag som drar med mig oturen? Tänker jag efter kan det ju på något konstigt vis stämma... Har många ex på just det men inget jag vill eller kan skriva här... Så håll er borta från mig.... Allt för tydligt kan det ses att jag är en otursföljd människa som drar med mig det till andra... Just nu är det bara skit med allt... och visste ni vad jag fått veta skulle ni kanske tycka detsamma... Men som det är just nu är det inget jag ska dela... Hela jag är i spillror just nu.... har rasat samman.. igen... 

 Men vet ni... livet är kort... jäkligt kort... och stunder som detta ett rent h-vete.. Men dom stunderna är ändå få om man ser i det stora hela.. Det positiva är: Det går faktiskt mycket bättre med handen. Barnen är hemma & sover i sina sängar. Gud mina barn som jag älskar mer än något annat. Och en annan positiv grej som värmde mitt mamma hjärta. När doms far lämnade barnen förut fick han en rejäl hejdå kram av Isak. Och eftersom det är så ovanligt (som jag ser) blev jag så otroligt glad & lättad på ett vis. Men tyvärr hjälper inte tanken på det positiva känslorna som stormar i mig just nu... Rädsla, oro.. ångest.... Och sen har vi även det faktum att om exakt 22 dagar finns inte barndomshemmet längre innom familjen... Det har varit på gång länge men först nu även detta börjar jag inse.... Hemmet med så otroligt många minnen..... friheten som fanns där.... Alla underbara minnen från när man var liten... Minnena har jag ju kvar men det kommer även bli det enda..... 

 Jag undrar mer & mer vad ödet vill ha av mig för att allt ska bli lugnt.... vad jag kan göra åt allt... och om det finns något jag kan göra för att stoppa vägen livet nu tagit... För nu vet jag i ärlighetens namn inte hur mycket mer jag kan klara hantera... Jag vet jag tar mig i genom även detta.... För stunden & tills man vet mer... Men jag vet även att jag har två barn som jag gör allt för. Och då vet jag även att på något vis ska även denna tröskel gå att hantera... Men som sagt dom sover & jag "tillåter" tankar & allt rasa & jag tillåter mig själv att må skit... Att ha hela världen på mina axlar... För just nu är jag tung... Och känslan av att ha alla världens problem på mina axlar... I morgon är en ny dag... Då ska det vara en normal dag för mina barn. En normal mamma som mår bra. Men det tar vi i morgon