För det första har jag fått höra att man inte borde lägga ner energi på vissa människor osv som kanske inte helt är bra för en. Men just nu gör jag det i alla fall. Haha just för att vad jag fått höra finner jag mycket roande. Säger inga namn eller något sådant & "fumlar" till det lite   Lite sådär karma aktigt finner jag det. Ni förstår att här där jag bor, ja här pratas det en hel del. Privat? Finns liksom inte. Och detta har inte vissa tydligen förstått. Här känner dom flesta varandra & ja det pratas & pratas. Och den som inte redan vet det eller märkt det lär ju typ förstå. Att ha för "många järn i elden" ja tyvärr men haha bakslag lär komma. Tycker lite synd om & ändå inte för man väljer ändå sin sits (just det är jag nog inte helt enig i, i vissa fall) men på sättet man uppför sig & håller på så lär det märkas & i slutändan blir det till att i framtiden kommer det bli svårt häromkring. Det är just så det är att typ bo här. Är man inte försiktig med vad man gör, ja du blir stämplad & en stämpel som är svår att få bort. Hmm undrar vad min är? Haha   

Nog om det, blev väldigt fumligt men vill ändå på något vis vara snäll & inte skriva mer exakt. Och där kommer jag in på nästa punkt. Snäll? Ja gud bevare mig väl. Det är mitt största problem som jag ibland får svida för. Dom flesta har mång en gång sagt åt mig att "Du är för snäll Linda" Och jo jag vet ju det innerst inne. Men problemet jag har är att jag vill hjälpa alla. Och när jag hjälper där jag kan, i slutändan är det jag som sitter kvar med ångest. För saken är den att man kan ju inte hjälpa alla och jag måste en gång för alla börja sätta ner foten & sluta med att vara snäll. För jag vet ju att alla är inte lika snälla tillbaka & man undrar innerst inne vem som verkligen finns där för en om jag verkligen en dag skulle behöva en tjänst tillbaka. I mitt liv finns endast några få jag vet om som ställer upp i vått & torrt & där man faktiskt får något tillbaka. Och även om tider varit upp & ner vet jag ändå var jag har dom även om jag numera har svårt att "släppa in" även dessa så brukar det ändå vara dom jag går till först. 

 Och annars? Jo jag sitter här med värk, som en förevarning om hur natten kommer bli med huvudet. Värken sitter inte just nu i huvudet men detta med ont i leder har ju kommit. Och då vet jag att huvudet kommer explodera innom kort. Äääh pettitesser   Nej inte för min del. För med all värk kommer också orkeslösheten. Men var nere på vc idag & tog prover så får vi se om det visar något. Och tog även beslutet att pröva någonting annat, ett alternativ. Så det ska jag göra i morgon. För nu vill jag bara ha slut på all smärta & energilöshet och då måste jag bara göra något. För om en vecka är det ju tillbaka till jobb & då är det ytterst viktigt att ha en någolunda fungerande kropp om man ska orka med allt det pluss barn & vardag & hem. 

 Annars har vi det bra här, nästan    Nu kommer nästa historia (och även den sista för idag) Jag har ju denna granne som visst i sig är trevlig på sitt egna lilla sätt. Men kan ibland bli lite väl mycket..., Jag tycker dock ändå synd om denna.... Men igår tog hon helt enkelt saken lite för långt. För det första hade jag kraftig huvudvärk & för det andra är jag lite små trött på att aldrig någonsin få sitta ute i lugn & ro.. Så den kombinationen igår fick mig att reagera. Och dessutom eftersom det gällde trollen. För det första har jag inte visat mig ute typ denna helg just för att få vara i fred. Första frågan jag fick var om jag hade varit borta. Nej det har jag inte, nehej men hon hade tittat efter mig & ropat på mig osv. Jaha inte hört det. Och hade hon ringt på dörren hade jag faktiskt ändå inte öppnat, men just det sade jag inte. I alla fall var mina barn lite ovänner så som syskon flest är ibland. Då kommer en annan granne ut & vet ni vad hon hade mage att säga???? Säger till denne andre att "Du får ta med deg disse barna & läre dem folkeskikk" Gissa om jag reagerade. Ingen ska någonsin säga ett jävla ont ord om mina barm. Så jag i frågasatte detta direkt.. Jasså tycker du inte dom uppför sig bra nog för dig? Dom var ju lite bråkiga menade hon. Ja visst fan dom är syskon! Jag gick in i nån minut, lugnade ner mig innan jag återvände. Hon visste ju självklart hur det var att ha syskon & bla bla & att det varit ett skämt. Hon fick klart & tydligt höra att det där tog inte jag som något skämt alls. Hon försökte vidare så gott hon kunde släta över det hela men fick nog inte responsen hon ville. Men nu undrar jag, ja snäll som jag är.. Hur kan man på ett bra snällt sätt bli av med henne? Verkar som om man måste vara helt tydlig. Visst att hon kommer ut men det behöver väl ändå inte pratas & gnatas hela tiden.. Orken där har tagit slut. Knappt så jag svarar nu för tiden då det just blivit lite väl mycket med allt... 

Men men, det är snart höst & vinter vilket innebär lugn & ro   

 Tack & hej!!!