Jaaa hur är det ens möjligt? Att man är helt slut efter att ha haft semester... Skrot i kropp & själ & helst av allt vill jag bara lägga mig ner & gråta.... Mina barn är i en period där dom totalt tar kål på mig    Den snart fyraåringen med sin attityd & gräns testing.. 1 1/2 åringen med sitt sätt med full i f som lyssnar med ingenting...Och jag orkar snart inte mer... hur har andra lyckats ensamma? Och sedan vet jag ju att dom är ju sååå snälla hos sin far & den känslan gör så ont i mig.. det är ju jag som blir den arga & elaka & nu mår jag så fruktansvärt dåligt... Och jag vet inte hur jag ska orka längre.... I bland känns det faktiskt som om dom skulle ha det bättre utan mig...   under denna vecka har tanken fallit mig in att be doms far kliva in & ta över för jag vet snart inte vad jag tar mig till... Hur ska det ens vara möjligt att ens tänka tanken??? Men att dom har sina perioder vet jag ju men det här är möjligen mera tufft än jag klarar hantera ensam.... En åt gången hade varit ok men att båda ska vara inne i en mindre bra period samtidigt... Kanske det blir bättre när dom börjar på dagis igen? Att dom helt enkelt behöver den stimulansen jag inte klarar ge? Men just nu, här jag sitter känns allt rätt hopplöst & det svider i hela mig.... Och just nu klarar jag heller inte hålla ihop mig själv... Men det beror nog kanske just på att man är så slut som man är... Och som om inte allt detta liksom räcker så har handjäkel börjat igen.. Huvudvärken släpper, ja då kan väl handen börja igen.. Men dock värre denna gång.. Inte att det gör jätteont utan just att jag börjar tappa greppet om saker... Att inte kunna hålla i en kaffekopp ex. Inte kunna knyta näven... Världen är så jäkla orättvist... Varför kan det inte bara ta slut?... Ja nu är jag där igen.... Varför kan inte jag få lite lugn & ro?.... Jag känner mig sämst i världen... sämst som mamma.... Att kanske detta till slut skulle ta knäcken på mig ändå...