My heart My life

Alla inlägg under augusti 2014

Av Linda - 9 augusti 2014 18:02

Jaaa hur är det ens möjligt? Att man är helt slut efter att ha haft semester... Skrot i kropp & själ & helst av allt vill jag bara lägga mig ner & gråta.... Mina barn är i en period där dom totalt tar kål på mig    Den snart fyraåringen med sin attityd & gräns testing.. 1 1/2 åringen med sitt sätt med full i f som lyssnar med ingenting...Och jag orkar snart inte mer... hur har andra lyckats ensamma? Och sedan vet jag ju att dom är ju sååå snälla hos sin far & den känslan gör så ont i mig.. det är ju jag som blir den arga & elaka & nu mår jag så fruktansvärt dåligt... Och jag vet inte hur jag ska orka längre.... I bland känns det faktiskt som om dom skulle ha det bättre utan mig...   under denna vecka har tanken fallit mig in att be doms far kliva in & ta över för jag vet snart inte vad jag tar mig till... Hur ska det ens vara möjligt att ens tänka tanken??? Men att dom har sina perioder vet jag ju men det här är möjligen mera tufft än jag klarar hantera ensam.... En åt gången hade varit ok men att båda ska vara inne i en mindre bra period samtidigt... Kanske det blir bättre när dom börjar på dagis igen? Att dom helt enkelt behöver den stimulansen jag inte klarar ge? Men just nu, här jag sitter känns allt rätt hopplöst & det svider i hela mig.... Och just nu klarar jag heller inte hålla ihop mig själv... Men det beror nog kanske just på att man är så slut som man är... Och som om inte allt detta liksom räcker så har handjäkel börjat igen.. Huvudvärken släpper, ja då kan väl handen börja igen.. Men dock värre denna gång.. Inte att det gör jätteont utan just att jag börjar tappa greppet om saker... Att inte kunna hålla i en kaffekopp ex. Inte kunna knyta näven... Världen är så jäkla orättvist... Varför kan det inte bara ta slut?... Ja nu är jag där igen.... Varför kan inte jag få lite lugn & ro?.... Jag känner mig sämst i världen... sämst som mamma.... Att kanske detta till slut skulle ta knäcken på mig ändå... 

Hej

Av Linda - 4 augusti 2014 19:08

För det första har jag fått höra att man inte borde lägga ner energi på vissa människor osv som kanske inte helt är bra för en. Men just nu gör jag det i alla fall. Haha just för att vad jag fått höra finner jag mycket roande. Säger inga namn eller något sådant & "fumlar" till det lite   Lite sådär karma aktigt finner jag det. Ni förstår att här där jag bor, ja här pratas det en hel del. Privat? Finns liksom inte. Och detta har inte vissa tydligen förstått. Här känner dom flesta varandra & ja det pratas & pratas. Och den som inte redan vet det eller märkt det lär ju typ förstå. Att ha för "många järn i elden" ja tyvärr men haha bakslag lär komma. Tycker lite synd om & ändå inte för man väljer ändå sin sits (just det är jag nog inte helt enig i, i vissa fall) men på sättet man uppför sig & håller på så lär det märkas & i slutändan blir det till att i framtiden kommer det bli svårt häromkring. Det är just så det är att typ bo här. Är man inte försiktig med vad man gör, ja du blir stämplad & en stämpel som är svår att få bort. Hmm undrar vad min är? Haha   

Nog om det, blev väldigt fumligt men vill ändå på något vis vara snäll & inte skriva mer exakt. Och där kommer jag in på nästa punkt. Snäll? Ja gud bevare mig väl. Det är mitt största problem som jag ibland får svida för. Dom flesta har mång en gång sagt åt mig att "Du är för snäll Linda" Och jo jag vet ju det innerst inne. Men problemet jag har är att jag vill hjälpa alla. Och när jag hjälper där jag kan, i slutändan är det jag som sitter kvar med ångest. För saken är den att man kan ju inte hjälpa alla och jag måste en gång för alla börja sätta ner foten & sluta med att vara snäll. För jag vet ju att alla är inte lika snälla tillbaka & man undrar innerst inne vem som verkligen finns där för en om jag verkligen en dag skulle behöva en tjänst tillbaka. I mitt liv finns endast några få jag vet om som ställer upp i vått & torrt & där man faktiskt får något tillbaka. Och även om tider varit upp & ner vet jag ändå var jag har dom även om jag numera har svårt att "släppa in" även dessa så brukar det ändå vara dom jag går till först. 

 Och annars? Jo jag sitter här med värk, som en förevarning om hur natten kommer bli med huvudet. Värken sitter inte just nu i huvudet men detta med ont i leder har ju kommit. Och då vet jag att huvudet kommer explodera innom kort. Äääh pettitesser   Nej inte för min del. För med all värk kommer också orkeslösheten. Men var nere på vc idag & tog prover så får vi se om det visar något. Och tog även beslutet att pröva någonting annat, ett alternativ. Så det ska jag göra i morgon. För nu vill jag bara ha slut på all smärta & energilöshet och då måste jag bara göra något. För om en vecka är det ju tillbaka till jobb & då är det ytterst viktigt att ha en någolunda fungerande kropp om man ska orka med allt det pluss barn & vardag & hem. 

 Annars har vi det bra här, nästan    Nu kommer nästa historia (och även den sista för idag) Jag har ju denna granne som visst i sig är trevlig på sitt egna lilla sätt. Men kan ibland bli lite väl mycket..., Jag tycker dock ändå synd om denna.... Men igår tog hon helt enkelt saken lite för långt. För det första hade jag kraftig huvudvärk & för det andra är jag lite små trött på att aldrig någonsin få sitta ute i lugn & ro.. Så den kombinationen igår fick mig att reagera. Och dessutom eftersom det gällde trollen. För det första har jag inte visat mig ute typ denna helg just för att få vara i fred. Första frågan jag fick var om jag hade varit borta. Nej det har jag inte, nehej men hon hade tittat efter mig & ropat på mig osv. Jaha inte hört det. Och hade hon ringt på dörren hade jag faktiskt ändå inte öppnat, men just det sade jag inte. I alla fall var mina barn lite ovänner så som syskon flest är ibland. Då kommer en annan granne ut & vet ni vad hon hade mage att säga???? Säger till denne andre att "Du får ta med deg disse barna & läre dem folkeskikk" Gissa om jag reagerade. Ingen ska någonsin säga ett jävla ont ord om mina barm. Så jag i frågasatte detta direkt.. Jasså tycker du inte dom uppför sig bra nog för dig? Dom var ju lite bråkiga menade hon. Ja visst fan dom är syskon! Jag gick in i nån minut, lugnade ner mig innan jag återvände. Hon visste ju självklart hur det var att ha syskon & bla bla & att det varit ett skämt. Hon fick klart & tydligt höra att det där tog inte jag som något skämt alls. Hon försökte vidare så gott hon kunde släta över det hela men fick nog inte responsen hon ville. Men nu undrar jag, ja snäll som jag är.. Hur kan man på ett bra snällt sätt bli av med henne? Verkar som om man måste vara helt tydlig. Visst att hon kommer ut men det behöver väl ändå inte pratas & gnatas hela tiden.. Orken där har tagit slut. Knappt så jag svarar nu för tiden då det just blivit lite väl mycket med allt... 

Men men, det är snart höst & vinter vilket innebär lugn & ro   

 Tack & hej!!!

Av Linda - 3 augusti 2014 09:11

Måste ju säga att jag är rätt imponerad av mig själv. Hur jag faktiskt klarat ändra mig på vissa punkter. Dels har jag släppt en hel del på mitt sk kontrollbehov. Rycker mer eller mindre på axlarna bara. Och det är ju bra för min egen del. Och så har vi det att jag faktiskt inte blivit nere på något vis pga huvudvärken. Förut skulle man ju tänkt att varför ska allt hända mig och bla bla. Men just den tanken har inte kommit. Och nej jag ska lova att det inte är så lätt det här. Och är alltid värst på kvällen/ natten. Först när jag lade mig igår tar det otroligt lång tid innan jag väl somnar. Man har så ont att man inte vet hur man ska ligga för att det ska vara mest bekvämt. Och när man väl somnat så vaknar man på natten av att smärtorna eskalerat & man mår pyton. Lite känslan att man bara vill dö i stället. Nästan så jag heller föder ett par ungar till. Ja då kan ni tänka er. I alla fall var det nära på att jag bara ville gråta när jag vaknade. Men fick gå upp & ta alvedon för att försöka somna om. Och när jag åter vaknade var det lugnt. Fast ligger hela tiden & molar men inte så illa än. Vet att det kommer under dagen för att sedan lugna sig fram till kvällen. Jodå så är det. Men i morgon ska jag ner & ta prover & så ska jag försöka få en tid hos någon som håller på med massage/zonterapi. Allt för att det ska släppa. Vill bara att det ska vara över innan torsdag i alla fall. För att åka på semester med världens huvudvärk känns inte jättebra. Men det löser sig. 

 Idag har jag inga stora planer. Ska skruva isär en säng & så tror jag faktiskt jag ska försöka brodera lite på Noahs födelsetavla. På tiden att  jag snart blir klar med den    Och bra länge sen jag faktiskt satt mig ner med det. Men beror på om huvudet går med på det haha. 

 Jo jag har åter börjat promenera lite igen. Och när jag gått så har en sak slagit mig, varför ligger det döda möss överallt??? Är det pga att det inte finns vatten? För katter kan man nog inte skylla på där jag går. Men dock är det ju lite små läskigt att se flera stycken ligga döda längs vägen. Och då inte mosade för då hade det haft sin förklaring. Konstigt detta. Men idag ska det regna & det ska bli lite skönt. Behövs helt enkelt. Nej ni får ha en fin dag!

Av Linda - 2 augusti 2014 14:40

Ja det har varit en lång paus från det mesta & speciellt bloggandet har fått legat. Till veckan gör vi sista veckan hemma innan jobb & rutiner är i gång igen. Vädret kan man defintivt inte säga något på. Vi har haft varmt, skönt & underbart. Levt på stranden med bad & underbara dagar. Vi har helt enkelt bara njutit jag & mina små troll. Fram till i slutet av förra veckan. Då kom huvudvärken, orkeslöshet & ont i varenda led i kroppen.. Och kan inte svara på varför. Men detta har jag levt med sedan dess och hur tror ni det går ihop med två barn, varav den ene totalt ändrat karaktär & fått utbrott & tagit allt till en helt ny nivå. Kan ju vara den tidiga två års trotsen men inte vet jag. Har inte upplevt detta tidigare. Oavsett finns ingen respekt, och det nog inte ens för fan själv om han skulle dyka upp.   Men med allt detta på huvudvärke från h-vete, nätter med lite sömn.. ja det gör något med en. Och jag mår både fysiskt & psykiskt dåligt.. Inte att jag är ledsen så men mår helt enkelt inte alls bra... Semestern blev kanske inte vad man hoppats på på alla plan... Men jag är ändå nöjd.. Men i det sista har åter funderingar kommit & jag förvånas dock inte av människor.. Hur olika man kan se på saker & ting.. Saker som sägs, som ändå inte blir av, löften som ges som inte hålls.. Alla lögner.. Saker man inte bara kan vara rak nog att bara säga som det är. Åter är man på stadiet där man bara är trött.. på dom flesta & speciellt på mig själv... Jag är trött på att "inte bli sedd"... för det är just som man känner sig.. som luft som en liten vind som inte finns.. Och vet inte hur jag ska ändra detta... Jag är inte den som syns, hörs & märks. Det har jag nog aldrig varit.. Och det är kanske där jag borde påbörja ändringen.. Men samtidigt har jag inget behov av att bli sedd så sett.. Jag lever i min bubbla med barnen & just det fungerar väldigt bra. Sedan när bubblan spricker, ja jo då tar jag det därifrån. 

 I alla fall längtar jag till slutet av veckan. Då packar vi in i bilen & drar härifrån några dagar. Ska bli så otroligt skönt. Få se lite annat & lite lugn & ro från vardagens alla måsten. Det ser jag fram emot. Och så efter semestern så har jag lite projekt jag ska börja ta tag i. Livet går vidare i min bubbla. Nu måste jag snart ut & handla lite men sedan ska jag fortsätta stänga in mig från omvärlden (och speciellt en granne   ) och sitta här alldeles för mig själv, & Gizmo förstås... Så som det oftast är. Hoppas ni alla haft en fin semester. Själv är jag nöjd & ser faktiskt fram emot att få börja jobba lite igen, men först ska sista veckan njutas för fullo    Snart är hösten här & så även julen   Tiden går fort vet ni 

Skapa flashcards