Jaa känner mig lite nere... dels för min son som tydligen aldrig ska få bli helt frisk    så starten i morgon med vardag igen blir inte av.. jo jag måste iväg några timmar så min pappa är snäll & tar honom den stunden just för att jag måste fixa med lite saker på jobbet.. Hade det inte varit för det hade jag helt klart skippat det... Hade verkligen hoppats på feberfri dag för nu har han hållit på sedan i söndags men tydligen inte & sista mätningen visade 39.. och han har en låg normaltemp så det är rätt högt... Jaja vi klarade i alla fall december utan sjukdom... i alla fall för barnens del... Och att jag känner mig nere beror också på att efter att ha haft två nätter med lite sömn pluss annat i huvudet gör sitt till... Jag förstår inte riktigt vad som hänt... hur kan man gå från att betyda mycket till totalt värdelös på bara en liten stund? Och det gör så ont i mig... om man ändå vetat sin framtid hade nog valen varit lite annorlunda... Och känslan att man vill flytta härifrån bara växer.... Även om jag är enormt tacksam för det jag faktiskt har gör det väldigt ont att stöta på vissa människor.. och när man bor som vi gör är chansen väldigt stor att man ändå syns.... Och det är inte så kul... att veta vad man hade till det som är nu..... i vått & torrt.. ja eller hur..... Jag gör allt jag kan för att "glömma" och bara låtsas som ingenting men när det blir vissa händelser eller dyl, ja det är då det är tufft... Och funderar åter igen på att ta bort vissa grejer.... igen... bara för att kanske bara kunna "glömma".... Nog om det... i alla fall fick jag lite goda nyheter igår & det känns bra.. Det som känns mindre bra är att kanske tacka nej till något & så blir det andra inte av.... Men samtidigt, flyttar jag igen så ska det vara för många år framöver såvida inget stort händer... Men planen är att sätta rötter i nästa hem & det känns ändå inte så med den fyran jag kommer säga nej till... Så oavsett säger magkänslan att det är rätt & sedan är det bara att lösa dom sista bitarna & då är det snart helt i boks.. Och det blir nog bra till slut.. Det löser sig alltid & kliver alltid upp igen. Har bara en lite "off" dag. Men dagen blir helt klart bättre när ens son tittar på en & säger: Va fin du är mamma    Det är allt som betyder något i det stora hela. Mina barn, mina underbara trotsiga bråkiga goa barn   Att man har dom, en familj & att det faktiskt finns någon vän kvar i mitt liv. Att inte ge upp.. För det händer inte mig. Det ska ganska mycket till. Jag har för mycket att leva för. Och leva vill jag.    Måste bara lära mig leva på ett lite annat sätt