Jag funderar lite just nu.. har typ fått en fråga.. ja åter igen blir det lite fumligt.. Får bara bli så ibland.. Och har redan sagt till mig själv åtskilliga gånger att neej nu får det faktiskt vara nog med att jag ställer upp.. Och jag menar det.. samtidigt som att på ett vis gör det mig inget samtidigt som jag hmm hur ska jag uttrycka detta utan att det blir för uppenbart.. samtidigt som jag på något vis uppskattar detta.. haha ja detta blir allt konstigt.. Så förstår att ni som läsare inte begriper ett enda dugg haha    Men vissa saker kan eller vill jag inte skriva rent ut så detta blir mest för mig själv antar jag... Jag vill på ena sidan ställa upp som jag typ alltid gör samtidigt som jag känner att varför ska jag när det ändå inte kommer något tillbaka? Jo det var väl sagt att det kunde bli det denna gång men av vissa orsaker vägrar jag just det. Det är bra som det är & att man minst möjligt hör eller ser är helt toppen. Löjligt på ett vis men det kan jag väl få vara på vissa punkter.. Jag får fundera lite till helt enkelt.. om jag denna gång kanske faktiskt helt enkelt säger nej... Fast svårt det också haha det är bara så typiskt mig.. Snälla snälla Linda som oftast inte säger nej... ååå trött jag blir på mig själv... Hade det ändå varit något som gav mig en orsak att säga "tyvärr inte denna gång", det hade varit lättare... Jaja så är det. Annars är det bara bra. Det kommer närmare & närmare och längtan blir bara större.. Oroar mig lite nu för att mina planer fullständigt ska krascha.. Dels fått lite dårliga nyheter och jag är så beroende av hjälp så är livrädd att dom ska bli sjuka eller så just när man gjort upp planer.. Allt hänger på att det ska ske enligt plan & har redan behövt ändra en sak.. Nu vill jag verkligen inte att det ska bli något mer för har sett till så det mesta ska gå ihop med hur jag har barnen utan att ha för mycket hjälp med dom. Vi får se. Dagarna & veckorna går som bara den nu känns det som så snart är man där