Ja då var sista lediga dagen här och det känns bättre nu än någonsin att få starta alla nya rutiner i morgon. Men allt i allt har semestern varit bra om än inte toppväder direkt. Vi har jobbat, flyttat & kommit helt i ordning. Det börjar även bli bra ute fast inväntar fortfarande den som ska klippa häcken men han dyker väl upp när han får tid. Nej livet känns ändå rätt bra får jag säga. Och ganska stolt över min ändrade attityd när det händer vissa saker. Återkommer till detta. Fick även överraskande positiva nyheter igår som gör att allt känns ännu bättre    Jag har haft sådan extrem tur detta året så det finns inte. Och på något sätt väntar man på att något annat ska hända så att man får sig en "smäll".Det brukar liksom följa med. Men överlag har detta blivit mitt än så länge positiva år. Ja det finns alltid små små händelser som får en ledsen osv. Men i alla fall så hände det en grej som fick mig att tänka efter nyligen. Just när jag hade det som tuffast & var nere så lämnade varenda människa mig kändes det som. Och samtidig kom det ändå nya människor i mitt liv. Och man har alltid haft perioder där man helt enkelt inte haft så mycket kontakt men ändå på något vis har man vetat vart man haft den andra. Nu känns det som om det har ändrats. Men grejen är & det konstigaste är att jag är lite likgiltig.. Jag blir ju det när det blir "för" mycket. Och att folk liksom inte kan bara säga precis som det är. Jag är trött på att stryka medhårs. Så jag fick ut det jag tänkte på. Och det är inte för min skull & heller inte för den det gällers skull heller. Jag har varit väldigt försiktig med att involvera mina troll.. Just för att det var så enormt tufft sist gång så har jag inte velat. Men denna gången gjorde jag det & har åter satt mig i samma sits där jag måste försöka förklara varför det nu är som det är. Och det är för doms skull jag blir ledsen. För det funkade ju så otroligt bra & vips så är det finito liksom. Det måste jag ändå säga att oavsett hur dåligt jag har mått så har barnen alltid stått först & jag själv sist. Detta är absolut ingen kritik på något som helst vis åt andra. Det är inte menat så! För jag vet exakt hur det är att vara totalt nere & där det enda som hållit mig på benen är just barnen. Och alla är vi olika. Men det är som jag säger & har sagt, det är som om man på något vis för med sig "gift" in i andras liv så fort jag börjar känna att det funkar. Så är det så konstigt om jag slutar helt & hållet beblanda mig med andra? För man vet ju ändå hur det slutar i slutändan. Då är det bättre att bara sitta här med mina barn. Visst kommer mina barnfria helger bli långa men tur man ändå har lite kvar att pyssla med här. Och har i alla fall några vänner kvar, än så länge   Pessimisten själv haha. 

 Nej det var bara något jag behövde få ut. Annars funkar det bra med katterna. Dom myser & leker & busar. Haha men det är ju normalt & det funkar. Värst blir det för Tarzan i morgon när dom nya rutinerna börjar & han måste stanna inne. Haha ja det ska bli intressant. Annars idag är planen att göra i ordning väskorna till grabbarna, ta en promenad och se "Morfars" nya lägenhet. Och i eftermiddag när barnen är hos sin far ska jag ut på promenad. Skönt att äntligen kommit igång igen med det! Så det är hur vår dag är & ser ut. 

 Ha en fin dag!