Från start har det varit en hemsk dag... vaknade totalt på fel sida & kände direkt att det inte skulle bli någon vidare dag & rätt fick jag.. Morgonstyret gick bra men på jobbet har jag haft ett hemskt humör men förvarnade om detta... Jag blev t o m så förbannad så jag fick gå iväg en stund... Totalt olikt mig.. för brukar räcka att jag stänger in mig i min värld men det funkade inte som jag ville... Och jag mår uselt... Med allt som varit känner jag att jag är på väg ner igen.. Orken finns inte till något & jag vill bara sova bort allt... Mår illa av mig själv av många orsaker... Och att vara totalt ensam om allt börjar slita ut mig.. och på torsdag är det dags för Arvika & doktorn.. Och det ger mig stor ångest.. bara tanken på det gör att jag får ont i magen & just nu önskar jag bara att jag kunde åka ensam... Men det är viktigt att barnens far är med så kan inte säga något på det.. Och det blir nog annorlunda när vi väl är på väg men just idag känns allt bara oerhört jobbigt... Fan ta att jag aldrig kan få känna riktig lycka.. vara nöjd över mig själv & saker jag klarat. I stället klankar jag ner på mig själv, i frågasätter & dömmer... Allt är mitt fel.. alla som "lämnar" mig skyller jag på mig själv... Det sista som hände för ett tag sedan var nog det som på sätt & vis tog ner mig.. och skulle önska det inte blivit så.. För kände mig så nöjd med allt & poff så försvinner allt.. Och så står man där ensam & övergiven... Med en känsla av att inte orka mer... Men vad ska jag klaga på? Har ett eget hem, tak över huvudet, mat på bordet & två underbara söner... Men finns det inte mer här i livet.. jobb, alla måsten & barnen... och känner mig nära väggen igen.. Varit en period med ganska mycket... Men det lugnar sig nog snart & kommer nog på fötter igen... Andas igen...