Jag hade inte tänkt skriva men jag måste ändå på något vis få ur mig saker & ting... Jag är rädd nu.. livrädd... och bit för bit bryts jag ner.. och jag vill inte det!!!! Jag orkar inte det!!! Vill inte dit igen... Jag försöker att verkligen att leva just nu.. inte tänka längre fram.. men ju närmare det kommer så närmare blir jag "det stället"... Och att ensam försöka klara detta är så in i helvete tufft... Och oavsett så hjälper ingen tröst... att allt ordnar sig.. ta inte saker på förskott osv.. men när man varit så jävla säker länge... och dessa jäkla "symptom" man har på det... började ju tro att allt är inbillnig.. dessa stickningar.. att det bara var något som finns.. eftersom det andra varit borta en stund.. Men så får man en ny kalldusch.. jaha dags igen... och jag vet så jävla väl att det inte är inbillning.. att jag innerst inne har rätt.. och nej det är inte "bevisat" än på papper... Men det här försvinner inte... och efter samtalet igår med min läkare blir jag bara mer & mer säker.. och det skrämmer skiten ur mig.. sant det kan gå hur bra som helst.. absolut.. Och i den situationen ser jag bara "det positiva" av det allra värsta.. Något annat orkar jag inte tänka.. då kommer jag garanterat brytas ned.. Och just nu är jag där.. varför??? Varför ska inte jag få lugn & ro? Jag har ingen ork längre.. när barnen är i säng är jag apatisk... bara sitter här... men så fort dom är nära, hos mig.. vakna står jag upp för deras skull & jag lever här & nu... finns annat också.. funderade på om jag skulle skriva exakt vad jag tycker & tänker om just detta.. Men av respekt gör jag inte det.. man kan ändå undra varför det ytterst få antalet som vet hade nog också undrat.. Men jag kommer att ta detta personligen när jag är färdig med detta.. hela denna strapats.. då kommer jag att berätta exakt & då är det finito.. jag kommer göra ett steg snart som kanske kommer märkas..att det då blir reaktioner.. men detta tar jag när jag vet exakt vad som kommer hända... Just nu måste jag ta mig i genom detta.. och just nu är det "bara" att vänta på det sista svaret som tyvärr kommer ge mig rätt... denna eviga väntan..

 Allt jag innerst inne önskar nu är att få en paus.. Bli färdig och sedan få andas normalt och få en paus och gärna en lång...