My heart My life

Senaste inläggen

Av Linda - 28 maj 2016 18:36

Åter varit en stund sedan jag skrev.. på sista tiden har det varit enormt mycket och just nu känns det som om allt börjar komma i kapp mig. Så egentligen borde jag inte ens skriva något just idag.. just nu.. för blir inget positivt inlägg känns det som... Är ledsen & orolig just nu... har gjort allt jag kunnat att inte lägga någon tanke på detta men nu går det inte längre... Och som om inte det var nog är det som om allt det andra negativa följer med i samma bana.. Jag tycker inte synd om mig själv. Men däremot tycker jag att allt är så fruktansvärt orättvist. På en punkt har jag ändå en enorm tur. Mina underbara barn. Mina busiga trotsiga testande söner   Mitt hem & mina vänner. Jag har allt det där. Så där är jag enormt tacksam. Men det jag visst på allt annat ska få på mina axlar väger enormt... Skräcken jag känner... Fine, värsta scenariot som jag känner på mig kommer hända är att jag förlorar en del av som gör mig till kvinna.. Möjligheten att eventuellt att få fler barn.. sannolikheten att det kommer ske är för mig som 32 år skrämmande... Men jag tröstar mig oavsett med det att jag har faktiskt två barn. Och inte har jag mött någon ny heller så då blir det ju ändå inget med det    Så jag försöker ändå att se det positiva med det hela. Och det jag vet med säkerhet att det blir inget som kommer hända under sommaren i alla fall   Sjukvården är inte direkt snabb & det har jag fått märka dessa veckor. Jösses vad jag har behövt ligga på & tjata om proverna. Det behövdes ett samtal där jag var tvungen att praktiskt taget skälla ut en stackars sköterska (som var oskyldig) för att jag till slut skulle få information. Om mig själv. Och jag fick veta allt! Så tack till dig för det! Jag frågade t o m rakt ut om det var cancer haha det är det inte. Men däremot fick jag information att när jag kom in för op hade jag något som kallas cin2. Proverna efter visar cin3. Alltså lyckades dom inte få bort dreten. Och tydligen gör dom ingen ny op direkt. Nej då ska det tas nya prover först. Och som jag förstod det skulle det ske i juni men någon tid har jag inte fått än då dom ligger efter med patienter. Och när jag väl är inne igen och tagit dessa prover är det ny 8 veckors väntan innan man får veta något. Eller så blir det samma som sist att det blir 10-12 veckor. Så jag är glad att än så länge är det ingen påvisad cancer. Och jag hoppas det håller sig där. Det är just det som är grejen att får man inte bort förändringarna kan det utvecklas till just cancer. Men då pratar vi 10-12 år. Så visst är det ändå lugnt. Och skulle det ändå visa sig att det tyvärr är något sådant så är ju chansen liten att jag dör av det      Så jag försöker se det ljusa. Finns positiva saker också som en vän av mig förklarade när vi pratade om det. Och hon har rätt    i bland blir det bara lite mycket att ta in och ibland är det bara så. 

 Livet här rullar på. Händer inte så mycket mer än den vanliga trotsen & det vardagliga livet med två barn på 3 & 5    och jobbar gör man ju också dagligen. Denna helg är jag barnledig & här blir det lugnt. Jobbade några timmar idag & sedan hem & städa. Så  är tämligen slut. Har t o m hunnit med en promenad. Men nu blir det inget mer idag förutom att lägga upp fötterna högt & möjligen ta en cider. Bara vara helt enkelt

ANNONS
Av Linda - 24 april 2016 19:08

Ja då har det gått en vecka. Man kan undra var tiden egentligen tar vägen. Det går oerhört fort. Har dessutom hållit mig till mitt program i den mån det har gått. Knappt rört godis på typ två veckor!!!   Skit nöjd! Har dock inte kollat vågen än och tar det när jag ids byta batterier. Men det känns oerhört bra och jag mår bra på alla plan!   Både psykiskt och fysiskt. Starkare än jag varit på evigheter. Har mycket tankar kring moraler & värderingar som jag har. För visst är vi alla olika och tur är väl det. Vad gäller moral, så är jag nog ganska hård vad gäller mig själv i alla fall, ett ex är min arbetsmoral. Haha jag är väl nära döden innan jag stannar hemma en enda dag. Kanske lite överdrivet men inte långt undan. Och samma moral hoppas jag ändå att mina barn ser & lär. Att dom följer mig där. Men som sagt så kan det ibland vara lite väl hög moral. Och det här med värderingar. Det är väl inte så svårt för dom som känner mig vad jag värdesätter i mitt liv. Och vad som ligger allra högst på min lista. Självklart barnen. Att ge dom all trygghet och kärlek dom kan få. Att dom förstår att oavsett vad så finns jag här för dom. Och att dom ska lära sig självständighet & ha en bra självkänsla. Att alla duger som dom är. Sedan kommer familjen, och med familj menar jag alla som står mig nära. Mina vänner. Underbara vänner.    Att jag alltid försöker se till att dom har det bra även om jag inte kan lösa allt men dom vet så väl att oavsett vad finns jag där. Och bara det är väl ändå en bra känsla. För sådan är jag. Gör det jag kan för mina vänner/ familj. Även om värderingar & moraler kan vara olika så är det skönt med vänner som kan komma med råd & som man kan berätta absolut allt för. Och sådana vänner har jag den turen att ha. 

 Jag värderar mitt jobb. Haha har varit på samma plats i 10 år. Och jag trivs. Är inte direkt att jag mår dåligt för att åka på jobb. Haha nej man jobbar med så otroligt härliga människor och även om jobbet stundvis kan bli lite ensformigt klagar jag inte. För jag har ett jobb och en bra ekonomi. Har tak över mitt huvud och ett (nästan) eget hem. 

 Livet är som sagt väldigt bra. Och jag kan i ärlighetens namn säga att jag njuter oerhört av allt jag har. Det har varit perioder, långa sådana, som jag tänkt negativt. Koncentrerat mig på det jag inte haft. Men det har ändrat sig. Är mycket mera positivt generellt sett. 

 Nej veckan har varit helt okej. Lite konstiga händelser haha no comments. Men jag lägger ingen energi på det och inget jag tänker skriva om i alla fall haha 

 Det är som det är och jag är fullständigt likgiltig. 

 Ny vecka i morgon men nya möjligheter att göra den så bra man bara kan. Man lever idag och här och nu   

ANNONS
Av Linda - 17 april 2016 07:21

Ja då var jag här igen & var evigheter sedan jag bloggade sist. Har dels inte haft mycket att skriva om och dels lagt energin på annat. Har i en period ägnat mig helt åt att brodera vid minsta lediga stund. Men även det tog stopp för några veckor sedan. Har inte mycket kvar men heller ingen lust att sätta mig med det och numera koncentrerar jag mig på att komma i fysisk form. Är inte helt säker på hur länge sedan jag egentligen skrev men ska berätta lite om mina "operationer" för det är det stora som hänt. Var iväg till Karlstad första gången den 26 februari. Det påvisade ju cellförändringar och det fanns stunder ifjol som jag mådde riktigt pyton & tänkte det allra värsta. Men i alla fall till slut kom alltså den tiden i brevlådan & det var äntligen dags att göra något åt det. I min enfaldhet valde jag lokalbedövning. Om man googlar på cellförändringar & slynga kan man förstå lite mer. Är någon typ av grej som skär & bränner samtidigt. Konosering heter det nog. I alla fall kom då till Karlstad & satt i ett väntrum.. Samma väntrum som mman satt i för 7 år sedan men då av orsaken missfall.. Det var konstigt att sitta där för alla minnen kom ju tillbaka. Men nog om det. Blev min tur, och man sätter sig i den där stolen.. Försökte vara lugn & tänkte att herregud det kan ju inte vara så mycket värre än att föda barn (inte för att jag egentligen hade stora bekymmer med det) Fick någon typ av jordplatta på benet när alla bedövningar var satta. Fick förvarningen om att maskinen låter rätt mycket. Vad som hände sedan är lite oklart. Men som jag minns det så fick jag en rejäl stöt (kändes så) så jag hoppade till och då var det kört. Fick någon liten skada där jag inte skulle ha och blev ett par stygn & vi avslutade det hela & det bestämdes att jag skulle under narkos i stället. Underbart.. önnu mera väntan. Och allt jag önskat var ju att bli färdig med hela skiten & gå vidare. Åkte hem & var ganska förtvivlad över detta. Men dagarna gick & efterspelet märkte man ju av men det var lindrigt. Så dagarna gick sin vana gång med grabbarna bus. Ungefär två veckor efter får jag telefon. Ny tid veckan därpå med narkos. Fick hastigt löst det med barnen för ville ju bli färdig med det. Dagen kom & man började sin fasta. Fick en jäkla dum tid så var tvungen att fasta hela dagen på jobbet. Men faktiskt gick det bra. Kom in i operationsavdelningen, fick byta om till den underbara utstyrseln & fick sitta i ett väntrum. Haha vilken syn det var!!!   I 1/2 timme fick jag sitta där innan det till slut blev min tur. Och då var jag faktiskt inte ett dugg nervös. Så låg man där & skulle få bedövning. Men självklart hade dom svårt att hitta någon ven. Haha jag kunde inget annat göra än att skratta åt eländet. Men efter typ 7 försöket gick det & då var det bye bye. Ca 30 min efter vaknar jag hur pigg som helst & redo att åka hem. Haha fick ju inte det med en gång. Utan man skulle vakna till, äta lite & gå på toa. Så jag åt & försökte kissa.. Utan resultat. Drack massor av mer, väntade en stund & försökte igen. Nada hahah Jag hällde i mig vatten & hoppades verkligen att nu äntligen skulle det nog gå för jag ville hem.m Punkt slut. Jajjamen, ett par droppar & jag fick lämna sjukhuset. Med orden i örat: Jag ringer dig om 3-4 veckor, så får vi se hur vi går vidare". 

 Till tisdagen är det 5 veckor sedan & inget att jag hört. Dom små orden " så får vi se hur vi går vidare" ringer fortfarande i mina öron. Jag försökte ju fråga, "vad menar du? Fick ni inte allt?" men fick aldrig något svar. Så självklart tänker man idag att jaha, ännu en omgång med samma. Det värsta vill jag inte tänka. Man kan säga så att efterspelen denna gång har varit riktigt tuffa & jobbiga. Men  är numera helt återställd. Och väntar på det där samtalet. Ringde för två veckor sedan bara för skojs skull för att höra om svaren kommit, Sköterskan blev lite förtvivlad över att läkarna säger 3-4 veckor när det egentligen handlar om 8 haha.. Men jag ska nog ringa igen till veckan för är livrädd att mina prover åter igen ska försvinna   Så slutsatsen är att om någon ska in & göra en sk konisering välj narkos!! 

Det är min lilla historia. Annars knallar dagarna på. Mår psykiskt helt okej. Dagarna finns fortfarande som man inte mår lika bra. Men på det hela taget njuter jag av livet som det är just nu. Och att jag äntligen tagit tag i mitt fysiska mående gör saken bara bättre. Har ett program som jag håller mig till. Inte för mycket så jag tröttnar utan precis lagom. Jag vill tillbaka där jag var för 2 1/2 år sedan. Men med skillnaden att göra det på rätt sätt vilket innebär att jag får kämpa en hel del. Men med förhoppningsvis lyckas jag gå ner dom kilona och bli starkare. Förväntar mig inget mirakel, att jag går ner mycket på kort tid. Men att jag har som mål att minst 30 minuter om dagen få upp rejäla svettningar & med det må mycket bätttre. Vägde mig förra söndagen men har bestämt mig för att det ska göras varannan vecka just för att man inte ska bli så besviken ifall det inte hänt så mycket. Och första veckan är numera i stort sett avklarad. Har hållit mig undan sötsaker som var min stora last. Förutom en tårtbit på jobbet. Och bara det är rätt stort för mig. Har mera karaktär & kämparglöd än jag haft på år & dag. Men men. Ja detta blev inget kort inlägg men ska försöka uppdatera en gång i veckan i allafall :-) Ha en trevlig regning söndag!

Jaa

Av Linda - 26 januari 2016 18:04

Haha alltid svårt att hitta en jäkla rubrik   men nog om det. Har lite annat att i huvudet just nu. Har ni någonsin sett på barn? Vilka som helst i åldern ja säg från 1-8,9 där någonstans? Hur två barn totalt främmande för varandra helt plötsligt pratar & leker? Bara så där. Utan hämningar. Under vilken period förlorar man det? Jag har bevittnat detta ett flertal gånger & många gånger jag undrat när man förlorar denna egenskap. För det är facinerande att se barnen. Och man blir lite avundsjuk faktiskt. Och jag tänker på mig själv.. vid exakt vilken tidpunkt förlorar man detta enkla? Att agera, vara "lätt" med andra människor? Händer det redan i tonåren? Och det ska man ju inte bortse från.. För det i sig är ju ingen lätt sak. Och hur andra människor påverkar en under livets gång. För hur det än är så är jag ganska så säker på att alla livets händelser under alla år påverkar en. Det kan vara redan som barn, ett litet elakt ord & man stänger in sig. Haha ja just det vet jag tyvärr av egen erfarenhet. Men hur kommer det sig att man ändå inte kan fortsätta livet ut att leva utan att dömma någon, som små barn? Nää det skulle vara lika enkelt som hos barnen tycker jag. Hur man även som vuxen nog ska tänka efter lite mer innan man dömmer någon som helst. Och där är faktiskt dom flesta ganska lika innerst inne. Jag blir imponerad om det finns någon där ute som aldrig någonsin dömt någon. För det gör man oavsett om man vill eller inte.. Och mest störd blir jag för egen del. För jag som är så inskränkt & ja löjlig ger inte en enda människa en chans... Och jag har börjat i frågasätta mig själv så oerhört.. Varför kan jag inte ge andra en chans? Varför kan jag inte bara göra det jag egentligen vill utan att behöva tänka efter så förbannat mycket. Jag börjar luta mig åt att jag faktiskt rent utav har blivit ett stort ego. Kan inte förklarar helt vad jag menar utan att röja en historia och det vill jag inte.. Men detta satte så enormt spår i mig.. och det var nog kanske det jag behövde fastän jag inte tyckte det där & då.. haha ja jag förstör ju bara för mig själv i slutändan.. om jag bara hade tagit den chansen.. jaja än en gång kan man inte vrida tiden tillbaka   

 Och sedan vill jag lova att det är extremt facinerande att bo i en liten bygd.. För det ska visst inte så mycket till innan folk börjar prata. Men än en gång, vet man inte hela historien ska man nog inte säga så mycket.   men kan förstå det. Kul att ge folk något att prata om haha   för i grund & botten är nog jag ganska lik. Fast när det drabbar en själv kanske det inte är så kul. Men som sagt inget allvarligt pratande om det än. Bara lite löst prat som råkade komma till min vetskap. Haha och det roliga är ju att en pytteliten fjäder kan otroligt fort till 10 höns. Ska bli intressant att se om fallet blir så nu eller om det försvinner. 

Det var väl inte mycket mer jag har på hjärtat. Regnet faller & snön försvinner    det finns liksom ingenting emellan. Först runt 20 minus & sedan totalvänder det till plusgrader & regn. Så synd med tanke på barnen & att det nu blir åter lite mörkare. Men vädret är inget man får gjort något åt, tack & lov   

 Nej ha en fortsatt trevlig kväll. Själv inväntar jag grabbarna bus. Sedan blir det inte mycket gjort idag. Läggning, lite tv & så stupar nog även jag i säng. Ny dag i morgon. 

Hej

Av Linda - 24 januari 2016 16:54

Ja det var en stund sedan åter igen.. jaja så kan det bli.. för första gången på hur länge som helst har jag en liten dråppe av vad man så fint kallar "fylleångest" haha det brukar aldrig hända.. Men igår fick jag mig vad jag kan kalla en rejäl smäll på käften, ett uppvaknande & sanningens ord.. och det värsta av allt är att jag inser bara så allt för väl hur rätt det sagda var... Så nu sitter jag med en önskan att vända tiden tillbaka till just den punkten.. Att jag skulle ha reagerat annorlunda... Och att inse hur allvarligt jag stöter bort människor är oerhört tufft & skrämmande... Jag vill inte ha kvar den där förbannade muren jag byggt upp... jag vill riva ner den... ha den bort.. öppna mig.. ta emot andra.. släppa in folk i mitt liv.. utan rädsla.. Bara våga... Men jag vet inte hur jag ska klara det.. Hur gör jag? Det är så jäkla svårt att bara "släppa".... Och jag förlorar så oerhört mycket för egen del att hålla på som jag gör... Och det kommer bli sanning i det stora hela om jag inte ens försöker... För det gör jag inte.. Jag har inga problem att prata & umgås med människor.. men så fort det blir för nära, så är det som om det är dörrar som smäller igen & jag blockerar... Hur ska jag få bort det? Att inte ens kunna släppa vänner helt på mig.. hur ska jag då kuna få nya vänner? Träffa någon? Ja det var så oerhört rätt... och jag är ledsen för egen del.. Men på något vis har detta fått mig att inse att jag måste göra något åt det.. Ingen som kan riva muren åt mig. Det är endast jag som måste jobba bort den.. bit för bit för att få tillit till andra igen.. Man måste våga för att vinna sägs det... Så nu måste jag skärpa mig.. 

 Jo så är det. Men oavsett så ar det en hellyckad kväll! Otroligt kul & min första fest här hemma blev i stort sett som jag ville ha den. Och bättre.   Nej jag är riktigt nöjd. Haha och jaa dagen efter kan jag inte påstå var så kul. Haha var såå hundra på att jag inte skulle bli fyllesjuk. Hade ju hållit mig till en sort & visst blev jag lite väl dragen där en stund men lite vatten hjälpte ju på det. Men smarta mig åt inget när jag kom hem & straffet kom när jag vaknade. Så dröjer nog en stund till nästa gång jag verkligen festar till på det sättet   Har inte riktigt kommit mig helt till mig själv än. Har fått röjt lite här till slut & ätit mat men utöver det har soffan varit min vän. Men otroligt kul ändå & verkar som dom andra tyckte det också. Så tack till er som kom & till dom fina presenterna & blomma!!!   Även om man inte har så mycket kontakt annars så är ändå allt precis som det alltid varit när man kommer ihop. Nej faktiskt ganska toppen. Nej nu ska jag passa på att försöka få lite mer energi innan barnen kommer    Det behövs. Och till dig som gav mig uppvaknandet säger jag bara Tack för att du öppnade mina ögon & lägger till ett förlåt på det.

 Ha en fin fortsatt söndag!

Av Linda - 3 januari 2016 07:00

God morgon! Hur är läget denna söndag? Måste ju säga att jag mår faktiskt bra. Dessa promenader jag har börjat med har hjälpt både på humöret & på tröttheten. Undrar med mig själv varför jag sket i det hela december månad. Haha ren latskap. Men i alla fall. Det har som vanligt varit relativt lugnt här. Julen är bortplockad. Fick gjort min sedvanliga städning igår. Lyckade t o m få ut högskåpet ur badrummet alldeles på egen hand. Haha dock inte längre än till altanen men ändå. Är lite otympligt & tungt att jag ska lyckas få ner det till garaget. Vill dock ha det dit för det är käckt att ha. Får göra någon klurning med typ en pulka eller så för att få ner det.   Allt går bara man vill. Jag fick en liten stund av nedstämdhet igår. Vet inte om folk tror att jag inget får veta eftersom jag inte pratar med så många.. Men det får jag alltså. Var ju så glad & så får man veta att alltihop var rena barnsligheter.. Undrar om ni hade roligt å mina vägnar? Jag har endast hört en version så jag ska inte säga saker för fort, eller dömma på förhand. Men man undrar ju, är det någon som inte vågar erkänna att det helt & hållet var på eget beslut? Eller är det så att det faktiskt stämde & då blir nästa undran, varför då inte höra av sig alldeles själv? Så jag kan med andra ord säga att jag blev besviken på detta faktum. I stället för att hålla på så då är det bättre att helt lämna mig i fred. Ännu en orsak till att jag håller mig undan allt vad människor heter. Jag klarar mig alldeles utmärkt med mina två grabbar. Sedan att det ändå är en viss saknad ska man inte neka till. Och nej jag har ju faktiskt en mycket god vän. Där är det nog åter jag som borde skärpa mig och hålla mer kontakt. Och jo jag kunde alltids ställa det här mot väggen & fråga rakt ut vad som egentligen menades. Men ibland är det bättre att bara låta de vara som det är. Jag får tro vad jag tror & färdigt med det. Ingen ide att grubbla en massa. Det är bara att slösa en massa energi som kan ha mer nytta någon annanstans.  Nog om det. Gick ut på promenad igår också. Haha ja det var intressant. Blåste surt & snöade lite. Och som om inte det var nog var det rena halkbanan ute då det inte var grusat någonstans längs vägen. Haha tänk er själva att dagen innan hade det töat & när det fryser på så blir det som det blir.    Så promenaden fick bli lugnare än vanligt för ville inte riskera att falla pladask & slå mig. Och sedan fick jag ett snabb besök av barnen & mitt ex. Han är snäll & ska fixa golvbiten som ska vara vid elementet. Så han ritade upp & tog med sig den & jag fick krama om mina busar   Sedan åkte jag iväg till min kompis m familj där jag blev bjuden på mat    Blir bortskämd må jag erkänna. Stannade dock inte så länge. Ångrar det lite, för har som sagt blivit lite väl hemmakär. Men det var trevligt att se dom igen & att se människor alls    Har blivit lite svår just ur det sociala perspektivet. Men men. Idag händer det inte så mycket. Ska ge mig ut på promenad igen. Nu är det nog lite mer riskfyllt för på all is ligger det nu fin pudersnö. Haha men som sagt skönt att komma ut ändå även om det inte blir den träningen jag vill ha. Och möjligt att jag går innom exet & hämtar plankan & gör färdigt golvläggningen. Får se hur det blir. Kroppen är lite mer med idag även om sträckningen inte släppt helt. Nu har vi tre dagar kvar ledigt & så på torsdag är det tillbaka till jobb & dagis. Kan inte hjälpa det men jag tycker det ska bli gott. Och att komma tillbaka till vardagen med alla rutiner! Men ledigheten har varit bra. Absolut. Fast hade jag från början vetat att barnens dagis öppnar redan i morgon skulle vi inte varit lediga. Men det är sådant man inte vet förrän alla listor är inlämnade. För jag vill ju helst slippa lämna dom på annat dagis bara för några dagar. Och så är det ju även sommartid. Jag anpassar min semester efter barnens dagis. Nu ska jag strax gå ner & väga mig. Haha inte det roligaste för vet på ett ungefär vad jag har att vänta. Men kul att se om det blir resultat av promenader & hemmaträning. Nej nu får ni ha en underbar dag!

Av Linda - 1 januari 2016 13:20

Ja då var det första dagen på detta nya år. Ja gott nytt år allihop! Kommer inte köra med den vanliga års berättningen denna gång. 2015 är nu bakom oss och har väl inte varit det bästa året. Det var några stora händelser både positiva & negativa. Och det är som det är. Själv har det gått i ett dom senaste dagarna. Fick hjälp med tapetsering, åter tusen tack för hjälpen. Och igår började jag med läggning av golv och ja efter att ha fått in allt med en tesked så har jag gjort drygt halva golvet! Och jag är stolt över mig själv att jag faktiskt kan & ändå inte ger upp fastän jag gärna vill. Man lär sig mycket om sig själv får jag väl erkänna. Och jag höll på hela dagen igår med allt möjligt. Allt för att vara så slut att jag kunde sova i genom hela kvällen & "firandet". För jag är nog ganska pessimistisk vad gäller nyår.. För vad är det egentligen att fira? Ett nytt år med nya besvikelser, nya händelser? Allt i samma gamla spår. Känslan man hade förut att ja "detta blir mitt år" och allt det där bla bla bla har jag lagt bakom mig. För oavsett blir det som det blir & ändå inte mycket man kan göra något åt. Och ångesten man känt över nyår.. nej allt det där kan kvitta. Och vaddå, skulle jag ha skålat för mig själv? Gott nytt år på mig! Haha nej vet ni vad. Därför ville jag sova över nyåret för att slippa den där starka känslan av total ensamhet. För grejen är att om jag typ inte får en skriftlig inbjudan håller jag mig borta från allt & alla... Jag har blivit det man kallar enstöring.. Håller mig för mig själv & håller mig till barnen. Kanske inte så nyttigt i längden men att tränga mig på andra ligger inte i min natur. Så helt slut gick jag & lade mig, kände att jag borde sätta telefonen på ljudlös.. men så är det tanken på att tänk om något händer barnen & jag inte hör telefonen? Kontroll kontroll.. Skulle ha gjort det för vaknar brått av att telefonen ringer, totalt oväntat kvart i tolv och 3 olästa sms.. Svarade inte när det ringde. Men där gick planen i stöpet om att sova in det nya året. Men oavsett är jag glad att någon faktiskt tänkte på mig & det gjorde mig varm om hjärtat. Så fick ändå med mig det nya året & faktiskt så uteblev ångesten. Så kanske äntligen kan jag släppa det. Blev alltså inbjuden att komma & titta på fyrverkerier. Fast som jag sade tidigare tränger jag mig inte på. Så jag somnade om igen när fyrverkeriet lugnat sig. Och jag sov faktiskt till 7!?!! Haha och sedan dess har det även idag gått i ett. Har slängt ut julen & bytt gardiner. Och har t o m varit ute & gått. Och det kändes underbart med frisk luft & att åter ha kommit i gång. Så nu ska jag verkligen fortsätta med det! Har väl lite kvar här att göra men är ganska sliten så vet inte om det blir så jättemycket till idag. I morgon ska det städas & sedan är planen att bli klar med golvet. Ska över till exet under morgon dagen & få hjälp med borrandet av hål till rören. Så så ser min helg ut. Fullt upp som vanligt    Och så blev jag plötsligt även barnledig nästa helg. Just för att det är två ojämna helger på raken. För egen del spelar det ingen större roll hur & vilka helger jag har barnen, men kan förstå honom som har fler personer involverade. Så inget jag nekar eller är vrång med. Nej om man kanske skulle äta lite. Ha en fortsatt fin start på året!

Av Linda - 29 december 2015 07:08

God morgon! Här är det för ögonblicket tyst i huset. Väntar på att barnen vilken minut som helst kommer vakna & då blir det full rulle. Annars då? Julen har varit riktigt bra må jag säga. Alla verkade nöjda & så även jag. Fick så mycket fint & som jag önskat mig. Det här har nog varit en av dom bästa jularna på många år. Ja snön fanns inte men det spelade liksom ingen roll. Och så kom ju inte heller tomten. Otroligt synd för barnen men men. För när det väl var dags för tomten att komma visade det sig att det var läskigt. Och ja full förståelse har jag för detta faktum. Synd bara att man inte visste detta på förhand för då skulle jag haft någon i bakhand. Men oavsett gick det bra & en lyckad kväll med efterlängtad mat & familjen runt sig. Och så fick jag för mig att nu skulle vi börja med sovrummet nere & få det helt klart en gång för alla. Ja jo allt gick väl smidigt. Rivning av lister, spacklandet & slipningen. Fick t o m upp fondväggen utan större problem. Men om jag riktigt synar nu är jag säker på att det även där blivit någon miss.. Men nog om det, var en itroligt tacksam tapet & synar man inte närmare är det bra. Så kom gårdagen & jag skulle sätta upp den ensfärgade.. Fy f.... jag fattar inte varför jag var så dum att ens tänka tanken på att detta skulle gå bra. Två våder & kände mig så otroligt misslyckad.. Och efter några timmar gått dubbelkollade jag om jag kanske ändå fått till det.. men ack nej... mellan våderna syns en pytteliten sträng.. dvs säga att dom ligger inte helt tätt... jävla skit.. men fick ett tips om hur jag skulle kunna fuska till detta så jag slipper börja helt om.. så får se om jag kan göra det då.. Och i morgon får jag besök av en kollega/kompis som ska se om hon kan hjälpa mig med resten. Ååå du underbara!!    Och om hon inte kan/orkar finns en till i bakhanden    Och tacksam att det ändå finns någon som kan hjälpa mig. För när sådant här infaller känner man sig tredubbelt ensam som inte har nästan någon i sitt liv... och där får jag bara skylla mig själv... Fast om man ändå försöker och inte får någon respons så ger man ju upp själv.. Låter mig utnyttjas helt enkelt stundvis... Ska inte ha något löfte om att bli mer social.. för det funkar ändå inte & jag har nog varit ensam för länge, blivit sviken för många gånger till att jag orkar släppa in någon. Och så har vi denna kommande dag.. det är ändå en högtid för mig som är extra svår... för dom som känner mig vet nog också varför.. Spelar ingen roll hur lång tid som gått.. det sitter ju ändå kvar.. och det kommer sitta kvar så länge jag är ensam... Jag ska försöka inbilla mig att det är som vilken som helst annan dag på året.. Det kanske hjälper.. Och att inte heller ha barnen hos mig kommer göra det svårare.. Men det är som det är.. 

 Nej nu är barnen uppe & dags att lägga ner. Idag blir det en dag ute i snön med grabbarna bus   

 Ska bli kul. Ha en fin dag!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se