My heart My life

Senaste inläggen

Av Linda - 16 augusti 2015 08:27

Det är söndag morgon... klumpen i magen finns där... tankarna snurrar... tänker just nu mycket på alla val jag gjort här i livet... och samtidigt vet jag hur dumt det är..men just nu inget jag kan göra något åt.. Livet förändras hela tiden.. på nytt igen backar ju människor ifrån mig.. Och jag fattar ingenting... det gör bara att jag fullständigt drar mig undan nästan alla.. och det är oerhört trist för mina grabbar.. jag tröstar mig med att dom har i alla fall varandra.. och dom har mig.. Alltid kommer jag finnas där för dom aovsett vad.. jag hoppas att om si sådär 30 år att jag har lika fin kontakt med mina barn som mina fina grannar har. Med jämna mellanrum hälsar dom på varandra. Och det är allt jag önskar för mig & mina barn.. Att vi alltid kommer finnas för varandra. Och det är ingen hemlighet att den kontakten inte finns mellan mig & min familj.. Man hör bara av varann om den andra vill något.. Är ju inte direkt så att man hälsar på varandra utan att bli direkt inbjuden... Så vill jag inte ha det... Vems ansvaret är vet jag inte.. Kan jag inte svara på.. Vi har nog alla lika del i det hela... 

 Tänker på människor som varit innom mitt liv dessa år.. Goda minnen, jobbiga & roliga. Just nu känns det oerhört tufft att alla bara lämnat spår & inte finns kvar... Jag har en enda vuxen människa i mitt liv för tillfället. Och hon betyder enormt mycket. Och vi har varit i genom mycket likt dom sista åren. Och just nu vet jag att hon har det oerhört tufft med allt som hänt & hon vet att jag finns om det behövs. 

 Dock i frågasätter jag mig själv.. har jag verkligen gjort rätt val som ändå stannade kvar här i Töcksfors? För vi skulle ändå bara haft varann om vi hade flyttat härifrån.. Och barn anpassar sig så mycket bättre än vi vuxna gör.. Dom har lättare att släppa in människor.. Jag gör inte det... Inte nu längre... vågar inte för alla vänder ändå ryggen till tillslut... Då är det bättre att vara ensam... 

 Nej man får göra det bästa av allt. Jag har ett fast jobb, två underbara grabbar & en god vän. Jag är frisk. Barnen är friska. Även om Isak fortfarande sliter lite med sin mage. Men på torsdag kanske vi får ett svar.. Både hoppas på att blodproverna visar något samtidigt som jag inte hoppas.. Skulle det vara det ena eller det andra innebär det ändå ganska stora förändringar för allas del.. Samtidigt som jag inte vill att vi ska fortsätta som vi gör nu... Och själv sliter jag mycket med handen igen.. Och det är oerhört jobbigt.. Har inte direkt ont men med prinskorvar som stundvis känns som falukorv och att handen domnar fullständigt stundvis.. Misstänker att det är för att värmen återvänt & att det är därför jag svullnar.. Vet jag nog borde kolla upp det eftersom det ligger ledsjukdomar i familjen.. Men så har jag inte direkt ont egentligen... Bara jobbigt & krogigt... 

 Nej det blir nog bra.. Idag blir det väldigt lugnt.. Bakar bröd idag & när det är klart ska jag ut på promenad. Annars ska jag bara njuta av sol & värme tills grabbarna kommer hem. Längtar   

ANNONS
Av Linda - 13 augusti 2015 19:31

Hej hej!

Hur är det där ute? Jo med mig är det faktiskt rätt bra & snart varit utan facebook i fyra dygn. Och saknar det faktiskt inte så mycket. Man får ju inte med sig något alls nu typ men det gör inget egentligen. Är rätt skönt att slippa se vissa saker. Annars har det inte hänt så mycket. Man har jobbat hela veckan & annars det vanliga här hemma. Vissa dagar har varit längre än andra. Och så är jag enormt imponerad över Isak. Så otroligt stolt! Vi tog prover i tisdags & det gick hur bra som helst! Och ännu en gång känner man sig stolt som en tupp över grabbarna. Först tandläkar besöket i fredags där båda snällt gapade & fick skryt över doms fina tänder. Nej som sagt här händer det inte så mycket. Man är i sin egna lilla värld. Dock känner jag lite smått ångest inför kommande helg då barnen är hos sin far & känner fortfarande dör att dricka mig full. Haha för att släppa loss helt enkelt. För det är sista helgen på några veckor som jag är "ledig". Men tyvärr händer ju inget häromkring men det är väl inte ovanligt egentligen. Så får se vad det blir. En lång helg är jag rädd för men det ska nog gå detta också. Har börjat planera lite inför nästa år så nu ska det snålas utan dess like ;-) för jag & barnen ska ut & resa nästa år om det går som man vill. Har även frågat min ena syster. Bara för att i så fall ha någon jag känner nära men ändå ska dom inte hänga på oss hela tiden utan dom får ha massa egentid. Så det är mitt mål sparande nu. Så får vi se hur det går. 

ANNONS
Av Linda - 10 augusti 2015 17:40

Har inte haft någon super dag direkt... det spelar ingen som helst roll vad jag gör, i slutändan blir det ju ändå fel... För tillfället har jag inaktiverat mitt konto på facebook... Varför? Jo för att det nu blivit som det blivit & än så länge har jag inte varit inne sedan tidigt i morse när jag gjorde det.. Och faktiskt saknar jag det inte... Än    Ännu en grej som gör mig ännu mer "instängd" än jag redan är. Och var även inne på att ta bort bloggen men så är ju detta min fristad på sätt & vis... Grejen är att det jag trodde skulle bli minst reaktioner på & som var mest positivt i mitt föregående inlägg blev visst den som blev ganska förödande.. Och själv begriper jag inte detta.. Är det bara en ursäkt för att undvika allt? Och jag känner mer & mer för att stänga mig inne totalt... Jag passar aldrig riktigt in någonstans.. Har aldrig gjort... Spelar ingen roll hur platt jag lägger mig eller hur jag försöker undvika att helt & hållet vara mig så blir det inte bra någonstans... Jag är & kommer nog alltid vara den som är lite utanför oavsett.. Man kan bara acceptera att så är fallet & leva med det. Jag skulle bara önska att någon verkligen kunde peka på mig & tala om exakt vad jag gör för fel.. Men det finns ingen som har mage till detta... Nej nu är det bara grabbarna som gäller för min del. Vilket det alltid gjort sedan den dag dom kom till världen. Sedan när helgen kommer funderar jag faktiskt på att supa mig rejält full i all min ensamhet & i mitt patetiska liv... Just nu är det vad jag känner för.. bara för att glömma tystnaden som barnen efterlämnar..... För nu känns det mer skrämmande än någonsin att lämna dom ifrån mig... Behöver dom... 

Av Linda - 9 augusti 2015 10:29

Nu kommer ett inlägg till er som det berör. Kan inte säga om detta kommer bli något positivt eller negativt. Vet inte om det kommer bli reaktioner eller inte. Detta är vad som finns i mitt huvud just nu.


 Till er: För länge sedan sade jag att ni aldrig skulle behöva välja men när det väl händer så var det som en stöt i magen. Vet att ni nog inte valt men just då kändes det så. Och när man tänkt efter så har jag bara mig själv att skylla. Har sagt mång en gång att jag skulle skärpa mig men detta har ju inte blivit gjort. Mycket prat & liten verkstad. Samt så vill man inte tvinga sig på er, men kanske det jag borde ha gjort... Jag säger bara vad jag känner. Blev ledsen... Men ändå glad att ni ger andra en chans. 


 Till dig: Som jag idag känner, kommer jag aldrig ge dig en chans. Finns inte i min värld. Och hade det varit tvärtom hade nog inte du heller gett mig en. Och borde kanske ge dig en chans men det kan jag inte.. Jag är ledsen för detta & ändå inte. Varit i din sists & ändå inte. För själv skulle jag aldrig göra så mot en annan människa. Det är därför jag väljer som jag gör. Minsta möjliga kontakt är för egen del det bästa. Och ja på den här punkten är jag enormt egoist. 


Till dig: En gång när jag hade det som tuffast vände du mig ryggen. Jag har sagt mer än en gång att detta har jag förståelse för. Har även sagt samma sak till andra. Just då förstod jag inte för fick aldrig någon riktig förklaring. Men gör det nu. Men grejen är att nu har du bett om ensamtid.. Och något innom mig vill respektera detta. Samtidigt som att jag nu bestämt mig för att det kommer inte hända. Haha självklart kommer jag inte springa ner dig. Det är inte det jag menar. Men jag tänker inte vända ryggen. Såvida du inte öga mot öga talar om för mig att det är just jag som är problemet. Som gör att du mår dåligt. Den dagen backar jag men inte förrän då. För du & jag har så otroligt många år av minnen. Upp & nedgångar som ett gift par skulle man tro haha. Vi har för många år ihop & vi har alltid funnit varandra igen. Men denna gången tänker jag inte släppa. Be mig dra åt helvete ja då släpper jag. 


Till dig: En gång var du hela världen för mig. Så är inte fallet nu. En gång litade jag på dig till 100. Borde inte gjort det & gör det definitivt inte nu. Oavsett vad som har hänt har jag ändå ställt upp. Detta har inte varit för din skull utan för andras. Men en sak ska du veta, tar man mig för givet en gång för mycket då blir det ett slut. Jag är just nu vid den punkten att nog är nog. Och det kommer du att begripa en dag för den dagen kommer att komma igen. Dags att du börjar planera om & lägga planer när det går. Jag tänker inte ställa upp mer för detta blev droppen för min del. 


Jag har tänkt mycket idag vilket inte är bra alla gånger. Men just nu känner jag mig på något vis lättare. Har lovat barnen att om det blir lika varmt idag som igår så ska dom få bada. Så vi får se. Annars har helgen varit bra. Livet knallar på. Dock har det varit lite små attityder från äldstemann men han lär sig han också vad konsekvenser är & blir. Tänker en del på mig själv & hur jag kan ändra vissa saker & tror jag kommit fram till en del. Så får vi se hur det går annars. 

Av Linda - 6 augusti 2015 18:28

Ja då var man igång med vardagen igen. Känns på det hela helt okej får jag säga. Tycker om rutiner      Dock är man så ovan detta att när kvällen kommer är man helt slut eller om man bara sätter sig & känner efter. Och så på detta kommer huvudvärken allt oftare. Men försöker bita ihop & låta bli att ta något för det men om det går för långt riskerar jag migrän i stället & det vill jag ju undvika. Nej annars fungerar allt väldigt bra. Var ju väldigt orolig för hur första lämningen av barnen skulle gå men det gick faktiskt jättebra! Blev så otroligt glad när det var en känd personal som var med & öppnade. Fast det är ovant & lite bökigt med två olika avdelningar på grabbarna. På så vis saknar jag solstrålen enormt. Eller saknar det ändå. Men självklart är det skönt för både personal & barn med nya lokaler & tryggare uteplats. Det andra blir nog en vanesak till slut. När jag kom hem idag låg det ett brev i lådan. Grejen är att Isak ska till Arvika om två veckor för återbesök pga hans mage som fortfarande inte är helt 100 men bättre ändå. I alla fall så låg det två st plåster för provtagning, ni vet sådana som ska sitta på en stund innan nålstick för att det inte ska göra så ont. Och två olika papper på beställning av prover. Men inget mer. Ingen förklarning alls på vad & varför. Var vi ska ta det, om det ska göras här innan besöket i Arvika eller om det ska tas i Arvika. Noll ingenting. Inte ett enda telefonsamtal har jag fått sedan i början av semestern. Och jag blir lite irriterad. Hur svårt skulle det ha varit att lägga med någon förklaring? Eller ta telefonen & ringa mig? Så det får bli min uppgift i morgon.. ringa & höra vad det är frågan om. Var väl hemma en liten stund innan det var dags att promenera över & lämna av barnen hos sin far. Passar på att gå min runda när jag lämnat av dom & så även idag. Är underbart att vara igång igen! Och fått tvättat några maskiner med tvätt. Men mer än så blir det inte idag. Borde egentligen passa på att klippa gräset nu när det väl är uppehåll men det får vänta till i  helgen.. Just nu orkar jag inget mer & dessutom väntar jag hem barnen alldeles snart. I morgon är det ny arbetsdag dock en kort. Efteråt är det bara att fra in till Årjäng så fort jag hämtat barnen. Noah ska till tandläkaren. Inget jag ser fram emot direkt haha. Kommer nog inte gå så bra är jag rädd. Och känns jobbigt att åka i bilen typ 20  min för att vara där inne i 5    En nackdel att bo som man gör. Men men. Nej det var nog allt för stunden. Händer inte mycket annars. Vi lever ett stilla & lugnt liv. Me and my boys   

Av Linda - 4 augusti 2015 09:14

Ja då var sista lediga dagen här och det känns bättre nu än någonsin att få starta alla nya rutiner i morgon. Men allt i allt har semestern varit bra om än inte toppväder direkt. Vi har jobbat, flyttat & kommit helt i ordning. Det börjar även bli bra ute fast inväntar fortfarande den som ska klippa häcken men han dyker väl upp när han får tid. Nej livet känns ändå rätt bra får jag säga. Och ganska stolt över min ändrade attityd när det händer vissa saker. Återkommer till detta. Fick även överraskande positiva nyheter igår som gör att allt känns ännu bättre    Jag har haft sådan extrem tur detta året så det finns inte. Och på något sätt väntar man på att något annat ska hända så att man får sig en "smäll".Det brukar liksom följa med. Men överlag har detta blivit mitt än så länge positiva år. Ja det finns alltid små små händelser som får en ledsen osv. Men i alla fall så hände det en grej som fick mig att tänka efter nyligen. Just när jag hade det som tuffast & var nere så lämnade varenda människa mig kändes det som. Och samtidig kom det ändå nya människor i mitt liv. Och man har alltid haft perioder där man helt enkelt inte haft så mycket kontakt men ändå på något vis har man vetat vart man haft den andra. Nu känns det som om det har ändrats. Men grejen är & det konstigaste är att jag är lite likgiltig.. Jag blir ju det när det blir "för" mycket. Och att folk liksom inte kan bara säga precis som det är. Jag är trött på att stryka medhårs. Så jag fick ut det jag tänkte på. Och det är inte för min skull & heller inte för den det gällers skull heller. Jag har varit väldigt försiktig med att involvera mina troll.. Just för att det var så enormt tufft sist gång så har jag inte velat. Men denna gången gjorde jag det & har åter satt mig i samma sits där jag måste försöka förklara varför det nu är som det är. Och det är för doms skull jag blir ledsen. För det funkade ju så otroligt bra & vips så är det finito liksom. Det måste jag ändå säga att oavsett hur dåligt jag har mått så har barnen alltid stått först & jag själv sist. Detta är absolut ingen kritik på något som helst vis åt andra. Det är inte menat så! För jag vet exakt hur det är att vara totalt nere & där det enda som hållit mig på benen är just barnen. Och alla är vi olika. Men det är som jag säger & har sagt, det är som om man på något vis för med sig "gift" in i andras liv så fort jag börjar känna att det funkar. Så är det så konstigt om jag slutar helt & hållet beblanda mig med andra? För man vet ju ändå hur det slutar i slutändan. Då är det bättre att bara sitta här med mina barn. Visst kommer mina barnfria helger bli långa men tur man ändå har lite kvar att pyssla med här. Och har i alla fall några vänner kvar, än så länge   Pessimisten själv haha. 

 Nej det var bara något jag behövde få ut. Annars funkar det bra med katterna. Dom myser & leker & busar. Haha men det är ju normalt & det funkar. Värst blir det för Tarzan i morgon när dom nya rutinerna börjar & han måste stanna inne. Haha ja det ska bli intressant. Annars idag är planen att göra i ordning väskorna till grabbarna, ta en promenad och se "Morfars" nya lägenhet. Och i eftermiddag när barnen är hos sin far ska jag ut på promenad. Skönt att äntligen kommit igång igen med det! Så det är hur vår dag är & ser ut. 

 Ha en fin dag!

Av Linda - 2 augusti 2015 08:19

Ja då var agusti här... tiden går extremt fort tycker jag.. även om vissa dagar är extremt långa.... som igår.. fy.... men nog om det. Fredagen var jag ganska nere på förmiddagen men som tur är, är ju mina nedturer få & korta. Dagen blev riktigt bra. Hade det jättemysigt med barnen innan jag lämnade av dom hos sin far. Vi tog en tur innom lekparken och var där en liten stund innan jag gick upp med dom. Så handlade jag & fixade inför kvällen. Då fick jag besök av några kompisar & vi grillade & hade det jättemysigt. En perfekt lugn kväll! Och igår städade jag & sedan efter att ha funderat fram & tillbaka ett ex antal gånger så hämtade jag hem en liten katttjej. Haha ja gissa om jag verkligen funderade hit & dit innan dess. Men egentligen så är det inte mycket mera jobb med två katter än en. Och så får Tarzan lite sällskap när jag börjar jobba igen. Och det kommer nog bli väldigt ovant för honom för nu är han ju van att kunna gå ut typ när han vill men när jag börjar jobba vill jag inte att han ska springa ute utan möjlighet att komma in. I alla fall så hämtade jag Busan och jösses vilken sällskapssjuk katt haha nästan värre än Tarzan. Men det är ju egentligen inte så konstigt. Hon är van djur av alla sorter, barn & liv. Efter det gjorde jag inte ett dugg... Ville ut & gå men kände att jag inte kunde lämna henne någon längre stund första dagen och eftersom inte heller Tarzan visade sig så kunde jag inte stänga dörren. Jag ville vara med första gången.. Men passade på att njuta av solen även om det blåste en hel del. Men att ligga still gör mig rastlös & uttråkad.. Så det blev en lååång dag och saknaden efter barnen var enorm. Men dagen gick till slut & det blev kvällen. Katterna gick bra överrens efter en stund & fick lilltjejen att bajsa i lådan.. dock inget kiss än men stoppar in henne med jämna mellanrum. Har för mig att just det tog en stund för Tarzan också. Hade dock svårt att somna igår och vaknade vid halv fem    och då kunde jag inte somna om för då började ju katterna leka... Så är ganska så trött & efter att ha spöregnat typ hela morgonen börjar vädret lätta & solen tittar fram. Planerna idag är inte många. Har tänkt gå ut på promenad, och så kommer pappa hit för att hjälpa mig sätta upp nät under altanen. Är så trött på att katter ligger under där & vill inte ha dom bajsande under där för det luktar vidrigt, och så är det en trygghet för min del när jag ska släppa ut den lilla. Och så ska jag nog tvätta bilen. Utöver det finns inga planer & längtar tills grabbarna bus kommer hem   

 Och då har vi två dagar kvar av våran ledighet innan allvaret börjar igen. Fast ska ändå bli skönt med normala rutiner för oss alla. Dock är jag lite fundersam på första lämningen. Är ju ett nytt dagis för dom båda även om dom varit & hälsat på. Men jag börjar oroa mig.. Så jag tänker lite på detta... Har lust att börja senare på onsdag bara för att vara med en liten stund med dom båda.. Eller ringa & fråga om vi kan få komma en liten stund på tisdag bara så att dom blir lite mer kända.. Fast jag tror ju inte att det blir några problem egentligen. Visst är det en del ny personal men hos båda finns det kända människor för dom.. Så jag får fundera lite till.... 

Av Linda - 31 juli 2015 10:10

Idag har jag verkligen ångest... det har inte hänt på länge... hemska känsla... jag mår så fruktansvärt dåligt för mina barns skull... ingenting har vi hittat på tillsammans denna semster... inte ett enda dugg... och jag känner mig så usel... det har varit så mycket med flytt & lägenhet att det inte blivit av med något.... och hur lätt är det som ensam att åka iväg ensam med en snart 3-åring & 5-åring? Dom har inget äldre syskon här som kan hjälpa till.... Ett ex om vi åker någonstans där det finns ex karuseller..? Det funkar ju inte... jag kan ju inte lämna den ena ensam väntande... Samma sak om vi åker till något badland... inte heller det går speciellt bra då man måste ha stenkoll.... Och nu finns inte någon ekonomi till att åka iväg heller... inte på något stort i alla fall.. och det är nog också en bidragande orsak till mitt mående.... Jag är inte van detta & det kommer ta några månader innan jag får ihop ett bra sparande..... Nej idag är ingen bra dag... Men jag ska göra mitt bästa idag att umgås med barnen & vara som vanligt... sedan får jag se hur det blir resten av eftermiddagen när jag är ensam... Känslan jag har just nu är att jag bara vill stänga in mig i min bubbla igen & stanna där.... Min trygga bubbla & mur.... Egentligen ska jag få några vänner på besök & vi ska grilla men jag får fundera lite på det känner jag... Jag vet ju att i slutändan mår jag ju bättre med folk runt mig även om jag också vill vara ensam.... Så vi får se.... Nej var bara tvungen att få ut lite.. Nu ska jag koncentrera mig på mina älskade barn som lämnar mig om några timmar........Vad skulle jag gjort utan dom?

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se