Haha alltid svårt att hitta en jäkla rubrik   men nog om det. Har lite annat att i huvudet just nu. Har ni någonsin sett på barn? Vilka som helst i åldern ja säg från 1-8,9 där någonstans? Hur två barn totalt främmande för varandra helt plötsligt pratar & leker? Bara så där. Utan hämningar. Under vilken period förlorar man det? Jag har bevittnat detta ett flertal gånger & många gånger jag undrat när man förlorar denna egenskap. För det är facinerande att se barnen. Och man blir lite avundsjuk faktiskt. Och jag tänker på mig själv.. vid exakt vilken tidpunkt förlorar man detta enkla? Att agera, vara "lätt" med andra människor? Händer det redan i tonåren? Och det ska man ju inte bortse från.. För det i sig är ju ingen lätt sak. Och hur andra människor påverkar en under livets gång. För hur det än är så är jag ganska så säker på att alla livets händelser under alla år påverkar en. Det kan vara redan som barn, ett litet elakt ord & man stänger in sig. Haha ja just det vet jag tyvärr av egen erfarenhet. Men hur kommer det sig att man ändå inte kan fortsätta livet ut att leva utan att dömma någon, som små barn? Nää det skulle vara lika enkelt som hos barnen tycker jag. Hur man även som vuxen nog ska tänka efter lite mer innan man dömmer någon som helst. Och där är faktiskt dom flesta ganska lika innerst inne. Jag blir imponerad om det finns någon där ute som aldrig någonsin dömt någon. För det gör man oavsett om man vill eller inte.. Och mest störd blir jag för egen del. För jag som är så inskränkt & ja löjlig ger inte en enda människa en chans... Och jag har börjat i frågasätta mig själv så oerhört.. Varför kan jag inte ge andra en chans? Varför kan jag inte bara göra det jag egentligen vill utan att behöva tänka efter så förbannat mycket. Jag börjar luta mig åt att jag faktiskt rent utav har blivit ett stort ego. Kan inte förklarar helt vad jag menar utan att röja en historia och det vill jag inte.. Men detta satte så enormt spår i mig.. och det var nog kanske det jag behövde fastän jag inte tyckte det där & då.. haha ja jag förstör ju bara för mig själv i slutändan.. om jag bara hade tagit den chansen.. jaja än en gång kan man inte vrida tiden tillbaka   

 Och sedan vill jag lova att det är extremt facinerande att bo i en liten bygd.. För det ska visst inte så mycket till innan folk börjar prata. Men än en gång, vet man inte hela historien ska man nog inte säga så mycket.   men kan förstå det. Kul att ge folk något att prata om haha   för i grund & botten är nog jag ganska lik. Fast när det drabbar en själv kanske det inte är så kul. Men som sagt inget allvarligt pratande om det än. Bara lite löst prat som råkade komma till min vetskap. Haha och det roliga är ju att en pytteliten fjäder kan otroligt fort till 10 höns. Ska bli intressant att se om fallet blir så nu eller om det försvinner. 

Det var väl inte mycket mer jag har på hjärtat. Regnet faller & snön försvinner    det finns liksom ingenting emellan. Först runt 20 minus & sedan totalvänder det till plusgrader & regn. Så synd med tanke på barnen & att det nu blir åter lite mörkare. Men vädret är inget man får gjort något åt, tack & lov   

 Nej ha en fortsatt trevlig kväll. Själv inväntar jag grabbarna bus. Sedan blir det inte mycket gjort idag. Läggning, lite tv & så stupar nog även jag i säng. Ny dag i morgon. 

Ja det var en stund sedan åter igen.. jaja så kan det bli.. för första gången på hur länge som helst har jag en liten dråppe av vad man så fint kallar "fylleångest" haha det brukar aldrig hända.. Men igår fick jag mig vad jag kan kalla en rejäl smäll på käften, ett uppvaknande & sanningens ord.. och det värsta av allt är att jag inser bara så allt för väl hur rätt det sagda var... Så nu sitter jag med en önskan att vända tiden tillbaka till just den punkten.. Att jag skulle ha reagerat annorlunda... Och att inse hur allvarligt jag stöter bort människor är oerhört tufft & skrämmande... Jag vill inte ha kvar den där förbannade muren jag byggt upp... jag vill riva ner den... ha den bort.. öppna mig.. ta emot andra.. släppa in folk i mitt liv.. utan rädsla.. Bara våga... Men jag vet inte hur jag ska klara det.. Hur gör jag? Det är så jäkla svårt att bara "släppa".... Och jag förlorar så oerhört mycket för egen del att hålla på som jag gör... Och det kommer bli sanning i det stora hela om jag inte ens försöker... För det gör jag inte.. Jag har inga problem att prata & umgås med människor.. men så fort det blir för nära, så är det som om det är dörrar som smäller igen & jag blockerar... Hur ska jag få bort det? Att inte ens kunna släppa vänner helt på mig.. hur ska jag då kuna få nya vänner? Träffa någon? Ja det var så oerhört rätt... och jag är ledsen för egen del.. Men på något vis har detta fått mig att inse att jag måste göra något åt det.. Ingen som kan riva muren åt mig. Det är endast jag som måste jobba bort den.. bit för bit för att få tillit till andra igen.. Man måste våga för att vinna sägs det... Så nu måste jag skärpa mig.. 

 Jo så är det. Men oavsett så ar det en hellyckad kväll! Otroligt kul & min första fest här hemma blev i stort sett som jag ville ha den. Och bättre.   Nej jag är riktigt nöjd. Haha och jaa dagen efter kan jag inte påstå var så kul. Haha var såå hundra på att jag inte skulle bli fyllesjuk. Hade ju hållit mig till en sort & visst blev jag lite väl dragen där en stund men lite vatten hjälpte ju på det. Men smarta mig åt inget när jag kom hem & straffet kom när jag vaknade. Så dröjer nog en stund till nästa gång jag verkligen festar till på det sättet   Har inte riktigt kommit mig helt till mig själv än. Har fått röjt lite här till slut & ätit mat men utöver det har soffan varit min vän. Men otroligt kul ändå & verkar som dom andra tyckte det också. Så tack till er som kom & till dom fina presenterna & blomma!!!   Även om man inte har så mycket kontakt annars så är ändå allt precis som det alltid varit när man kommer ihop. Nej faktiskt ganska toppen. Nej nu ska jag passa på att försöka få lite mer energi innan barnen kommer    Det behövs. Och till dig som gav mig uppvaknandet säger jag bara Tack för att du öppnade mina ögon & lägger till ett förlåt på det.

 Ha en fin fortsatt söndag!

God morgon! Hur är läget denna söndag? Måste ju säga att jag mår faktiskt bra. Dessa promenader jag har börjat med har hjälpt både på humöret & på tröttheten. Undrar med mig själv varför jag sket i det hela december månad. Haha ren latskap. Men i alla fall. Det har som vanligt varit relativt lugnt här. Julen är bortplockad. Fick gjort min sedvanliga städning igår. Lyckade t o m få ut högskåpet ur badrummet alldeles på egen hand. Haha dock inte längre än till altanen men ändå. Är lite otympligt & tungt att jag ska lyckas få ner det till garaget. Vill dock ha det dit för det är käckt att ha. Får göra någon klurning med typ en pulka eller så för att få ner det.   Allt går bara man vill. Jag fick en liten stund av nedstämdhet igår. Vet inte om folk tror att jag inget får veta eftersom jag inte pratar med så många.. Men det får jag alltså. Var ju så glad & så får man veta att alltihop var rena barnsligheter.. Undrar om ni hade roligt å mina vägnar? Jag har endast hört en version så jag ska inte säga saker för fort, eller dömma på förhand. Men man undrar ju, är det någon som inte vågar erkänna att det helt & hållet var på eget beslut? Eller är det så att det faktiskt stämde & då blir nästa undran, varför då inte höra av sig alldeles själv? Så jag kan med andra ord säga att jag blev besviken på detta faktum. I stället för att hålla på så då är det bättre att helt lämna mig i fred. Ännu en orsak till att jag håller mig undan allt vad människor heter. Jag klarar mig alldeles utmärkt med mina två grabbar. Sedan att det ändå är en viss saknad ska man inte neka till. Och nej jag har ju faktiskt en mycket god vän. Där är det nog åter jag som borde skärpa mig och hålla mer kontakt. Och jo jag kunde alltids ställa det här mot väggen & fråga rakt ut vad som egentligen menades. Men ibland är det bättre att bara låta de vara som det är. Jag får tro vad jag tror & färdigt med det. Ingen ide att grubbla en massa. Det är bara att slösa en massa energi som kan ha mer nytta någon annanstans.  Nog om det. Gick ut på promenad igår också. Haha ja det var intressant. Blåste surt & snöade lite. Och som om inte det var nog var det rena halkbanan ute då det inte var grusat någonstans längs vägen. Haha tänk er själva att dagen innan hade det töat & när det fryser på så blir det som det blir.    Så promenaden fick bli lugnare än vanligt för ville inte riskera att falla pladask & slå mig. Och sedan fick jag ett snabb besök av barnen & mitt ex. Han är snäll & ska fixa golvbiten som ska vara vid elementet. Så han ritade upp & tog med sig den & jag fick krama om mina busar   Sedan åkte jag iväg till min kompis m familj där jag blev bjuden på mat    Blir bortskämd må jag erkänna. Stannade dock inte så länge. Ångrar det lite, för har som sagt blivit lite väl hemmakär. Men det var trevligt att se dom igen & att se människor alls    Har blivit lite svår just ur det sociala perspektivet. Men men. Idag händer det inte så mycket. Ska ge mig ut på promenad igen. Nu är det nog lite mer riskfyllt för på all is ligger det nu fin pudersnö. Haha men som sagt skönt att komma ut ändå även om det inte blir den träningen jag vill ha. Och möjligt att jag går innom exet & hämtar plankan & gör färdigt golvläggningen. Får se hur det blir. Kroppen är lite mer med idag även om sträckningen inte släppt helt. Nu har vi tre dagar kvar ledigt & så på torsdag är det tillbaka till jobb & dagis. Kan inte hjälpa det men jag tycker det ska bli gott. Och att komma tillbaka till vardagen med alla rutiner! Men ledigheten har varit bra. Absolut. Fast hade jag från början vetat att barnens dagis öppnar redan i morgon skulle vi inte varit lediga. Men det är sådant man inte vet förrän alla listor är inlämnade. För jag vill ju helst slippa lämna dom på annat dagis bara för några dagar. Och så är det ju även sommartid. Jag anpassar min semester efter barnens dagis. Nu ska jag strax gå ner & väga mig. Haha inte det roligaste för vet på ett ungefär vad jag har att vänta. Men kul att se om det blir resultat av promenader & hemmaträning. Nej nu får ni ha en underbar dag!

Ja då var det första dagen på detta nya år. Ja gott nytt år allihop! Kommer inte köra med den vanliga års berättningen denna gång. 2015 är nu bakom oss och har väl inte varit det bästa året. Det var några stora händelser både positiva & negativa. Och det är som det är. Själv har det gått i ett dom senaste dagarna. Fick hjälp med tapetsering, åter tusen tack för hjälpen. Och igår började jag med läggning av golv och ja efter att ha fått in allt med en tesked så har jag gjort drygt halva golvet! Och jag är stolt över mig själv att jag faktiskt kan & ändå inte ger upp fastän jag gärna vill. Man lär sig mycket om sig själv får jag väl erkänna. Och jag höll på hela dagen igår med allt möjligt. Allt för att vara så slut att jag kunde sova i genom hela kvällen & "firandet". För jag är nog ganska pessimistisk vad gäller nyår.. För vad är det egentligen att fira? Ett nytt år med nya besvikelser, nya händelser? Allt i samma gamla spår. Känslan man hade förut att ja "detta blir mitt år" och allt det där bla bla bla har jag lagt bakom mig. För oavsett blir det som det blir & ändå inte mycket man kan göra något åt. Och ångesten man känt över nyår.. nej allt det där kan kvitta. Och vaddå, skulle jag ha skålat för mig själv? Gott nytt år på mig! Haha nej vet ni vad. Därför ville jag sova över nyåret för att slippa den där starka känslan av total ensamhet. För grejen är att om jag typ inte får en skriftlig inbjudan håller jag mig borta från allt & alla... Jag har blivit det man kallar enstöring.. Håller mig för mig själv & håller mig till barnen. Kanske inte så nyttigt i längden men att tränga mig på andra ligger inte i min natur. Så helt slut gick jag & lade mig, kände att jag borde sätta telefonen på ljudlös.. men så är det tanken på att tänk om något händer barnen & jag inte hör telefonen? Kontroll kontroll.. Skulle ha gjort det för vaknar brått av att telefonen ringer, totalt oväntat kvart i tolv och 3 olästa sms.. Svarade inte när det ringde. Men där gick planen i stöpet om att sova in det nya året. Men oavsett är jag glad att någon faktiskt tänkte på mig & det gjorde mig varm om hjärtat. Så fick ändå med mig det nya året & faktiskt så uteblev ångesten. Så kanske äntligen kan jag släppa det. Blev alltså inbjuden att komma & titta på fyrverkerier. Fast som jag sade tidigare tränger jag mig inte på. Så jag somnade om igen när fyrverkeriet lugnat sig. Och jag sov faktiskt till 7!?!! Haha och sedan dess har det även idag gått i ett. Har slängt ut julen & bytt gardiner. Och har t o m varit ute & gått. Och det kändes underbart med frisk luft & att åter ha kommit i gång. Så nu ska jag verkligen fortsätta med det! Har väl lite kvar här att göra men är ganska sliten så vet inte om det blir så jättemycket till idag. I morgon ska det städas & sedan är planen att bli klar med golvet. Ska över till exet under morgon dagen & få hjälp med borrandet av hål till rören. Så så ser min helg ut. Fullt upp som vanligt    Och så blev jag plötsligt även barnledig nästa helg. Just för att det är två ojämna helger på raken. För egen del spelar det ingen större roll hur & vilka helger jag har barnen, men kan förstå honom som har fler personer involverade. Så inget jag nekar eller är vrång med. Nej om man kanske skulle äta lite. Ha en fortsatt fin start på året!