My heart My life

Direktlänk till inlägg 17 april 2016

I´m back

Av Linda - 17 april 2016 07:21

Ja då var jag här igen & var evigheter sedan jag bloggade sist. Har dels inte haft mycket att skriva om och dels lagt energin på annat. Har i en period ägnat mig helt åt att brodera vid minsta lediga stund. Men även det tog stopp för några veckor sedan. Har inte mycket kvar men heller ingen lust att sätta mig med det och numera koncentrerar jag mig på att komma i fysisk form. Är inte helt säker på hur länge sedan jag egentligen skrev men ska berätta lite om mina "operationer" för det är det stora som hänt. Var iväg till Karlstad första gången den 26 februari. Det påvisade ju cellförändringar och det fanns stunder ifjol som jag mådde riktigt pyton & tänkte det allra värsta. Men i alla fall till slut kom alltså den tiden i brevlådan & det var äntligen dags att göra något åt det. I min enfaldhet valde jag lokalbedövning. Om man googlar på cellförändringar & slynga kan man förstå lite mer. Är någon typ av grej som skär & bränner samtidigt. Konosering heter det nog. I alla fall kom då till Karlstad & satt i ett väntrum.. Samma väntrum som mman satt i för 7 år sedan men då av orsaken missfall.. Det var konstigt att sitta där för alla minnen kom ju tillbaka. Men nog om det. Blev min tur, och man sätter sig i den där stolen.. Försökte vara lugn & tänkte att herregud det kan ju inte vara så mycket värre än att föda barn (inte för att jag egentligen hade stora bekymmer med det) Fick någon typ av jordplatta på benet när alla bedövningar var satta. Fick förvarningen om att maskinen låter rätt mycket. Vad som hände sedan är lite oklart. Men som jag minns det så fick jag en rejäl stöt (kändes så) så jag hoppade till och då var det kört. Fick någon liten skada där jag inte skulle ha och blev ett par stygn & vi avslutade det hela & det bestämdes att jag skulle under narkos i stället. Underbart.. önnu mera väntan. Och allt jag önskat var ju att bli färdig med hela skiten & gå vidare. Åkte hem & var ganska förtvivlad över detta. Men dagarna gick & efterspelet märkte man ju av men det var lindrigt. Så dagarna gick sin vana gång med grabbarna bus. Ungefär två veckor efter får jag telefon. Ny tid veckan därpå med narkos. Fick hastigt löst det med barnen för ville ju bli färdig med det. Dagen kom & man började sin fasta. Fick en jäkla dum tid så var tvungen att fasta hela dagen på jobbet. Men faktiskt gick det bra. Kom in i operationsavdelningen, fick byta om till den underbara utstyrseln & fick sitta i ett väntrum. Haha vilken syn det var!!!   I 1/2 timme fick jag sitta där innan det till slut blev min tur. Och då var jag faktiskt inte ett dugg nervös. Så låg man där & skulle få bedövning. Men självklart hade dom svårt att hitta någon ven. Haha jag kunde inget annat göra än att skratta åt eländet. Men efter typ 7 försöket gick det & då var det bye bye. Ca 30 min efter vaknar jag hur pigg som helst & redo att åka hem. Haha fick ju inte det med en gång. Utan man skulle vakna till, äta lite & gå på toa. Så jag åt & försökte kissa.. Utan resultat. Drack massor av mer, väntade en stund & försökte igen. Nada hahah Jag hällde i mig vatten & hoppades verkligen att nu äntligen skulle det nog gå för jag ville hem.m Punkt slut. Jajjamen, ett par droppar & jag fick lämna sjukhuset. Med orden i örat: Jag ringer dig om 3-4 veckor, så får vi se hur vi går vidare". 

 Till tisdagen är det 5 veckor sedan & inget att jag hört. Dom små orden " så får vi se hur vi går vidare" ringer fortfarande i mina öron. Jag försökte ju fråga, "vad menar du? Fick ni inte allt?" men fick aldrig något svar. Så självklart tänker man idag att jaha, ännu en omgång med samma. Det värsta vill jag inte tänka. Man kan säga så att efterspelen denna gång har varit riktigt tuffa & jobbiga. Men  är numera helt återställd. Och väntar på det där samtalet. Ringde för två veckor sedan bara för skojs skull för att höra om svaren kommit, Sköterskan blev lite förtvivlad över att läkarna säger 3-4 veckor när det egentligen handlar om 8 haha.. Men jag ska nog ringa igen till veckan för är livrädd att mina prover åter igen ska försvinna   Så slutsatsen är att om någon ska in & göra en sk konisering välj narkos!! 

Det är min lilla historia. Annars knallar dagarna på. Mår psykiskt helt okej. Dagarna finns fortfarande som man inte mår lika bra. Men på det hela taget njuter jag av livet som det är just nu. Och att jag äntligen tagit tag i mitt fysiska mående gör saken bara bättre. Har ett program som jag håller mig till. Inte för mycket så jag tröttnar utan precis lagom. Jag vill tillbaka där jag var för 2 1/2 år sedan. Men med skillnaden att göra det på rätt sätt vilket innebär att jag får kämpa en hel del. Men med förhoppningsvis lyckas jag gå ner dom kilona och bli starkare. Förväntar mig inget mirakel, att jag går ner mycket på kort tid. Men att jag har som mål att minst 30 minuter om dagen få upp rejäla svettningar & med det må mycket bätttre. Vägde mig förra söndagen men har bestämt mig för att det ska göras varannan vecka just för att man inte ska bli så besviken ifall det inte hänt så mycket. Och första veckan är numera i stort sett avklarad. Har hållit mig undan sötsaker som var min stora last. Förutom en tårtbit på jobbet. Och bara det är rätt stort för mig. Har mera karaktär & kämparglöd än jag haft på år & dag. Men men. Ja detta blev inget kort inlägg men ska försöka uppdatera en gång i veckan i allafall :-) Ha en trevlig regning söndag!

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Linda - 10 september 2016 07:42

Jag lever i en drömvärld just nu.. och drömmar ska man ju ha    men detta är en dröm jag hoppas innerligt ska slå in. Att jag inte tänkte på detta tidigare... Men samtidigt så lär man så länge man lever. Och slår drömmen in så är jag rätt säker på at...

Av Linda - 6 september 2016 19:13

Jaa.. rubriken stämmer bra överens med känslan jag har.. sammanfattar allt ganska bra... Jag är trött irriterad & fullständigt less på vissa & allmänt över allt.. Även på mig själv... Jag är mest irriterad över hur jag ställt upp så oerhört mycket & ...

Av Linda - 4 september 2016 05:50

Söndag morgon. Dimman ligger tät och graderna visar på 8. Hösten är ändå en fin årstid som jag även tycker om alla andra årstider   Alla har sin charm. Vad gör jag då uppe så tidigt? Haha ja det kan man undra sig för lyckades inte sova så mycket läng...

Av Linda - 2 september 2016 18:23

Då var jag åter där igen... muren har kommit åter på sin plats.. utsidan visar leenden och att jag har det helt fint.. fråga mig och det är det jag kommer ge som svar... för med vilken rätt kan jag må dåligt?? Jag som har så mycket.. och ändå faller ...

Av Linda - 31 juli 2016 11:26

Ja så är det och så även årets semester. Men för egen del gör det inget. Jag är och förblir en rutinmänniska. Semester i all ära men nu ska det ändå bli skönt att få igång vardagen igen. Och jag är spänd för äldste sonens skull. Jag minns så väl min ...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se