Ja så är det och så även årets semester. Men för egen del gör det inget. Jag är och förblir en rutinmänniska. Semester i all ära men nu ska det ändå bli skönt att få igång vardagen igen. Och jag är spänd för äldste sonens skull. Jag minns så väl min egen start på förskola. Och tyvärr sätter det sina spår för hur skolan vidare blir. Jag personligen hade inte alls någon bra start och det fortsatte. Nu blir jag väldigt personlig och det är inte ont menat till någon. Och dessutom 27 år sedan. Haha jösses. Jo i alla fall, strax före skolan skulle börja var min mamma så vänlig att klippa av mitt fina långa hår.. och då menar jag totalt snaggad. Haha som sagt inget ont menat men detta är något jag aldrig aldrig kommer glömma. Jag hade så otroligt fint långt hår och hon snaggade det... haha nu ska även sägas att jag var fruktansvärt håröm så det var skrik & gråt varenda gång borsten kom fram. Men oavsett det första jag fick höra/blev frågad om på min allra första dag var om jag var en kille!??! Så inte så konstigt att man som liten tjej inte glömmer.. Och sedan gick det inget vidare dom nästkommande åren. Men det var då & nog om det. Jag är oerhört mån om att mina söner ska få en så bra start som möjligt när skolan börjar. Och tack & lov har har äldsteman sina kompisar från dagis perioden så jag hoppas det kommer fortsätta likadant som nu & att han aldrig någonsin behöver uppleva skolan så som jag gjorde. För barn är inte snälla.. aldrig varit.. klart att undantag finns    Jag har absolut inga änglar till barn. Men mina förhoppningar är att mina söner hamnar i det jag kallar dom emellan. Dvs emellan att bli mobbade & att bli mobbare. För det är nog tyvärr ett problem som aldrig kommer försvinna. För tyvärr är vuxna lika illa. Och det är hos dom vuxna man måste starta för att få bukt med sådana problem. Lära sina barn att oavsett hur man ser ut o s v så är alla människor lika mycket värda. Att man ska alltid försöka rå om varandra... Men som sagt, det är ingen lätt uppgift. Nu gled jag ut lite från själva ämnet. Nu är jag i alla fall ganska lugn inför Isaks start på fritids. Har haft lite små ångest, men det är jag som är det & inte han. Mest eftersom han blir typ "ditslängd" direkt efter öppning.. Hade inte alls planerat det så men nu blev det ändå så. Men han verkar bara se fram emot detta och skulle det bli enorma problem i morgon tar jag det då och har lite nödfalls lösningar. Så det blir nog bra!

 Annars har denna vecka varit oerhört bra med lite små turer hit & dit och barnen har varit så vänner som det nog är möjligt även om det varit lite små bråk dagligen. Men det är sådant man får räkna med. Fick dock oerhörda trista nyheter.... Ännu en gång får man svart på vitt att man ska leva för dagen i den mån det är möjligt för man vet aldrig när det är slut.. Och mitt hjärta gråter... för hur orättvist livet är... hur vissa ska få absolut allt.. och ändå kämpar dom och ser positivt på livet så gott det går under omständigheterna.. och så slutar det ändå så här.. så rent för tidigt... Denna människa har mer än en gång hjälpt mig att ta mig ur min värsta period.. kanske inget den visste själv.. men genom ord & hur denne var... Och det är så oerhört sorgligt & ledsamt att det inte kommer att komma fler ord eller fina hälsningar.. Och än mer tråkigt att än en gång kommer hela släkten träffas under ledsamma omständigheter... verkar tyvärr som oftast att man samlas vid sådana tillfällen... 

 Detta har fått mig att tänka mycket på min barndom. Vi var många kusiner som umgicks och jag var ofta där.. och minns med leende hur det var då. Och man ska vara tacksam för alla fina minnen man har. Ta vara på dom & gör många fler minnen! Lev för dagen! Mina varmaste kondoleanser till den närmaste familjen   Jag sörger med er!!! 

 Njut av dagen för den kommer aldrig mer åter. Ta vara på varandra & berätta för varandra hur mycket dom betyder.. 

Jag har lagt märke till vissa grejer på sistone. Och jag börjar bli irriterad. Riktigt irriterad faktiskt, så mycket att jag känner att jag snart inte kan vara tyst. Det finns alltid dom människor som hela tiden ska påpeka, gnälla & "klaga". Det är ju inte säkert att man själv inser hur det ser ut. Men jag är en sådan person som är vad man kallar "känslig". Och det innebär att jag lägger fort märke till människor jag tycker nog har blivit lite elaka. Men som sagt inte säkert att det är medvetet. Men I alla fall, när man klagar på en sak för att i nästa precis göra likadan. Ja då blir jag lite arg. Hur kan man då för få sig att gnälla på någon när man i slutändan gör i stort sett likadant. Du lilla vän kastar en sten i glashus. Du är inte bättre än någon annan. Och så är det. Och du skulle nog behöva få dig en liten knäpp på näsan och inse det faktum att ingen är perfekt. 

 Nog om det. Jag har mer än en gång fått höra att jag måste börja "släppa" in människor i mitt liv. Och självklart har jag ju också insett det för länge seden. Dock är det jäkligt svårt att faktiskt göra det. För jag vet ju hur det slutar. Haha lät allt lite pessimistiskt.    Men livet har tyvärr gett mig mindre bra erfarenheter på detta område. Men jag har ändå kommit dit att jag faktiskt gjort det, vilket nog var några år sedan sist. Man inser tillslut att om man inte gör det på ett eller annat vis så kommer jag sitta där utan någon om 20 år. Utan någon menas vänner osv. I alla fall så gjorde jag just detta. Släppte in någon på ett sätt jag defintivt inte gjort på många år. Nu ska det även sägas att jag ångrar inte detta. Absolut inte. Men när man först predikar om att man ska släppa in någon, och när det blir gjort så visar det sig att det blir exakt som jag egentligen trott från första början. Och faktiskt trodde jag inte detta om denna människa. Trodde denne var annorlunda. Men tji fick jag för det. Men det som ändå är rätt fantastiskt är faktiskt att det gör mig inget egentligen. Haha hade det varit två år tillbaka, räcker t o m med ett så hade jag reagerat totalt annorlunda. Jag hade blivit ledsen och haft ångest. Och det visar bara hur mycket jag växt på ett år. Hur man kan hantera sådana saker. Dock blir jag lite less på att man inte bara kan vara ärliga. Säg som det är i stället. Det är för få här i världen som gör det. Och jag känner till endast få. T o m jag har börjat bli mer rak på sak än vad jag någonsin varit. Varför hymla och jatta med? Och det är något jag försöker lära mina barn, alla har rätt till en åsikt, att tycka vad man vill. Sedan att man samtidigt ska tänka efter innan man säger saker rakt ut. Man ska känna efter själv "vad hade jag tyckt" osv. Allt ska inte sägas om det verkligen verkligen sårar någon. Tro mig, jag är ganska tyst när det gäller vissa saker även om jag tycker & tänker så får jag ibland helt enkelt bita ihop. För det är bara så att vissa områden är vad man kallar "förbjudna" områden, där ska man nog inte säga vad man tycker. Och det respekterar jag. Men jag är även rak vad gäller mina värderingar & moraler. Och det vet dom som känner mig vilka det är. 

 I alla fall så har jag haft en barnfri vecka. Och jag har fått gjort allt som stod på min lista. Semester för mig är inte att ta det lugnt & slappa haha nej jag gör sådant jag inte kan göra annars. Så jag har fått målat nästan klart i alla fall, fattas en innerdörr & utgångsdörren. Dels för att färgen började ta slut & dels för att jag var jäkligt less målning & kaoset som blivit. 16 timmars målning på två dagar blir man lite trött på    Men fick även verkligen storstädat här. Och nu är allt som "vanligt" igen och har t o m tagit det någorlunda lugnt i några dagar. Jag har en rastlös själ & orkar inte bara sitta still för länge. Och det har gått bra utan att ha barnen här även denna vecka, dock har jag ju sett dom i några timmar   Det var en enda kväll jag var riktigt full av saknad & ledsen. Så bra av mig! Dock var vi ganska ense om att efter den ena veckan så var vi i behov av en paus från varandra. Men kommande vecka & sista semesterveckan har vi en hel del på tapeten. Och jag är redo & ser fram emot att få hem dom i eftermiddag! Jag längtar!!!!

Hej hej. Ja jag är i funderar stadiet. Och inget negativt som nog dom flesta tar för givet när det kommer till mig    och det är väl inte så konstigt eftersom det oftast varit så när jag bloggar. Nej det är nog bara positivt på sätt och vis. Har såå otroligt mycket jag skulle behöva få uttryckt i ord men samtidigt känner jag att jag måste vara lite flummig. Inte rakt på sak. Haha inte här i alla fall. Även om jag ibland fått höra att jag underlättar för andra med att vara det så är det inte alltid jag kan vara det. Kalla det ett skyddsnät för mig och dom det gäller. I alla fall har livet gett mig mersmak. Och det är så konstig känsla. Totalt ovant & vet inte riktigt hur jag ska bete mig. Så väljer väl det jag är van vid. Men så kommer det där med vad om, tänk om och all den där bla bla bla grejen    Om det ändå fanns riktlinjer.. Vad enkelt allt skulle vara. Men samtidigt varför försvåra något som ändå kan vara så enkelt? Jag kommer ändå leva länge på detta. För det var för min egen skull. Och jag kommer njuta av att jag äntligen är på stadiet jag velat vara såå länge. Och bara den tanken ger mig leendet på läpparna. 

 Annars går dagarna här. Vädret är inte superbra men det är som det brukar vara. Dock är det inte världens lättaste dagar haha ja har man två barn själva så vet man nog precis hur det kan vara    har man inget att bråka om ska jag lova att man då hittar något och det kan vara hur lite som helst bara man får bråka. Haha jaja jag har syskon själv så jag vet    fast jag förstår hur påfrestande det kan vara nu. Det gjorde jag inte när jag var liten haha Men så länge vi är mycket ute så går det relativt bra. Och ändå är det skönt att dom är hemma tro inget annat. Jag försöker att njuta av allt för till söndagen åker dom igen. Och innan man vet ordet av det är det slut på semester & vardagen åter. Och oftast får dom lösa sina egna bråk. Så länge ingen blöder är det väl bra haha. 

 Får dock inte mycket gjort nu men det får bara vara. Tar igen det till veckan. Väntar även på att det ska komma bebisar. Fast svårt att säga när det kommer hända något. Det är oerhört facinerande att se fast dom egentligen inte är önskvärda.    Fast på något vis ska det bli kul. Men fram tills dom är här vågar jag inte vara borta någon längre period. Vill hålla koll så allt går bra (kontrollbehov   )

 Nej ni får ha en fortsatt trevlig kväll. Ska njuta liiite av tystnaden som lägrat sig här 

Att kunna säga detta enda lilla "Jag är stolt!!" Över mig själv. Över yngsta sonen. Oerhört stolt. Vet jag sällan bloggar för tiden men känner att jag behöver få ut lite. Av min glädje. Den föregående veckan var barnen iväg på semester. En hel vecka och bara det gör mig stolt. Att jag klarade det. Nog tack vare att jag haft en del i händerna   Jobbat ett par dagar och sedan ägnat mig åt målning. Så nu är varenda dörr/fönsterkarm målad på övervåningen. Även innerdörrar! Haha hade tänkt även ta nere men det tog en hel del mer tid än jag först trott. Och första kvällen kunde jag inte ens lyfta högerarmen när jag hade målat klart för dagen. Haha rörelser man inte är van   Men veckan gick fort. Och fick i ordning allt efter målningen ute. Så altanen är numera nymålad precis som alla husen. Och det blev jättefint. Och var skönt med lite liv ute för omväxlings skull även om det stundvis varit lite kaos och jobbigt. Så nu när dom väl blev klara är det lite tråkigt och ovant. I alla fall blev det en fest i lördags. En del av tjejerna kom och det var oerhört kul. Blev även en tur på dansen. Är den enda dans som finns kvar av förut tre så ville inte missa den även om jag inte varit så noga på just den tidigare. Och det var väldigt kul    och därav hur stolt jag är över mig själv!!! Att JAG faktiskt kunde släppa taget och bara leva i nuet. Det har inte hänt på gud vet när! Och då blir man som i en bubbla. För det har tagit mig oerhört lång väg att komma dit jag är idag.. Så bara det känns extra bra. Så ja jag känner glädje och stolthet    och faktiskt en gnutta självsäkerhet. 

 Igår var det ännu mera glädje när barnen kom hem. Man blir som extra glad när dom varit borta så länge. Och att det gått oerhört bra med att försöka få Noah att sluta med blöja! Det var vad vi sade innan semester, att då skulle vi verkligen göra ett försök att få honom att sluta med den och gå på toa. Och det har gått hur bra som helst. Att man tror att det ska bli svårare än det faktiskt varit. Samma sak med nappen för ett par månader sedan. Man tror det ska bli sååå svårt & tufft och så blir det relativt enkelt. Så lillfisen är superduktig & det får han även höra    Nu ska jag njuta av dagen med grabbarna & om det inte regnar sedan ska jag nog ta med dom i skogen en tur. Just nu spelar inte vädret någon roll för dom är hos mig igen