My heart My life

Alla inlägg under augusti 2014

Av Linda - 31 augusti 2014 10:57

Och sista augusti.. Konstigt hur fort tiden går. Redan september i morgon. Men jag är en som älskar alla årstider & efter den här sommaren med sitt knall väder är det alldeles underbart med kyla & mörker. Man kan mysa med tända ljus & bara njuta. Alldeles toppen.   

 Fast igår kväll fick jag åter ett litet anfall.. Har ni själv inte haft vad man kallar panik/ångest attack har ni ingen aning om hur det känns.. Att man får svårt att andas & nästan hyperventilerar... Och allt som ändå kändes helt okej under gårdagen. Så det var en liten nedtur.. Och totalt onödvändigt.... För just det kunde ha kvittat.. Men men det gick i alla fall över & spenderade kvällen med grannen när jag återhämtat mig. Och vilken tur att man har så underbart goa grannar. Dom finns över hela längan här och ett otroligt bra område att bo i så sett. Men igår kväll hade jag så fruktansvärt svårt att somna.. Och detsamma häromkvällen.. Så då har det problemet kommit tillbaka.. Klockan var väl närmare ett innan jag till slut somnade... Men men sov i alla fall till halv sju    Fick bakat mina bröd för att sedan ta sig en ny tur ner i förrrådet för att städa upp & se om jag möjligtvis kunde hitta truckkortet.. Haha no such luck. Men nu är det städat & i ordning. Fast nu skulle jag verkligen önska jag kunde få sålt vagnen.. Att det ska vara så svårt.. Annars vet jag inte vad jag ska göra med den.. Känns inget vidare att ev behöva kasta den.... Inte en vagn som kostade närmare 5000  om inte mer för fyra år sedan.... Men men vad ska man göra annars? I vilket fall som helst hade jag alltså ingen tur där med att hitta det. Och när jag var klar där var det dags att ta med Gizmo på lite intervall träning. Helt underbart att komma igång igen & nu ska jag bara lyckas hålla i det. Och är rätt målmedveten så det ska nog lyckas. Under nästa vecka tänkte jag försöka förlänga turen. Men har rätt späckat schema till veckan så vi får se hur det går. 

 Nej strax lägga mig i badet tror jag & bara ta det lugnt. Inget mer inplanerat idag. Och idag kommer mina efterlängtade barn hem!!!     

ANNONS
Av Linda - 30 augusti 2014 11:19

Alltid svårt att hitta passande rubrik    Det känns bättre igen nu. För några dagar sedan slet jag med ångest & helt enkelt dålig dag. Men tog tjuren vid hornen & det känns lite bättre i alla fall. Och vet ni vad jag kommit fram till? Även med allt som hänt med familj & vänner. Se på mig. Vad jag alldeles på egen hand har klarat av. Jag kan vara stolt. Bära huvudet högt. För även om det stundvis varit rätt så tufft så har jag klarat av att uppfostra min familj. Mina underbara pojkar. Med allt jag varit med om & med alla händelser så har jag fixat mig i genom det. Ja med stundvis hjälp av vänner & familj. Men dom senaste månaderna har jag fixat allt alldeles själv. Så jag kan faktiskt vara stolt! Och den känslan ska jag behålla. Jag är aldrig den som skryter om mig själv. Det finns liksom inte i min värld. Men just i detta fall ska jag ta åt mig äran & känslan av att "se vad jag kan". Och i stället för att älta det som hänt ska jag lägga det bakom mig med en ny start. En ny start för mig & mina pojkar. Nu ska min energi & tid gå till mina pojkar & mig själv. Och angående flytt som många är riktigt nyfikna på tydligen (det roliga är att ingen direkt frågar mig haha). Fick lite andra nyheter igår. Som gör att jag avvaktar. Och den nyheten innebär en möjlighet att få bo där jag helst skulle vilja bo & som det ser ut nu är den chansen till 90% min chans. Och just därför kommer jag avvakta. Och för er som undrat så skulle det inte bli flytt långt bort för barnens skull & för barnomsorgens skull. Och i och med att jag har ett säkert jobb så innebär det heller inget jobb byte. Så nu kan ni sluta fundera på det en stund.   

 Och över på annat. Visst är det otroligt skrämmande att se hur fort tiden går? Känns otroligt trist & samtidigt bra att se sina barn växa & bli stora. Om bara några veckor har jag en fyraåring i huset?!? Och en sådan smart grabb! På alla sätt & vis. Och det bästa av allt är att han på alldeles egen hand lagt bort sin napp & "pute"! Jag är så otroligt stolt. Och att jag inte behövt tjata på honom om det. För jag har hela tiden gått efter detta att dom gör saker när dom är redo för det. Som detta med blöjan. Visst har han kvar den på natten men utöver det är den väck. Min stora fina pojk. Med sitt härliga skratt & sin förnuft. Haha en historia: Jag råkade ploppa ur mig det mindre fina ordet: Fan. Min son kommer till mig, tittar på mig och jag får höra: "Mamma, man får inte säga fan. " Förlåt, nej det får man inte. Men nu sa ju du det. "Nej mamma, jag sade inte fan." Haha jo faktiskt nu gjorde du det igen. Och åter igen fick jag höra "Nej jag sade inte fan" Min underbara pojk.   

 

Så har vi Noah. Lilla underbara temprementsfulla Noah, som på kort tid blivit så stor. Under veckan var det en dag som jag hade tagit fram smörgåsar ur frysen & lämnat sjokladpålägget utan lock & med kniv uppepå. Jag höll på i badrummet när jag tyckte det var så ovanligt tyst. Kommer in i köket & där står han på sin stol, stolt som en tupp med smörgås i handen. Haha då hade han skuvit sin stol fram till bänken, klättrat upp & smörjt sin smörgås haha han hade t o m vikt den som jag brukar göra. Lilla going!!!    Och nu går det dagligen i: "Kan"

 

Haha ja visst kan jag vara stolt. Ååå vad jag saknar dom just nu. Men nu ska jag strax gå ner i förrådet & röja upp.Gäller att hålla sig sysselsatt   

 Ha en fin dag!!

ANNONS
Av Linda - 27 augusti 2014 19:33

Hur står det till där ute? Med mig är det väl okej. Funderingarna är alltid med mig men har ändå kommit fram till en del saker som jag tror i slutändan kommer bli bra. Men visst är det trist att det blivit som det blivit & oerhört jobbigt att inte få något svar på vad man egentligen gjort.. Men men man får ju gå vidare ändå och försöka att inte tänka alls egentligen. Och vad gäller framtiden har jag tagit steg ett & nästa vecka, tror jag blir det steg två. Så nu håller jag bara tummar & går allt min väg (hmm gör det oftast inte   ) så kommer jag & barnen innom snar framtid lämna Töcksfors. Och just det känns faktiskt bra. Tror vi behöver den förändringen. Blir nog bra det här. Annars går livet sin gilla gång. Händer inte mycket & massor haha Och till helgen är det "ensam" helg. Känns inte kul alls men ska ta tag i förrådet & försöka se om jag kan hitta mitt truckkort som blev efterlyst på jobbet.. Hmm jodå det ligger väl kanske i en låda där nere... Så det är min plan för helgen förutom den vanliga helg städningen. Funderade även på att ta fönstren för dom har blivit vidriga efter sommarens alla getingar & flugor... Skönt att ha något i händerna. Och nu ska jag tillåta mig att gnälla.. Den här månadens räkningar var inte kul... Inte riktigt vad det varit rent ekonomiskt.. Ovant att behöva tänka efter för en gångs skull. Men men man kommer alltid ha sådana månader nån gång & lika bra att vänja mig vid den punkten om det blir som jag hoppas på   Vi får se hur det blir. Only time will show

Av Linda - 21 augusti 2014 19:39

Ja det är sant. Det är som det är & blir som det blir. Men nu är det dags att vända på saker & ting. Sagt det förr jag vet men nu är jag nog mera målmedveten än vad jag varit tidigare. Det enda som irriterar mig lite smått är att människor har svårt att bara säga som det är. Men inget nytt på den fronten. Och därför tänker jag heller inte engasjera mig mer. Det är inte värt grubblandet & eftersom det bara får mig att må dåligt lägger jag bort det.. Dags att vända på det nu. Och har fullt upp med dom som faktiskt betyder allt för mig och det är dom & mig själv jag ska lägga energin på. Time to make a change   

 Det märks att man börjat jobba igen. Tiden & veckorna går fort. Andra arbetsveckan redan gjord   Och efter att ha pratat med högste chefen har jag även beslutat mig för att fortsätta jobba 60% en stund till då det rent ekonomiskt & fysiskt funkar bra. Så ökar jag hellre om några månader, eller efter nyår. Sedan håller jag hela tiden koll på bostadsmarknaden både här & var för om det skulle dyka upp något ska jag vara först. Har ett alternativ jag fortfarande funderar på men ska undersöka lite till & känna mig för om det känns rätt. Och annars rullar saker på. Barnen utvecklas & mår bra. Många goda stunder med dom & sedan klart tuffa. Men tur dom goda överväger det tuffa    I alla fall känns det personligen bra att vara på väg framåt med mig själv igen & nu ska jag verkligen ta tag i vissa saker ang mig själv. Redo & taggad.    Sedan kommer det så klart stunder som kanske inte är så bra men tänkte jag skulle skriva ett litet motivations "brev" till mig själv som jag ska titta på när det blir tufft. Och det tror jag kan hjälpa mig på vägen. 

 Haha hade ju bestämt mig för att egentligen byta säng på Noah denna helg, men ooh så skönt det ändå är att lägga honom i spjälsängen där han ligger still tills han somnat. Lär ju inte bli så när vi väl byter säng   Men får se när det blir. Men nu är det helg med barnen som gäller & vi ska njuta av den fullt ut.     Och hoppas på att det i alla fall blir någolunda väder så vi kan vara ute & busa lite. Men vädret är inget man rår över precis som så mycket annat. Blir bra ändå & blir vad man gör det till. 

Av Linda - 18 augusti 2014 20:25

När ska saker ändras för mig? Önskar inget hellre än att få må bra... Det är min allra innersta önskan även om andra verkar tro annat... Jag har haft en bra dag på jobbet, med mina barn    men så fort dom somnat och tystnaden lagt sig kommer den förbannade ångesten över allt möjligt.... Och det kan vara helt vidt skilda saker som påverkar... Det var ju inte så här det skulle bli..... oavsett vad jag gör blir det fel.. spelar liksom ingen roll hur jag än försöker verkar det ändå på något vis bara bli fel... Och ibland sitter jag med en liten liten tanke att barnen nog i slutändan kanske skulle ha det bättre utan sin knäppa mamma... för det är nog så den allmänna tanken är om mig runt i kring.. som en pest smittad som ingen vill ha något att göra med... och jag vet inte hur jag ska ändra på min egen sits.. som man bäddar får man ligga..... och det är ju så..... nej jag måste nog börja ta tag i det här på nytt.. kan ju inte fortsätta som en jäkla jojo i humöret. Inte för att barnen märker av det så sett.. För när jag är med dom är dom det enda jag har i huvudet    Mina älskade älskade barn.. 

 Livet är fruktansvärt orättvist... skulle önska vad jag gör för fel så jag kan rätta till & försöka ändra det..... Nej dags att ta tag i detta.... 

Av Linda - 17 augusti 2014 11:02

Det känns så himla bra just nu. Att när man faktiskt kommit till insikt om vissa saker & godta det. Härlig känsla. Att inte känna något behov alls. Idag har jag hållit på med projekt ett. Dvs röja i skåp för att få plats med ytterkläder. Bli av med en massa kläder som bara ligger. Röjt & grejat. Tömt klädkammaren och slängt ner en massa grejer i förrådet. Härligt. Mitt nästa projekt som jag ska börja med redan på torsdag är att byta säng på Noah. Så om nån är intresserad av en spjälsäng är det bara att hojta. Madrass medföljer. Nej det känns väldigt bra just nu & visst kan det komma bakslag men det tar jag då    Så nu när allt det är gjort idag ska jag bara ta det lugnt tills jag hämtar hem mina underbara pojkar    Plocka fram broderiet kanske. Och så blir det en pw med Gizmo också. Härligt att man kommit igång. Jo ang varför jag tömmer klädkammaren är för att jag ska förvandla det till ett hobbyrum till grabbarna. Dvs ett eget lite rum där dom kan rita, måla & pärla. Ett ställe där det inte är supernoga om det skulle bli lite färgstänk osv. Så mitt projekt nästa gång jag är barnledig på helgen så blir det att åka till Ikea & handla skrivbord & nån liten hylla. Så ska börja kolla lite på det nu & mäta. Och så ska jag snart lämna tillbaka lånade saker jag har. Just för att slippa ha det hängande över mig & för att få ett verkligt avslut. Avslut är viktiga för ett avslut är detsamma som en ny början. Och just nu känns det behövligt. I slutändan blir det bra & det vet jag. Nej nu ska jag kolla runt lite & mäta. Ha en fin regnig dag!! 

Av Linda - 16 augusti 2014 17:24

Jaa livet går sin vana gång. Tankarna finns ständigt med mig.. Oavsett om jag vill eller inte dyker dom upp... Hade jag vetat då vad jag vet idag skulle jag ändrat på mycket... Och för att poängtera ännu en gång. Jag är inte ute efter medlidenhet. Jag skriver av mig just för att jag själv mår bra av det efteråt. Att ha fått ut mina funderingar. Och det här är min blogg, min friplats. I alla fall jo jag hade nog ändrat på en hel del om jag kunnat.. Exakt vad ska förbli min ensak. Men jag har lärt mig en sak här i livet & speciellt på sista tiden att jag aldrig någonsin kommer släppa någon så in på livet igen.. Jag har gjort det ett flertal gånger & utgången är alltid densamma. Om det bara tar nån vecka eller om det så tar år så blir man alltid på något vis sviken. Och varför då göra detsamma igen? Och jag vet att det måste vara mig det är något fel på. Har på sätt & vis fått det bevisat för mig.. Och vad det felet är, ja det vill ingen säga till mig rakt upp i ansiktet.. Och då är det inte så lätt för mig att kanske ändra det.. Och hur länge orkar man försöka? Man sträcker ut en hand men det slutar med att man inget gensvar får.. Jag har försökt... Och det handlar om att ge & få eller hur? Men att någonsin kunna lita på någon igen... det ska otroligt mycket till... Min människosyn har ändrats även denna... Man ska aldrig lita på någon.... För det slår tillbaka... Utanförskap.. ensamhet.. Kanske jag är en ensamvarg ändå.. Jag var inte.. har aldrig trivts helt ensam.. Men nu känner jag bara mer & mer att jag ska vara ensam.. På så vis slipper man känslor man inte vill ha... Jag har mina barn som jag aldrig kommer släppa taget om. Aldrig någonsin. Och förhoppningsvis lär dom aldrig släppa mig heller. Men resten släpper jag taget om... Nu är det bara mig & barnen som gäller.. Dom är det enda jag har i mitt patetiska liv. Min livhanke. Och nu ska jag lära mig att ta vara på varenda liten minut med dom oavsett svårigheter som komma ska. Och när dom inte är hemma så ska jag ta hand om mig själv & göra precis vad jag vill. Man vet aldrig när saker tar slut. Och det har alltid ett slut... 

Av Linda - 11 augusti 2014 18:12

Det är så man nog kan beskriva känslan jag har.. som vaakum.. ni vet förpackningar som är packade med vaakum på bristningsgränsen... Men ändå tror jag nog att jag redan har brustit... Ångesten är här åter igen med full kraft.... och mår inte bra alls... Ändå sätter man på något vis upp en bild inför alla som personligen ser mig... Jag vet ju att detta åter bara varar i en period & vet ju även vad som framkallar det.. Just att det blivit för mycket igen.... när bägaren rinner över så är det nästan som en explosion i mig... Tankar som snurrar gång på gång.... alla frågor som börjat på nytt... skillnaden nu från sist är att nu har jag ingen att prata med.. Jag vet att andra har nog med sitt... Och jag är inte den som vill lasta mina problem över på någon... Detta är mitt kast... mitt liv & är endast jag som kan ta itu med det hur gärna jag än skulle vilja ha en vän just nu att prata med.. Men nu är det en gång så och tur att jag vet att det nog är över inom kort... Men ja jag vet att det är tufft & värst är kvällarna... Men bara man halkar över denna period så blir det lugnt igen förhoppningsvis... Och nu är semestern slut & började jobba idag.. Fördelen med jobb är rutinerna man får.. Nackdelen är tiden man får att tänka.... För man är så invan jobbet att man behöver inte tänka på vad man gör & då har det en tendens att halka in på områden jag helst vill slippa.... Och sen undrar jag om jag har lyssnat för mycket på vad andra tänkt & tyckt att jag kanske släppt tag om något jag inte borde ha gjort... Men där var vi inne på tänk om grejen igen... Och man ska ju inte tänka så.. för gjort är gjort & inget som kan ändras på något vis... Och jag vet att jag borde tänka positivt. Ett positivt tänkande innebär ett mera positivt liv.. Men mår man dåligt är inte det så lätt... Då blir det att man tänker helt motsatt.. negativt... tänker på alla tänk om & varför.. Och det vet jag ju att det finns ingen poäng i just det... Men ibland är det svårt att vända tankegången..... 

 Hoppar över på något annat just nu.. För om en stund ska jag hämta hem barnen från sin far & då är det bäst att jag har min "mask" i ordning. Jo har tänkt lite på det här med jobbet. Just nu jobbar jag 60%. Funderar på att öka det till 70%. Problemet är det här med morgonen. Att hinna med för då innebär det att vi måste vara ute från lägenheten senast halv sju om jag ska hinna stämpla in kl 7. Rent ekonomiskt är det inga problem för mig att fortsätta mina 60%. Men hur länge är dom på jobbet snälla & låter mig jobba kvar på dom procenten? Det enda som kan bli problematiskt med just 60% är att skulle jag bli långtidsjukskriven... ja då ser det inte bra ut.... Nu tänker jag inte att jag ska bli det men allt krångel med handen har ju fått en att tänka till... Och sen vore det ju skönt att i alla fall ha prövat att jobba 70. Och jag räknar med att om jag pratar med både dagis & jobbet vore det nog inga problem med att få prova det nån vecka först... Ska fundera lite till på det.. Nej nu ska jag strax iväg & hämta hem mina barn & få dom i säng

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se