God morgon världen. Hur är det? Jo det kan jag säga att psykiskt är det ok. Knäckte fullständigt ihop om onsdagen. Blev väl helt enkelt för mycket. Men lyckades resa mig upp & fixa dagen även om det var tufft. Många som tyckte på jobbet att jag skulle åka hem, men man stönar ju förstås in i det sista. Och det går bra så länge ingen frågar   Hade en tuff kväll på onsdagen eftersom jag fick ett samtal där jag fick just den frågan. Och så kom hon hit den underbara människan & jag grät & pratade. Men på något vis var det skönt att få ut allt. Och jag har ju berättat här tidigare om utmattningen jag känt. Haha jag vaknade i torsdags morgon med ett rött öga & klet. Och fick ju märka att lyssnar man inte på sin egen kropp första gången så får man en ny varning. Nåja gjorde knappt en halv arbetsdag innan jag fick åka hem med huvudvärk & kliande öga. Och i torsdags fick jag äntligen mod & ork att förklara på barnens dagis hur det hela ligger till. Något dom har rätt till med tanke på att barnen kan påverkas av mig & mitt mående. Var en otrolig lättnad för fick så enormt stöd och att jag bara skulle tala om ifall jag behövde ha dom där något extra. Fredagen var ögat något bättre men tog mitt förnuft till fånga & blev hemma. Och på eftermiddagen var det som om det bara försvann. Visst förkylningssymptomen var kvar med lätt huvudvärk & snorig. Så igår var jag hur fin som helst och tänkte att ja detta var ju lätt. Gjorde min lördagssyssla, var även ute & krattade löv. Dock förlorat både smak & luktsinne men annars ok. Fick handlat & sedan hade jag bara tråkigt resten av kvällen haha. Sitta ner & se på tv i ex antal timmar ligger liksom inte för mig & min rastlöshet. Men kvällen gick & somnade fint. Men så vaknade jag i morse.. och gissa vad? Båda ögonen nu med klet.. Underbart!!! Och förkylningen hänger kvar. Jag får vara nöjd med att jag ingen feber har i alla fall   Så blir inte så mycket hänt idag. Ska ut på en lätt promenad tänkte jag & så måste jag ta tag i bilen & tvätta den. Satt ute förut & det var så märkligt. Fåglarna sjöng som om det skulle vara vår ute. Och det är inte konstigt att dom blir förvirrade. Det blir ju en annan också. Ser i alla fall ut att bli en fin dag. Försökte ta ner studsmattan igår haha jag det kan jag säga att inte ens nätet kan jag ta bort på egen hand. Så ska be om lite hjälp till det nästa helg. Lika bra att få bort den för plötsligt kan vädret ändra sig & bli kallt & snö (vilket jag hoppas på)   

 Nej annars tar jag en dag i taget. Försöker göra mitt bästa för att må bra & "glömma" även om det ligger undermedvetet hela tiden. Och jag kommer ligga på  tjata till veckan om mina provsvar. För nu måste dom ju komma in under veckan. För jag vill veta när, hur & var. Det är det enda jag begär även om det troligtvis blir någon typ av MR först. Det viktigaste för mig är att få komma till nästa steg. Och ska även se om jag får pratat med föreningen idag om badrummet. För det vill jag också komma igång med även om själva renoveringen inte blir i år så är det bra om man har klart för sig vad som gäller så jag kan börja ta in offertar. Mitt försäkringsbolag är i alla fall underrättade nu. Ja man blir då inte arbetslös   

 Nej ha en fin dag! Jag ska försöka med det jag också. Och idag kommer pojkarna bus hem!!!!   

Jag börjar sakta inse att detta alltihop är för mycket att hantera på egen hand... Att det kanske är dags att ta telefonen & ringa läkaren.. Att behöva erkänna att jag orkar inte mer... och det i sig är fruktansvärt tufft.. för jag orkar inte mer.. Jag är trött.. enormt trött både pysikst & fysiskt... Ändå stiger man upp.. gör det man ska.. åker på jobb.. försöker klara en dag åt gången utan att knäcka ihop.. Men idag gick det inte längre... Jag knack ihop fullständigt... Och tycker så enormt synd om mina kollegor.. som måste stå ut med mig.. och som jag är tänker jag ju självklart på dom.. Jag är inte någon lätt person att vara med nu.. Och jag vill inte att dom ska tassa på tår runt mig för att dom aldrig ska veta hur jag ska reagera.. Och jag vill verkligen inte ha det så här själv.. Jag vill ha orken... Jag vill njuta.. må bra... Men det gör jag inte... jag är så långt nere att jag helt enkelt inte orkar... Och på allt annat att orka med barnen.. trotsen minsten har börjat med.. Jag orkar inte mer.... Gud give ge mig frid.... Jag erkänner mig slagen ner i backen... Jag klarar som oftast hålla mig flytande över ytan men det blir svårare & svårare för varje dag som går och idag gick det alltså inte... Och jag mår så dåligt över allt.. över barnen.. Mina kära barn förtjänar inte detta... allt detta med väntandet... känslor som ligger utanpå... jag är ur spel.... och nu vet jag ju att jag inget kommer höra heller denna vecka.. Och jag försöker göra allt jag kan för att hålla mig sysselsatt... för då kanske jag klarar hålla undan tankarna... 

 Och som om inte detta var nog så blev en av mina andra misstankar bekräftade idag av anticimex... Jodå det var allt fukt i badrumsväggen... Jävla idiot jag var som inte besiktade den innan köp!!! Men gjort är gjort & nu måste jag även orka ta tag i detta på allt annat... Ringa hit & dit.. Jag vet inte om jag orkar mer... Men tydligen så blir ju även föreningen inblandad i detta.. har inte förstått varför för det ligger helt & hållet på mig som inte var mera nogrann i mina undersökningar... så detta blir en kostnad jag hade önskat kunnat vänta.. Men nejdå.. Visst hade ju planer om att renovera badrummet ändå.. Bara inte just nu.. Vad mer kan hända nu?... Det tredje följer gärna med sägs det.. saker skjer tre & tre.... Jag behöver en paus knapp.. ett stopp... måste orka.... måste stå upp.. fortsätta med det...

Jag fick ett löfte.. "Jag ringer dig på måndag oavsett om svar kommit eller inte, men det kan bli sent då jag oftast inte hinner ringa under dagen" Det var exakta ord som blev sagda.. Klockan är halv sex och minuterna går... Bara att inse faktum.. blir nog inget samtal idag.. Och bara det är svårt.. för hade behövt prata med henne nu.. Jag undrar varför det bara blir värre... stickningar som nu blivit till hugg.. Och jag får inte detta att gå ihop.. Varför denna ökning? Det går verkligen inte ihop... jag behöver få svar... detta ovetande gör mig knäpp.. Och som sagt inte bättre när dessa hugg kommer.. Allt blir så förbannat verkligt.. & skrämmande.. Och att det helt plötsligt bara kommer på en så man bara stannar upp.. Som en kramp som varar i några sekunder.. Snälla.. det här är inte roligt längre... inte för att det någonsin varit det.. Men det sliter en både fysiskt & psykiskt... Och man försöker hålla ihop.. och inte nog med det så har man en hel massa annat man ska tänka på.. en katt med sår som varar & blöder.. Skulle ha ringt vetrinären idag men jag ska försöka nu tvätta rent med saltvattenslösning & göra det i ett par dagar först. Även om jag hållit på med grönsåpa.. Hans allmäntillstånd är ju bra så är ju inte oroad.. Och som om inte allt detta är nog så kommer anticimex hit på onsdag. Vilket dom gör varje år. Något jag ser som positivt. Är dock orolig nu för det ena badrummet. Fogen har släppt vid fönstret vilket är absolut inte bra eftersom duschen också är där. Och gud vet hur länge detta har varit.. Så jäkla dum man var som inte ringde in dom för en besikting innan köp.. För detta kommer helt & hållet bli på min räkning.. Men man ska förstås inte ta sorgerna på förskott & badrummet behöver renoveras absolut, dock hade jag velat vänta ett par år för att hellre spara ihop pengar.. Men vi får se hur det går.. Turen är liksom inte med mig nu... Orken sinar... November är det också..med sol & värme haha jaa vad ska man säga.. Bra konstigt.. Och snart är november förbi & julmånaden här.. Och inför det finns ingen glädje numera.. Det har varit för mycket... av allt... och dessutom vet jag inte vad som händer mig.. Och inget jag med all tydlighet får veta idag...