Tänka sig.... Har varit hemma två dagar nu med minstingen. Hade det på känn om onsdagen när jag lämnade barnen på dagis. Noah hade sovit uruselt hela natten & redan kl 5 var det morgon.. Men lämnade dom & berättade att Noah sovit dårligt & verkade vara nåt på g. Hann väl vara på jobbet en timme innan dom ringde. Det var bara att bege sig hem det. Han sov länge på förmiddagen, hade hög feber & mådde inte alls bra. Och så hämtade vi Isak på dagis & då hade han piggnat till. Fick berättat för mig att Isak verkade trött. Han hade hängt med huvudet under mellanmålet & ena fröken hade frågat om han var trött. Min grabb haha drar upp tröjan "Jag är inte sjuk, jag har inga prickar!" Haha ja vi har pratat mycket om vattenkoppor & sett några tillfällen   Sköna grabben. Men han verkade inte vara så pigg när vi kom hem. Satt & slappade i soffan & när jag skulle köra dom till sin far vände humöret tvärt & han ville inte. Men till slut med lite lirkande och så följde han med. Men vem fick bara lämna en gråtande grabb som bara ville med mamma? Ååå det gör så ont i mig & allt jag då önskar är att bara ta med honom hem.. Men det kan jag ju inte? Hur mycket jag än vill... Men gör så ont & känner mig som värsta boven. I alla fall skulle jag ut & äta med en kompis. Hade precis kommit på centret så kommer det in ett samtal från barnens far. Mitt svar: Vad har hänt? Då visar det sig att Isak var så otroligt trött, sade han bara ville sova, inte ville han äta eller nåt. Så jag fick typ bara äta min mat & hämta barnen. Det var den planerade egentiden liksom. Och den som sovit sedan samtalet var Isak. Trodde nästan det skulle vara nåt på gång då. Men barnen vaknade idag & båda pigga & glada. Eller Noah var fortfarande snorig & så. Men eftersom han hade feber igår var det bara att stanna hemma idag med. Lämnade av Isak & dagen bestod i mys med Noah & när han sov gjorde jag en massa som jag inte hinner annars.. Så allt i allt har det egentligen inte hänt så mycket.. Eller nåt har hänt & jag är regelrätt arg.. Fan för vissa... Och ändå visste jag redan hur det kom att bli. Oj vad rätt jag hade! Är egentligen förbannat snäll som inte skriver vad det är om. Men om ett ord nämns om vissa saker kommer den personen verkligen få veta var skåpet står. 

 Jo har ju inväntat vattenkoppor här för att äntligen bli färdig med det. Alla andra verkar ju ha fått det. Och förut när jag badade grabbarna fick jag se att Isak fått några små prickar. Vet inte än om det är det. Återstår att se i morgon för nu sover dom. Nej nu ska jag göra lite mera nytta innan jag tar kvällen. 

Ja då var man inne på vecka tre med arbete. Det fungerar riktigt bra. Dagarna bara går helt enkelt. Men här hemma så ligger jag efter deluxe haha Oj oj säger jag bara. Om jag skulle få oväntat besök av nån som känner mig skulle dom få chock. Man kommer hem från jobbet. Hämtar barnen från dagis. Umgås med dom. Gärna ute om vädret är okej. Sedan är det in & laga mat. Umgås mera med trollen innan dom sover. Och på kvällarna så är jag helt slut så orkar inte riktigt ta tag i det. Och dessutom har jag annat roligt för mig på kvällarna som är roligare än att städa      Haha kanske berättar nån annan dag. Nej annars mår jag faktiskt riktigt bra. Och det är en skön känsla faktiskt. 

 Och just detta har jag inte skrivit om nånstans. Men mitt barndomshem har varit till salu & nu har det blivit sålt... Konstig känsla... Men på nåt vis har jag nog inte riktigt fattat för känner mig lite likgiltig.. Och det kan nog bero på allt som hänt. Nej annars rullar livet på här. Och det som är så härligt nu är att våren är på gång. Barnen är oftast nöjda & glada. Vi skrattar & busar mycket ihop   

 Och där vaknade minstingen.. 

Japp då var även denna dag snart slut... Har fått städat färdigt.. visserligen inte så supernoga som jag brukar vara men med två små busar är inte det så lätt.. Fick i alla fall skurat golven det sista jag gjorde. Och faktiskt gick städningen väldigt lätt med tanke på att man hade båda barnen hemma... Och annars snurrar huvudet på.. Undrar om det man kallar "kris" har olika faser? I går & idag har jag känt mig så arg... alltså inte på barnen    Men en sorts ilska i allmänhet över hur orättvist livet ter sig i bland... Jag fattar inte vad som hände men jag känner mig arg & förbannad på livet.. på mig själv... Kommit från det här att vara ledsen, ja inte för det, det är jag ju ibland ändå.. Nej nu är jag mest jäkla arg.. Har god lust att skälla & skrika på nån. Och mest mig själv.. Känslor jag inte rår på.. Bara sådant som kommer när jag sitter ensam... Förbannade jävla orättvisa värld. Men jag ska inte klaga för jag har det rätt bra ändå.. Ja usch kunde ha varit mycket mycket värre... 

 Men som sagts förut har det varit sinnessjukt mycket som pågått för mig det sista året & man undrar bara när allt ska lugna sig. Men verkar gå åt rätt håll. Och jag har kommit underfund med hur jag ska hantera min ilska nu.. Ett bra sätt att få ut den helt enkelt.. Och det är att pina & plåga mig själv tills jag är helt slut haha ja nu undrar ni va? Träna träna träna. Och så får jag bort lite extra kilon också som jag i det sista ökat på mig. Och jag börjar känna mig äcklad av mig själv... Så dags att göra nåt åt det. 

 Och idag för en gångs skull tog jag mig tid att faktiskt fixa till mig lite. Typ platta håret & sminka mig. Och kändes faktiskt riktigt bra. Och tog med mig barnen på sentret för att få mig tunnare träningskläder & jacka. Hittade en jättesnygg jacka till ett väldigt bra pris & hade nästan gett upp det andra när jag hörde en röst bakom mig. Och där var hon!!! Min personliga rådgivare vad gäller träningskläder!!!   Tack & lov att hon jobbade. Så slutade med ett par nya tights & tröja. Fick även komplimang för hur fin jag var på håret. Haha otroligt vad en plattång gör   Haha jo det här med tights. Jag är inte bekväm med smala ben på byxor för jag känner att jag får enorma fötter och det är inte supersnyggt heller. haha inte på min kroppsform i alla fall   Men det är faktiskt otroligt bekvämt att springa/promenera & träna i! Så nu när jag fått mig nya kläder ska jag börja ta tag i mig själv på allvar. Börjar ju komma in i dom nya rutinerna med jobb & så. Och även om fötterna tar kål på mig efter en arbetsdag ska jag ändå tvinga dom att jobba i några kilometer. För nu jävlar. För min egen del! En sak jag kan göra, bara för mig. Nej är rätt nöjd med dagen ändå även med ilskan som ligger inombords. 

 I morgon är det redan söndag & vad som händer då återstår att se. Blir i alla fall ut en sväng med barnen om det inte ös regnar. Livet går vidare. 

Är så jäkla irriterad & arg just nu.. det kokar inombords.. från start har detta varit en jävla skitdag... när man mår som man gör så är struktur & rutiner en stor del av att allt ska funka & att jag ska hålla mig ihop.. i alla fall kort berättat så kom jag på jobbet.. och när jag stämplade ut igår så lämnade jag en plats. Och när jag idag kom var allt jag gjort bara puts väck.. Och då känner man ångesten komma & allt blir bara jobbigt. Har en god kollega som jag anförtror mig åt. Hon vet vad jag går i genom & allt sånt pluss att hon haft det typ som mig fast ändå inte.. I alla fall så lugnade hon mig lite & direkt när jag såg min chef tog jag tag i honom, undrade vad jag skulle göra idag. Fick även förklarat honom att för mig i min situatin (som han vet om) är det väldigt viktigt för mig att ha rutiner & att minst få veta vad jag ska göra dagen efter innan jag går hem. Att jag i alla fall får samma plats när jag återvänder dagen efter. Utöver det bryr jag mig inte om att jag blir flyttad under dagen. Bara jag vet var jag ska gå när jag kommer på jobb.. Och det skulle han försöka med. För saken är den att minsta lilla avvikelse kan få en att bryta ihop.. Så fick alltså ny plats.. men kände redan då att humöret var rent skit. Och på denna plats fanns inte en enda skruvjävel... ååå det gjorde ju min dag ännu bättre... i stället för att direkt starta med jobbet fick jag i stället plocka fram skruvar & verktyg.. Och som sagt dagen var redan pissig så har nån mage att påpeka för mig att jag missat nån liten plutt.. Och då kände jag att snälla människa, visserligen har jag varit hemma 1 1/2 år men hallå!!?? Jag har för fan jobbat på flexit i 8 år! Kände att jag kokade ännu mer & att den där ska nog inte säga så mycket nästa gång för då lär jag nog tala om ett & annat.. Fick även veta senare att denne är lite vad man kallar "besserwisser" och det vil säga en typ av människa jag inte helt klarar av.. hmm ja vi får väl se hur det går...  Resten av dagen gick vidare utan några större händelser tack & lov.. Och hämtade barnen & kände mig på riktigt bra humör... Och så ja... då får man lite sms.. Äääh kan skriva som det är.. driter i det & folk (ni) får säga vad fan ni vill.. Men jag känner på mig direkt när nåt inte helt stämmer.. Kalla det kvinnlig intuition. (hur det nu stavas) I alla fall så fick jag sms där mitt ex sade han kunde hämta & lämna om jag inte hade tänkt mig ut.. Fattade direkt att nu var det nog nåt... Synd att jag faktiskt skulle ut så skrev till svar att jag kunde lämna.. Var lite mer smsande men inget relevant så sett i denna sak.. Och det första jag reagerar på var att han öppnade dörren direkt vi körde in på uppfarten... Händer aldrig annars... Och det första jag får syn på är en hög med koppel & hör en massa hundjävlar som skäller... och just där var orsaken til varför han ville hämta & lämna... Jag vet jag måste godta den där.. men med allt som varit & så, känner jag varför i helvete ska godta? 

 Och när man ska höra om den... varför måste jag lägga på ett falskt leende för mina barn & låta som om jag tycker det är bra? Är inte det nästan som att ljuga för dom? Just nu är jag bara arg... tagg så in i bomben.. Hela dagen har varit skit.. Nästan. Blev bjuden på middag hos min bästa vän    Tackade inte nej till det. Slippa laga nåt & äta ensam. Kunde inte bli bättre! Tack vännen!!!   

 I morgon är vi lediga.. Hoppas på en lugn dag. Bara njuta dag. Haha jodå hoppas går.. Mitt humör har nog blivit väldigt mycket bättre i morgon vill jag tro. Nej glo lite på tv & höra på blåsten innan även jag tar kvällen om inte allt för länge...

Jag känner mig helt färdig... slut... energin som jag hade på eftermiddagen förra veckan är som bortblåst... orkar inget känns det som    Har känt mig som en jäkla surkärring dessa dagar och känner att om nån råkar säga nåt fel kan jag explodera... slut i kropp.. slut i huvudet... och nej jag mår inte alls bra    rygg & fötter värker som bara attans... Och tankar snurrar... åter igen känns det som om det är mycket & att jag när som helst ska bryta ihop... saker & ting som gnager på den sköra tråd som håller mig uppe... Att jag skulle bli sliten av att börja jobba förstår ju jag också... Men så här slut som jag känner mig nu trodde jag då aldrig.... Och ingen rast & ro den närmaste tiden... Ingen tid att bygga upp energi & ork.. Och här hemma ligger jag efter med så mycket... Men inte ens det orkar jag ta tag i.. när jag väl fått satt mig ner på kvällarna känns det som om jag inte ens orkar ta mig upp... och även detta faktum påverkar så att jag mår ännu värre... här ser det ut som ja hej kom & hjälp mig typ... men jag orkar inte.... orkar inte nåt... alt jag vil är att sova sova & åter sova... Men här har mina små hjärtan fått för sig att morgonen startar typ fem   just det är inte det värsta men även det bidrar ju till att jag då är helt slut när barnen lagt sig för kvällen... allt är bara så himla tungt... ensam med två små & jobb & allt det vardagliga börjar ta ut sin rätt... och detta är bara vecka två... men jag hoppas ju att både kropp & huvud snart vänjer sig annars är jag rädd ett återfall är på g... och det vill jag inte... men just nu är det inte lätt att vara ensam..... inte alls...    Men hoppas att bara det gått en liten stund till så borde jag ju vänja mig... för på sätt & vis är det ju ändå skönt.. men ändå inte.... Om jag bara kunde få lite mer energi & ork..... 

 Och igår fick jag svar på Noahs allergi prov... visade ingenting... Så kul...då har man fortfarande ingen aning om vad han reagerade på eller när det kan hända igen.... så tillbaka på ruta ett.... 

 Nej har väl inte så mycket mer på hjärtat just nu... och heller ingen ork... 

Ja då var det åter söndag & denna vecka & helg börjar närma sig sitt slut. Och jag har tänkt likte sedan jag fick dom dårliga nyheterna. Visst blev jag besviken & ledsen. Inte frågan om det. Men jag tog en chans & hoppade i det. Hade lagt ett tak jag ej ville gå över. Och fine den blev ändå inte min. Men herregud vet ni vad? Detta ska inte få mig att känna som om min värld gått under. För det har det verkligen inte. Jag tänker numera på att denna var inte menat för mig. Och jag ger inte upp. Nästa gång kanske jag faktiskt hittar nåt som känns ännu mer som mig & den kanske blir min. Jag har nåt mera på gång, men vet inte riktigt när än. Och under tiden ska jag faktiskt koncentrera mig på just mig.  Jag mår faktiskt väldigt bra nu. Och det känns så oerhört skönt att även fast denna händelse är så att säga inget jag kunde kontrollera så mår jag faktiskt bra. Det knäckte mig inte. Och det är ett stort steg. Men även fast jag mår bättre har jag fått svårigheter att somna igen om kvällarna.. Vet inte helt varför.. och som vanligt kan jag inte sova länge. Idag gav jag upp vid fem    Då hade jag legat länge & snurrat. Så lika bra att jag gick upp. Och här sitter man. Sista dagen på denna vecka. Har varit en bra helg. Blev bjuden på middag hos min bästa vän i fredags. Självklart tackade jag ja. Var supergott! Sedan dök vår andra goda vän upp & vi åt glassostkaka. Så fantastisk god så ni anar inte. Stannade inte så länge då jag inte mådde så bra av beskjedet just då utan ville bara vara ensam en stund. Och igår ägnade jag förmiddagen åt att städa & åter igen polera golv. Och denna gång funkade det! Det skulle bara fattas med tanke på vad jag betalade för medlen. Tog en promenad och hamnade hos Mariann. Vi pratade & vi beslutade oss för att på kvällen skulle vi grilla. Haha jag vet vi är inte kloka!!   Jo i alla fall handlade vi & åkte hem till var sitt en stund. Jag började baka bröd. Och vet ni vad smarta jag gör? Haha gud att det går att bli så dum! Jo nyss tagit ut en plåt med bröd & skulle sätta in en ny. Och var lite disträ. För jag tar ett rejält tag i vad jag då tror är en kall plåt, big mistake, för det var den jag nyss tagit ut! Fråga mig inte vad jag hade i huvudet. Men satan i gatan vad det gjorde ont. Och det värkte & sved länge. Så fort jag hade händerna ur vattnet kändes det som jag skulle koka upp. Och då kom min underbara vän och hade köpt med sig en massa grejer som ska underlätta vid brännskador. Just då funkade inte nåt. Det gjorde så in i h-vete ont. Länge länge... Först igår kväll efter att vi ätit underbart god grillmat så började det lugna sig & smärtan släppte delvis. Idag märker jag knappt av det. Har fått blåsor på fingrarna. Områden där jag bränt mig känns knepiga. Men tack & lov gör det inte ont!

 Nej som sagt jag mår faktiskt bra. Idag ska vi åka en sväng till Charlottenberg. Haha tröst shopping    Ska försöka få tag i lite tröjor & sånt till minste som börjar växa ur det han har. Men har inte planerat nåt åt mig själv. Har det jag behöver. Visst hittar jag nåt åt mig själv så är chansen stor att jag plockar med det. Men blir mest åt mina barn    Och idag kommer mina älskade underbara barn hem    Och jag måste ju säga att min kompis hade rätt vad gällde att börja jobba. Jag har en helt annan energi på eftermiddagen som jag lägger på dom. Visst har jag varit helt slut när dom lagt sig men tiden före det har jag mycket mera ork. Och allt känns väldigt bra! 

 Nej nu ska jag diska & pyssla lite innan vi ska åka. Ha en strålande dag!!! 

Vad hade jag egentligen trott? Att det skulle vända & gå min väg? Hur jävla dum i huvudet går det att bli? Nejdå åter en besvikelse....För att göra en historia kort... åkte på visning (hemlig tur) fick beviljat lån (första väntan) började buda, hoppades & drömde... ville verkligen verkligen ha... budet låg ensamt i tre dagar.. pang.. nejdå... då började nån buda över.. jag höjde mig till mitt tak och med ett litet villkor.. men ack nej... då blev det altså åter bjudet över med samma villkor.. Jag förlorade.. ett hem som redan då kändes som mitt när jag klev in dörren... Och nu sitter jag med en känsla att drömmen gått i knas.. Jag vet många säger: Det kommer fler... Jo kanske.. men det var denna jag verkligen ville ha..... Och varför gick man där & inbillade sig något? Dum dum dum som trodde det skulle vända... Att nu var det äntligen min tur.. Kanske dags att se det verkliga här i livet.. Det kommer inte vända.. Och nej just nu känns det inte så... Här sitter jag då i min hyreslägenhet.. mår skit... och här ser ut som fan.. ja bokstavligen... och det ända jag känner för nu är att dra huvudet under täcket & stanna där... För mitt "lilla" huvud har det åter varit mycket denna vecka.. Och nu rann det lite över för mig.... ny dag i morgon... idag vill jag bara sörja i min ensamhet... ska ha denna kväll... sedan får jag ta tag i mig i morgon... nu kan jag få må skit... Och är ju ändå ensam så det är tillåtet... fy fan jävla skit.....

Hej hej. Ja då är dag två i "verkligheten" blivit gjord. Ja alltså arbetet    Och ja det har än så länge funkat bra. Att fixa mig, två barn & få i mig lite frukost. Helt otroligt. Och kommit i tid. Visst kommer det nog den dagen då nån av barnen kommer slå sig totalt vrånga men det får jag ta då. I alla fall har det varit skönt att komma igång och få annat i huvudet. Och jo jag mår helt okej. Och igår var jag helt slut. Ett totalt vrak. Haha så strax efter 20 igår gav jag upp då jag knappt orkade gå en meter. För herre jesus vad ont jag hade i mina fötter! Är ju inte van att stå så en hel dag. Och märker av det även idag. Fötter & rygg värker. Men blir en vana skulle jag tro. Får bara ge det lite tid. 

 Och min väntan är nu över. Haha jo i alla fall på ett sätt. Är så otroligt glad!!!! Men nu är det åter en ny väntan men just denna väntan vet jag inte hur lång den blir... Och det är nästan ännu jobbigare. Med det första hade jag i alla fall ett litet tidsperspektiv. Men denna väntan finns inte det... Hade tänkt gå ut med det men så känner jag nog att nej jag vill hålla på det en stund till. Och annars mår jag som sagt okej.. Men börjar känna av ångesten igen lite... Allt är lugnt så länge det är annat som pågår men stunder som nu.. när man sitter här & huvudet snurrar på sitt egna lilla vis.. tankar som kommer åter & klumpen i magen... ångrar lite att jag inte tog en tid hos kuratorn även denna vecka.. Men där & då kändes det inte så nödvändigt... Men jag har mycket skit som ska ut & bearbetas.... Och denna skit börjar sakta komma... Jag har påbörjat en ny mur känner jag.. Men jag vill inte ha nån mur... svårt att förklara om man inte själv vet hur det är... Så länge jag inte bryter ihop så funkar jag.. och värsta tanken är..tänk om det händer på jobbet.... att jag knäcker ihop... Gud det vill jag inte!!! Det vore så jäkla pinsamt... Eller egentligen inte.... för det är ju inte mitt fel om det händer.. men se där har vi det åter... skuld jag inte borde ha... sånt som får mig att må sämre... att känna skuld över sådant jag inte kan kontrollera.... Nej usch.. bättre att jag ger mig nu känner jag... Vi hörs en annan (bättre) dag