Jag hade hoppats att nästa gång jag skrev skulle det faktiskt bli nåt positivt.... Vad är det med det här året egentligen? Detta som skulle bli mitt år har börjat som ett rent helvete.... Man "möter väggen" mår tidvis fruktansvärt dårligt... får dårliga nyheter... får sämre nyheter... barnen får ögoninflammation vilket gör att jag måste skjuta upp inskolning & jobb... Och sen när dom äntligen äntligen är friska i ögonen & vi åter får komma på dagis jodå nu ska ni få höra förstår ni... Vi var ju som sagt på dagis idag. Allt gick jättesmidigt & vi åt lunch. Noah som är van vid att sova den tiden lunchen är åt ju men sedan så var han så trött & arg & orkade helt enkelt inte mera. I väntan på att äldstemann skulle bli klar med sin mat så somnade Noah i min famn    Frid & fröjd & inget ont anande. Gick iväg för att klä på dom för att gå hem. Heller inte då vaknade Noah. Då kom den ena fröken & säger: Men vad har han gjort under ögonen? Förklarar då att så brukar hennes barn se ut när hon får en allergisk reaktion... Kollade upp lite vad Noah ätit, vad som använts vid kryddor & liknande. Tyckte jag skulle ringa vårdcentralen akut så dom fick titta medans det var färskt. Sagt & gjort. Tydligen inte så akut för fick beskjed att komma ner efter dom haft sin lunch. Noah sov i sin vagn & efter en halvtimme tittade jag till honom för att se hur det såg ut. Och då såg det ut som det var borta. Tänkte puh & ringde & avbokade. Dumma dumma idiotiska mig..... Vid kvart över ett vaknar Noah.. helt hysterisk... får av honom ytterkläder. Får se att han har ansiktet full med röda områden med typ vita små böldar... Och inget jag gör lugnar honom. Får av honom kläder & då visar det sig att detta finns överallt! Gissa om det var en styck panikslagen mamma som ringer vårdcentralen, får besked om att komma direkt. Får på barnen kläder i all hast. Springer upp till bilen & kör ned. Och in kommer vi direkt med besked: Kraftig allergisk reaktion. Doktorn tittar på honom. Lyssnar & förklarar. Sköterskan kommer in med medisin som han får ta. Och så ska vi ta prover om ett par veckor för att se vad det var han reagerade på. För vad det var vet vi inte. För tillfället är det fisk som är misstänkt orsak.... Hur jag lyckades hålla ihop mig själv under allt det här vet jag inte.... Men det gick & eftermiddagen fortskred även detta med lite mera dårliga nyheter.... Som jag skrev sist gång att jag typ garanterade att det inte slutade med barnens sjukdom... Att jag skulle behöva ha så rätt...   Men nu klarar jag inte hålla ihop mig själv.. Jag går i bitar... hur mycket mera ska jag behöva ta.... en enda människa som ändå inte varit annat än snäll typ.... Jag orkar snart inte mer.... Nästan så jag har en liten liten önskan om att försvinna nu.... Varför ska allt drabba mig?   Och klart jag inte kommer "försvinna"... jag har ändå för mycket att leva för    Men som sagt... hur mycket ska jag tåla...? När ska allt faktiskt vända?... Det börjar bli för mycket..... helt jäkla otroligt.... 

Ja jag kan inte annat än börja undra... lugn..vad är det? Att få en paus...? Just nu känns det som om allt bara rasar.... Och en sak ska ni veta.. att för en som "gått i väggen" då blir allt smått väldigt stort.... Dårliga nyheter blir som ett väldans fall & ras... Och undrar bara hur mycket ska jag tåla? Är världen ute efter att knäcka mig fullständigt?    Jag måste ha varit en verklig ond person i mitt förra liv som jag nu får igen för.... Hade en tid idag.. för mig.. bara mig.. som jag egentligen verkligen verkligen behövde... Jo då det var fint bara att avboka den.. För att barnen får gå först... Dom har haft problem med sina ögon.. båda två.. som igår åter förvärrats... Och idag när dom vaknade var Noah extremt röd & varig... Fick beskjed när jag ringde vårdcentral att komma med dom på öppna mottagningen som självfallet inföll samtidigt med min tid... Och att "kräva" att nån skulle komma först för att passa dom för att sedan behöva klä på dom & möta mig där var liksom inte aktuellt... Och väl därnere hoppades jag på goda nyheter.. Att det inte var den smittsamma typen dom fått... Spark i arslet åt mig... Jo visst fan var det den smittsamma typen vilket då innebär: framflyttning av vidare inskolning på dagis vilket i sig innebär framflyttning av jobb    Och som vanligt när jag ser fram emot nåt eller blir glad åt nåt är det som om nån sitter där & säger: "Skit ner dig! I helvete det ska ske" Än så länge är jag på ett någolunda nivå.. Blev lite tufft när man även fick höra att man egentligen ska byta sängkläder & handukar osv varenda dag! Då kände jag av allt & ångesten började krypa på.. Jag undviker att ta tabletter på dagtid då jag blir så förbannat trött.. så jag lyckades bita ihop... Och som om inte allt detta liksom var nog... Nej då får jag åter nya dårliga nyheter som även detta får ångesten att krypa fram... allt man känt till & varit där i alla år.... borta..... Känner av allt bara jag skriver om det... just det ämnet går jag inte mer in på... orsak, vet inte vad som än är officielt eller inte... Och vet ni... jag har varit isolerad från förut... men nu... mer än nånsin.. Nu vill ingen ens komma hit... och jag förstår ju varför... Med tanke på vad som just nu går i detta hem.... Jo några "vågar" faktiskt... Än så länge (kors i taket) har jag lyckats vara fri från denna smitta. Helt otroligt egentligen.. för jag har torkat barnens ögon & inte varit super hysterisk med handhygein på mig själv.. då skulle jag även behöva springa på natten också eftersom Noah kommer in till mig.. gärna ligger tätt inpå... Så helt jäkla otroligt att det inte kommit till mig.. Men vänta ska ni se så kommer det på mig också... det vore ännu ett slag så varför inte.... Och jag sitter bara här med tanken varför, varför? Allt ska hända mig känns det som... vad kommer härnäst?    Och inte bara det... jag har bett en person om att låta mig vara typ tills jag själv tar kontakt... oj ja det hjälpte ju... Lite mer från denna person så ska denne få klar beskjed att ge fan i att ta kontakt med mig... Lång historia det där som endast mina allra närmaste fått veta & som även kommer stanna där... Nej nu känner jag det börjar bli lite mycket... Nu kan jag få bryta ihop.. barnen sover lugnt & förhoppningsvis större delen av natten.... Så nu ger jag mig själv "lov" att få känna efter..... ta in allt.... och låta det komma ut.....

Jaa... det verkar som om jag har gjort nån nåt ont. Inte vet jag. Inte ett ord har jag hört. Inget sms... ingenting.... Kanske tappat bort adressen eller telefonnummret? Jag är så otroligt besviken.... Jag har själv hört ifrån mig, visserligen en stund sedan men ska väl gå åt båda håll? Eller? Börjar bli ledsen... spec när man ändå trodde man hade rätt bra kontakt men hade visst fel? Kanske jag ändå gjort nåt men som jag inget vet nåt om? Och blir inte bara besviken för egen del utan är ju även andra i min närhet som undrar & frågar.... Funderar faktiskt på att skicka ut ett sms & fråga... Men så blir jag ju lite stönig själv för tycker ju inte det hela tiden det ska vara en annan.... Jag klarar mig fint så sett men tycker det är väldigt trist.. Och detta bättrar inte direkt på min situation... 

Annars då? Jo inskolningen på dagis har gått fin fint. Noah bryr sig inte mycket om mig. Trodde han skulle hänga mer efter mig men barnen är nog mera spännande och det är ju jättebra. Är nog inte så mammig ändå den lille fisen. 

 Och i torsdags var vi hos specialist med Isak. Lite förklarningar & ritningar. Sänkte dosen men däremot avtalat att han ska gå på den till Augusti innan vi sänker nåt mera. Och som läkaren sade: Detta är ju inte billigt men funkar detta är det ju jättebra. Och tack & lov är det medicin han inte har nåt emot att ta    Nej här händer inte så mycket utöver det. Jo en sak... häromdagen såg jag att Isak började bli röd i ögonen och igår kom det även gul var ur det. Och efter att Noah sovit sin lur hade även hans ögon börjat vara & bli rött. Men tack & lov har det inte varit nån var än så länge idag på nån dom av dom. Blev livrädd att det skulle vara nåt allvarligt & att dom kanske var tvungna att skippa dagis en vecka vilket hade innebärit att jag även varit tvungen att flytta fram inskolning & jobb. Än är inte faran över men hoppas verkligen det inte blir nåt mer nu... Fan man skulle tro att jag hela tiden ska gå i genom nya prövningar gång på gång.. Som om ödet är ute efter att helt knäcka mig    Nej blir nog bra. Nu ska jag mysa med den äldste innan minsten vaknar & vi ska ut på blöt promenad. 

Har mycket i mitt huvud jag skulle vilja få ut... men inget jag känner för att skriva här... skulle kunna men ändå inte... känslan av att man egentligen inte betyder nåt.. Att man liksom blivit "utstött".... och just nu är det en tuff känsla.... har ändå varit en lyckad dag... men märks på Noah att det tar på det här med dagis.. han är trött & sliten & då är inte humöret på topp... Och inte mitt heller just nu... jag får andas & ta saker med lugn & ro även om jag själv sliter med andra känslor just nu.... så mycket som jag ställt upp...... Nej ingen bra eftermiddag just nu... i morgon är det ledigt från dagis.. då ska vi istället åka till Arvika & till en specialist med Isak. Ska bli spännande att se vad dom säger... Nej jag får återgå till barnen & mitt stök.... släppa tankar & känslor för stunden.... 

Det hade jag aldrig trott. Dag två med inskolning är nu över. Och jag, jo jag är helt jäkla slut. Vet inte var jag ska göra av mig. Vill bara lägga mig ner & sova    Hade ju aldrig i världen trott att det skulle innebära nån större förändring. Det är ju bara knappt två timmar om dagen det är prat på. Men oj oj oj... Och hur min dag startade idag satte nog sina spår. Först precis innan vi skulle gå så har man en treåring som totalt vägrade lyssna, en stressad mamma på det. Ja ni förstår. Min tanke med det hela blev: Hur blir det inte när vi ska iväg ännu tidigare & jag ska på jobb? Vill inte ens tänka på det. Jo i alla fall tycker jag om att vara ute i god tid & tänkte vi skulle ut med sopor innan vi gick på dagis. Så när vi äntligen var klara att gå & fått ut vagnen, och skulle till att stänga & låsa. Vad f tror ni händer? Jo då smet hund jäkel ut. Och är den saken lös så tar det tid. Saken är ju även den att han hela tiden varit van att få följa med när vi promenerar men det går ju inte nu. Stressad som jag redan var. I alla fall stod jag där med två barn och en hund lös som vägrade komma. Fy fan vilken start. Min snälla granne kom ut & försökte hjälpa mig få in honom eller locka in honom hos henne då han varit där tidigare. Men allt förgäves. Längre ner i gatan kom en hund ut & då tänkte jag att äntligen kanske jag fick en vettig chans att få tag i honom. Och jo halleluja det funkade tack vare att hunden var en tjej & kissade    Detta tog väl runt 20 min. In med sopor & hund & typ springa till dagis. Och vi kom precis i tid. Och över till inskolningen, vilken skillnad på mina barn. Noah bryr sig i stort sett inte ett dyft om mig. Däremot visar även Isak sitt "rätta jag". Men det är ju så när mamma är i närheten   Och när vi ska gå hem vilket vi gör före 11 så slår Isak sig vrång. Samma visa var det igår. Han vill inte med hem, vill stanna kvar. Blir otroligt ledsen när jag äntligen fått honom att gå och utbrister "jag vill ju äta mat på dagis". Och känslan över hela inskolningen blev bara jobbig för mig, och för Isak. Det är ju inte så det ska vara. Men fick pratat om det med dagis & kommit fram till en lösning. Så slipper jag förhoppningsvis den konflikten. Och det att man är sliten själv är nog att nu är dom båda hemma samtidigt & länge. Och jag ensam med allt. Men det är ju så... Och förutom att vara trött & sliten mår jag bra. Skrattar lite åt mig själv efter helgen    Jag är duktig på att ge råd till andra men att själv följa dom är visst värre haha Gud blir så trött på hur feg jag är. Skulle verkligen behöva "släppa loss" & följa mina egna råd jag ger till andra. Haha jag hade oavsett kul & mer än det behövs inte nämnas. Även dagen efter var bra. Och för att inte prata om igår. Tjenare vilket vårväder! Helt alldeles underbart. Jag & barnen var ute typ två timmar på eftermiddagen. Dom njöt & jag med! Men nu lär det nog ta ett tag tills vi ser solen igen. Man får njuta så länge det varar!

Sitter här och avnjuter en kopp te. Njuter av tystnaden & att faktiskt få lyssna på radio    Och ja just nu omfamnar jag lugnet av att bara vara för mig själv. Barnen är hos sin far. Självklart saknar jag dom men just nu njuter jag faktiskt lite. Och att få sova tills jag själv vaknar. Och när dom blev hämtade igår gick allt relativt bra. Var tvungen att följa med upp till bilen då Isak absolut ville det. Han blev inte helt nöjd när han förstod att han faktisk skulle sova där. Då ville han inte. Men blev inte det stora bråket om det tack & lov! Och fick ett ordentligt hejdå.   Annars har det inte hänt så mycket här. Varit rätt lugnt. Jag & Noah har bara tagit det lugnt dom sista dagarna vi hade ensamma. Han är en riktig mys pelle & vill gärna sitta i knät. Inte så lätt när båda vill det samtidigt. Men allt går   Och igår när Noah sov hjälpte Isak mig med städning. Haha min fina pojke    Han var så duktig så. Han var även ute en sväng. Och ja, han får vara ute ensam. Jag ser honom hela tiden från köksfönstret så inte så att han är utan tillsyn. Och han var väl ute typ en halvtimme innan han följde med in för då var vi tvungna att väcka Noah som sovit i typ tre timmar!?! Inte så konstigt om han sover länge då det varit morgon vid kvart över fem i snart en vecka   Men men, och min förkylning hänger kvar. Mest bara näsan som är problemet   Men jobbigt nog när man försöker göra nåt & stundvis är huvudet tungt. Men så länge det inte är värre än så ska jag inte klaga. Hade planer idag på att tvätta bilen. Inte varit gjort sedan jag köpte den   Men är ett sådant jäkla väder ute så vet inte om det ens är nån ide. Fast hellre ny skit än gammal. Blir värre att ta den invändigt när det är sådant väder. Jag får se vad det blir till. Ska i alla fall snart få på mig träningskläderna & ut på promenad. Blir inte mer än en promenad idag pga förkylningen. Men både jag & Gizmo behöver det. Få lite frisk luft i skallen. Och vet ni, jag är så jävla trött på människor som försöker ge mig dårligt samvete! En sak ska ni vara medvetna om, sånt funkar inte längre! Jag tar inte åt mig. Jag har absolut inget att ha dårligt samvete för. Jag har bara varit snäll. Alltid! Men när ändå inget händer så får jag nog. Jag har förändrats. Mycket. Jag är så mycket starkare. Och jag är inte dum. Jag har varit blind men nu ser jag. Trött på att bli utnyttjad, manipulerad och trött på att många försöker ge mig dårligt samvete utan orsak. Då blir jag bara arg. Men jag är så glad att sådant inte biter på mig längre. Och att jag insett vissa saker som jag nu försöker göra något åt. Försöker få bort "dårliga människor" som ger mig fel energi i mitt liv. För det är det sista jag behöver. Men sedan sist ska ni veta att nu ligger jag inte & glor i timvis innan jag somnar. Så nåt har hänt. Jag mår mycket mycket bättre. Och ännu bättre kommer det bli. Jag är på rätt väg. Jag klarar "tjafs" och "bråk". Jag fixar det. Och jag ger aldrig upp. Denna helg blir en bra helg. Jag bara känner det! Hoppas det blir ett faktum också. Ha en fin busväders dag!  

Det är ett steg fram & två tillbaka. Man kände att äntligen kan allt fungera som det borde göra. Man tror man kommit överrens & att man kan vara "vänner". Vips så ska det startas en diskution som jag faktiskt är helt oskyldig till denna gång. Jag är inte helt blåst vad folk än må tro & tycka. Jag tycker om att veta vad mina rättigheter är. Jag undersöker & gräver tills jag fått svar. Jag ger mig inte med det första. Och just det är nåt jag lärt mig det senaste året. Att inte ge upp.  Stå på och faktiskt hålla det. Jag tänker inte skriva mer än så av diverse orsaker. Men jag ger mig inte. Så enkelt är det. Och måste jag krångla i genom saker & ting gör jag det. Jag har växt till mig på alla sätt & vis. Men blir så trött på folk som tror dom kan manipulera mig. Det är slut med det! Jag har gjort mina misstag & jag lär mig även av dom. 

 Och så är jag så besviken på vissa människor som inte ens kan höra av sig... Man tackar för det liksom.. Vad kostar det att skicka ett sms liksom? Men men jag klarar mig ändå... Ge & ta finns nåt som heter.. Och jag är trött på att ge & aldrig få nåt tillbaka. 

 Och annars då? Jodå här har vi fortfarande väldigt tidiga morgnar    när den ena vaknar väcker den andra, jagar upp varandra så det är hopplöst att ens försöka få dom att somna om. Mina små troll   Men men kan lika gärna vänja sig då det snart ändå är dags med tidiga morgnar. Så nu har jag & Noah bara denna dagen & i morgon ensamma innan det är dags för inskolning. Ska bli spännande. Och utöver det mår jag helt okej även om det är lite små "tjafs". Och så har jag typiskt nog fått början av en förkylning. Så här är det att kurera med dunderdroppar. Och vet ni, jo allt löser sig till slut   

Hur saker & ting kan ändras? Jag fick på nåt vis "hjälp" från helt oväntat håll igår. Det var precis som om det ramlade ner en krona i mitt huvud & klirrade till. Man började inse vissa saker som ändå legat där i bak huvudet. Och kanske är det så att man blivit lite "manipulerad". Men är det så konstigt egentligen om man varit lite "blind" en period & litat på sådana man egentligen inte skulle? Oavsett kändes det som om en börda lättade från mina axlar. En tyngd som försvann. Nu säger jag inte att det var detta jag behövde eller så och att jag nu är fri från bekymmer    Frågor kvarstår & jag är inte helt dum heller då    Och frågor som aldrig kommer få svar på. Men oavsett känns allt mycket lättare nu & ett steg mot rätt riktining. Har ju fortfarande saker att bearbeta & helt & hållet bli klar med. Men som sagt, gjorde saker lite lättare för mig & förstår lite mer. Och har själv insett att nu ska jag börja se saker lite annorlunda. Och jag kanske varit jäkligt orättvis men samtidigt är det egentligen inget jag ångrar. För faktum kvarstår. Och att jag har svårt att lita på människor kommer även det att kvarstå. Jag är inte längre "blond" som tror att det finns gott i alla. För mig måste man nu bevisa att man kan lita på dom. Och när vi är inne på just det, har inte jag världens bästa vänner så säg!!    Dom är verkligen där för mig & kommer när jag behöver. I söndags kväll bröt jag ihop. Informerade min vänn om detta. Och helt plötsligt kommer både hon & min andra vän. Och det gjorde allt så mycket lättare. Fick skrattat & gråtit & råd. Kanske dags att jag verkligen börjar lyssna också?    Men oavsett så är jag så himla glad att dom finns i mitt liv    och ser vilken tur jag har. Det är dom enda två människor jag litar på helt & hållet! 

 Och annars händer det inte mycket här. Min minsta låg utslagen i feber igår. Har aldrig nånsin sett honom så förut. Efter lämning på dagis kom vi hem & då somnade han på köksgolvet. Lade honom i sängen där han sov 2,5 timme. Vaknade, bara gråt. Fick alvedon & somnade om & sov till halv två. Min syster kom innan jag skulle hämta Isak så jag slapp ta ut stackaren. Tack för det!!    Sedan piggnade han till en liten stund innan febern åter kom tillbaka. Han somnade vid 18 & sen var väl natten lite orolig. Så här var vi uppe före fem men inte så konstigt när han sov så mycket igår. Och eftersom jag inte fick gjort nåt igår, ja gissa hur det ser ut? haha mmm där kan man se bevis på vad som händer om man inget gör   Idag verkar han i alla fall piggare & hoppas få gjort lite här. Blir oavsett en lång dag för oss alla. Men vi ska nog få denna dag att gå också. Och ja idag mår jag bra