My heart My life

Senaste inläggen

Av Linda - 10 september 2016 07:42

Jag lever i en drömvärld just nu.. och drömmar ska man ju ha    men detta är en dröm jag hoppas innerligt ska slå in. Att jag inte tänkte på detta tidigare... Men samtidigt så lär man så länge man lever. Och slår drömmen in så är jag rätt säker på att det rent ekonomiskt kommer att löna sig i slutändan. Och då kommer även det att bli en del förändringar vad gäller annat runt i kring. Men än så länge är det bara en dröm. Och jag försöker vara realist. Att tänka att chansen är ändå minimal just pga den situationen man har. Men mina argument är klara & starka. Sedan återstår det att se om det finns en ynka liten pytte chans att detta kan gå vägen. Jag hoppas i alla fall det. Men även om det inte går vägen nu kommer jag inte att ge upp. Inte än. Utan då kommer jag kämpa vidare för min sak & bevisa för alla & envar att det går. Jag  vill inte berätta för mycket om det just nu men jag har lite saker på g och har satt en liten liten boll i rullning. Innom en månad kanske jag har ett svar i hand. Och förhoppningsvis då kommer jag att vara bra sysselsatt en bra stund framöver. Det handlar om prioritet. Och detta kommer bli min främsta prio förutom barnen som ligger högst på listan    Och att göra lite ändringar generellt i livet kommer bli värt det till 100%. 

Annars förutom min lilla drömvärld är allt som vanligt. Jobbet & barnen. Allt rullar på. Den lilla kissemissen växer så det knakar & är överallt    Om ca 3 veckor flyttar hon & på något vis ska det bli skönt. Hon går i alla fall äntligen på sin låda. Mammans dög visst inte    Men nu har i alla fall även den punkten löst sig. Och vet ni vad, om exakt 8 dagar har jag en 6 åring!! Var tar tiden vägen??? Minns det som igår hur den lilla underbara blonde pojke kom till världen. Det sade bara plopp så var han i mina armar. Mitt första mirakel. Min allra första enorma kärlek. Nu börjar han bli stor    En omtänksam grabb med ett oerhört stort hjärta. I sitt sätt väldigt lik mig. Och på andra sätt inte. Men att börja i förskoleklass har gått oerhört bra. Och jag är så tacksam för just det. 

 Och när vi ändå är inne på ämnet skola, nu går det rykter om att det inte kommer bli något skolfoto i år.. Jag är enormt besviken... Varför drar dom in detta?? Det spekuleras hit & dit. Jag har egna meningar om den saken. Varför kan inte föräldrar få ett val? Jag kan förstå om dom som lever på minmal lön kanske inte har råd. Och har många barn... Men att vi andra inte ens får ett val.... blir mer & mer besviken & konfunderad över kommunen... Fast det var visst inte ett kommunalt beslut så ska inte anklaga dom... Men dessa indragningar på saker & ting... Jaja inte mycket att göra åt... Eller kanske.. ett officielt inlägg påverkar en sak, möjligt att det kan påverka även detta beslut.. Nej jag ska vara tyst i denna sak. Jag kan ta med mina barn till en vanlig fotograf om jag skulle vilja ha ett eget kort. Men irritationen blir högre när dom inte ens kan informera på ett rätt sätt utan att det ska gå ryktesväg i stället. Det är vad jag kallar feghet. Men men. 

 Nej idag är det lördag, barnen är hos sin mormor. Ska handla lite grann & sedan hämta hem dom. Utöver det finns inga direkta planer. Fortsätta drömma kanske   

 Ha en bra dag!!!

Av Linda - 6 september 2016 19:13

Jaa.. rubriken stämmer bra överens med känslan jag har.. sammanfattar allt ganska bra... Jag är trött irriterad & fullständigt less på vissa & allmänt över allt.. Även på mig själv... Jag är mest irriterad över hur jag ställt upp så oerhört mycket & vad får man tillbaka? Åter igen gjorde jag ett försök att få tillbaka en gentjänst & gick exakt som jag trodde & borde inte bli så irriterad.. Just för att det var förväntat... Men ändå blir jag det.. Är det så konstigt om jag aldrig ber om något?? För man vet så väl vad svaret blir... Och att jag ändå ställer upp om det är något.. Dum är vad jag är.... fullständig idiot.. Men det är inte bara mig det går utöver i så fall.... och den ena situationen är inte den andra lik... Men att jag hela tiden även andra situationer ska ha den där omtänksamheten jag har gentemot andra.. för det är ju egentligen inte mitt problem alls... Vad mycket enklare jag skulle ha det om jag var en iskall människa som inte brydde sig ett dugg om andra    värdsliga problem eller hur??  Jag kommer aldrig bli någon sådan. Jag bryr mig om andras välmående för mycket för det. Dock kan nog även sägas att jag lärt mig en "ny" läxa denna vecka & det är att den enda man kan lita på i slutändan är sig själv. Och tyvärr är det ju faktiskt så... jag får mindre & mindre förtroende för andra... Och jag har haft problem med förtroende i alla år & det blir inte direkt bättre    Jag hoppas & tror att jag ändå är en sådan person som man kan prata med & faktiskt lita på. Just pga att jag har det problemet själv att lita på andra. Och pratar någon med mig & berättar saker i förtroende till mig, ja då är inte jag den som springer runt & berättar det. Jag kan vara ett öra, lyssna & säga min mening. Men sedan stannar det där. 

 Nej jag är bara lite irriterad.. varit i hela dag & detta gjorde inte saken bättre... Men vet att jag inte är ensam om dessa problem   med just gentjänster.. Men man får bara ta det som det är & kanske nästa gång att jag faktiskt kan stå på mig lite mer & säga "nej". Haha lättare sagt än gjort när det väl gäller. 

Av Linda - 4 september 2016 05:50

Söndag morgon. Dimman ligger tät och graderna visar på 8. Hösten är ändå en fin årstid som jag även tycker om alla andra årstider   Alla har sin charm. Vad gör jag då uppe så tidigt? Haha ja det kan man undra sig för lyckades inte sova så mycket längre. Och ska inte klaga för sov till halv sju igår    och har sovit nätterna i genom så det är skönt. Fredagens dipp är i alla fall förbi & den varar som sagt inte alls länge när den väl kommer. Så igår så fick jag städat färdigt här hemma, har t o m putsat fönster & fått upp nya gardiner. Var behövligt efter alla vidriga kryp som lämnar sina fina spår    Försöker även kämpa & lära den där lilla skrutten att använda kattoan. Upptäckte ifår att hon börjat använda klätterställningen.. Hur kommer det sig att mamman ska vara så duktig att lära allt ut allt möjligt men inte just det?? Så det är bara att sätta henne i lådan med jämna mellanrum & hoppas hon snart lär sig. 7 veckor har redan passerat.. skrämmande fort det går. Men hon får vara kvar i några veckor till i alla fall. 

 Nog om det. Tog mig en rejäl pw igår också och det är bra med promenad för fick ett jädrar anamma och bestämde mig för en viss sak. Det är en lite sak som gnagt mig och irriterat mig lite men nu bestämde jag mig för att nej tänker inte alls lägga ner mer energi & tanke på just det för det hjälper inte ett skit. Nåja några timmar senare klarade jag inte hålla det   Men en tröst i det hela är att det blev inte så pinsamt som jag trodde det skulle bli (Jag vet jag flummar igen men det gör jag medvetet)

 Men då kommer jag tillbaka till ämnet ärlighet. Vilket faktiskt kan sägas har legat som ett tema hela veckan. Varför är inte dagens människor mer ärliga mot varandra? Nu säger jag inte att allt ska läggas på bordet, man måste ändå ha en fin linje & tänka efter lite. Men det jag blir oerhört trött på är att varför kan man inte bara säga som det är? Jag tror jag har typ två människor jag känner är & kan vara rakt på sak. Att det du får är vad du ser & frågar man efter ett ärligt svar så är det just vad man får. Och jag saknar det hos många andra. Sedan har vi andra kategorier av människor. Sådana som påstår sig vara det men egentligen inte är det. Jag ligger nog lite emellan tror jag. Förr vågade jag inte säga varken bu eller bä. Men nu drar jag mig inte för att säga vad jag menar. Undantaget är här, det finns saker jag inte "får" skriva, sedan finns det saker jag inte kan skriva av hänsyn till ev inblandade människor. Men annars försöker jag faktiskt att tala med personen det gäller i stället för att bara stå & gnälla. Som jag är så gillar jag att få ett klart svar. Hur svårt ska det vara?? Visst om det kanske kan göra lite ont till att börja med om man skulle få svaret man inte önskade. Men jag tar hellre det faktiskt i stället för att man ska sitta här & inte har en aning om vad jag gjort, vad som blev fel osv och fundera över detta. Har försökt känna lite på pulsen men när man inte fått gensvar ja då borde det egentligen vara svar i sig & inget mer att fundera över?  Men så kommer det ögonblicken där man får syn på personen i fråga & man åter undrar sig. Och där är jag själv inte rak som person    kunde ju bara fråga eller hur? Men då kommer rädslan på något vis fram igen.. Man är allt konstig som människa   

 Men idag är en ny dag med nya möjligheter. Idag har jag ganska mycket på tapeten. Ska iväg & få naglarna fixade    Längtar för nu ser dom inte ut & dessutom tappat/knäckt några. Mitt beroende bland flera saker. Sedan är planen att ta en promenad & klippa gräset. Och idag kommer grabbarna bus hem   Längtar super mycket. Haha heller bråk & tjafs än fullständig tystnad    för dom är som syskon flest mina troll. 

 Nej ha en fin fin dag. Ser ut att bli strålande väder så njut!!   


Av Linda - 2 september 2016 18:23

Då var jag åter där igen... muren har kommit åter på sin plats.. utsidan visar leenden och att jag har det helt fint.. fråga mig och det är det jag kommer ge som svar... för med vilken rätt kan jag må dåligt?? Jag som har så mycket.. och ändå faller jag ihop bit för bit igen.. och jag känner så väl igen alla tecken.. håller mig så sysselsatt som det nu går.. kämpar för att inte sitta ner.. inte tänka... bara gå på som ett jädra ånglok.. vilket innebär att jag blir tröttare & tröttare för var dag som går... Åter igen har det blivit lite mycket.. med allt... och för vissa är det nog rena skitsaker.. men för mig är det inte det.. jag bär upp all den tyngd som vilar på mina axlar... men jag vet inte hur mycket mer jag klarar av... Jag älskar mina barn tro inget annat... för är det något som håller mig uppe är det just dessa små underbara liv    och är det något som gör mig mer än utsliten är det dom... och jag försöker hålla ihop... men att med två perioder av trots kunna orka allt på egen hand.. ensam utan någon som kan lätta bördan bara liiite börjar ta ut sin rätt... känner inte heller att jag kan prata med någon.. för vad hjälper det i slutändan? Det gör inte allt detta mindre.. och hur tufft det än må vara så är det ändå lika illa med barnledig helg.. för fortfarande är ensamheten där.. och inte heller klarar jag detta med att slappna av och vila.. nej då ska jag få undan en massa måsten... och bäst är det att hålla sig sysselsatt... 

 Insidan av min mur är ändå min.. och det är en plats jag aldrig kommer släppa in någon människa.. för resultatet varje gång jag ens försöker ge folk en chans blir alltid detsamma.. och man frågar sig varför jag inte låter någon komma mig nära.. svaret är där... 

 Men nej det blir bra igen.. just nu är det bara en sådan där stund där behovet fanns att lätta lite på tyngden. Allt ordnar sig igen. Det gör det alltid   

Av Linda - 31 juli 2016 11:26

Ja så är det och så även årets semester. Men för egen del gör det inget. Jag är och förblir en rutinmänniska. Semester i all ära men nu ska det ändå bli skönt att få igång vardagen igen. Och jag är spänd för äldste sonens skull. Jag minns så väl min egen start på förskola. Och tyvärr sätter det sina spår för hur skolan vidare blir. Jag personligen hade inte alls någon bra start och det fortsatte. Nu blir jag väldigt personlig och det är inte ont menat till någon. Och dessutom 27 år sedan. Haha jösses. Jo i alla fall, strax före skolan skulle börja var min mamma så vänlig att klippa av mitt fina långa hår.. och då menar jag totalt snaggad. Haha som sagt inget ont menat men detta är något jag aldrig aldrig kommer glömma. Jag hade så otroligt fint långt hår och hon snaggade det... haha nu ska även sägas att jag var fruktansvärt håröm så det var skrik & gråt varenda gång borsten kom fram. Men oavsett det första jag fick höra/blev frågad om på min allra första dag var om jag var en kille!??! Så inte så konstigt att man som liten tjej inte glömmer.. Och sedan gick det inget vidare dom nästkommande åren. Men det var då & nog om det. Jag är oerhört mån om att mina söner ska få en så bra start som möjligt när skolan börjar. Och tack & lov har har äldsteman sina kompisar från dagis perioden så jag hoppas det kommer fortsätta likadant som nu & att han aldrig någonsin behöver uppleva skolan så som jag gjorde. För barn är inte snälla.. aldrig varit.. klart att undantag finns    Jag har absolut inga änglar till barn. Men mina förhoppningar är att mina söner hamnar i det jag kallar dom emellan. Dvs emellan att bli mobbade & att bli mobbare. För det är nog tyvärr ett problem som aldrig kommer försvinna. För tyvärr är vuxna lika illa. Och det är hos dom vuxna man måste starta för att få bukt med sådana problem. Lära sina barn att oavsett hur man ser ut o s v så är alla människor lika mycket värda. Att man ska alltid försöka rå om varandra... Men som sagt, det är ingen lätt uppgift. Nu gled jag ut lite från själva ämnet. Nu är jag i alla fall ganska lugn inför Isaks start på fritids. Har haft lite små ångest, men det är jag som är det & inte han. Mest eftersom han blir typ "ditslängd" direkt efter öppning.. Hade inte alls planerat det så men nu blev det ändå så. Men han verkar bara se fram emot detta och skulle det bli enorma problem i morgon tar jag det då och har lite nödfalls lösningar. Så det blir nog bra!

 Annars har denna vecka varit oerhört bra med lite små turer hit & dit och barnen har varit så vänner som det nog är möjligt även om det varit lite små bråk dagligen. Men det är sådant man får räkna med. Fick dock oerhörda trista nyheter.... Ännu en gång får man svart på vitt att man ska leva för dagen i den mån det är möjligt för man vet aldrig när det är slut.. Och mitt hjärta gråter... för hur orättvist livet är... hur vissa ska få absolut allt.. och ändå kämpar dom och ser positivt på livet så gott det går under omständigheterna.. och så slutar det ändå så här.. så rent för tidigt... Denna människa har mer än en gång hjälpt mig att ta mig ur min värsta period.. kanske inget den visste själv.. men genom ord & hur denne var... Och det är så oerhört sorgligt & ledsamt att det inte kommer att komma fler ord eller fina hälsningar.. Och än mer tråkigt att än en gång kommer hela släkten träffas under ledsamma omständigheter... verkar tyvärr som oftast att man samlas vid sådana tillfällen... 

 Detta har fått mig att tänka mycket på min barndom. Vi var många kusiner som umgicks och jag var ofta där.. och minns med leende hur det var då. Och man ska vara tacksam för alla fina minnen man har. Ta vara på dom & gör många fler minnen! Lev för dagen! Mina varmaste kondoleanser till den närmaste familjen   Jag sörger med er!!! 

 Njut av dagen för den kommer aldrig mer åter. Ta vara på varandra & berätta för varandra hur mycket dom betyder.. 

Av Linda - 24 juli 2016 07:23

Jag har lagt märke till vissa grejer på sistone. Och jag börjar bli irriterad. Riktigt irriterad faktiskt, så mycket att jag känner att jag snart inte kan vara tyst. Det finns alltid dom människor som hela tiden ska påpeka, gnälla & "klaga". Det är ju inte säkert att man själv inser hur det ser ut. Men jag är en sådan person som är vad man kallar "känslig". Och det innebär att jag lägger fort märke till människor jag tycker nog har blivit lite elaka. Men som sagt inte säkert att det är medvetet. Men I alla fall, när man klagar på en sak för att i nästa precis göra likadan. Ja då blir jag lite arg. Hur kan man då för få sig att gnälla på någon när man i slutändan gör i stort sett likadant. Du lilla vän kastar en sten i glashus. Du är inte bättre än någon annan. Och så är det. Och du skulle nog behöva få dig en liten knäpp på näsan och inse det faktum att ingen är perfekt. 

 Nog om det. Jag har mer än en gång fått höra att jag måste börja "släppa" in människor i mitt liv. Och självklart har jag ju också insett det för länge seden. Dock är det jäkligt svårt att faktiskt göra det. För jag vet ju hur det slutar. Haha lät allt lite pessimistiskt.    Men livet har tyvärr gett mig mindre bra erfarenheter på detta område. Men jag har ändå kommit dit att jag faktiskt gjort det, vilket nog var några år sedan sist. Man inser tillslut att om man inte gör det på ett eller annat vis så kommer jag sitta där utan någon om 20 år. Utan någon menas vänner osv. I alla fall så gjorde jag just detta. Släppte in någon på ett sätt jag defintivt inte gjort på många år. Nu ska det även sägas att jag ångrar inte detta. Absolut inte. Men när man först predikar om att man ska släppa in någon, och när det blir gjort så visar det sig att det blir exakt som jag egentligen trott från första början. Och faktiskt trodde jag inte detta om denna människa. Trodde denne var annorlunda. Men tji fick jag för det. Men det som ändå är rätt fantastiskt är faktiskt att det gör mig inget egentligen. Haha hade det varit två år tillbaka, räcker t o m med ett så hade jag reagerat totalt annorlunda. Jag hade blivit ledsen och haft ångest. Och det visar bara hur mycket jag växt på ett år. Hur man kan hantera sådana saker. Dock blir jag lite less på att man inte bara kan vara ärliga. Säg som det är i stället. Det är för få här i världen som gör det. Och jag känner till endast få. T o m jag har börjat bli mer rak på sak än vad jag någonsin varit. Varför hymla och jatta med? Och det är något jag försöker lära mina barn, alla har rätt till en åsikt, att tycka vad man vill. Sedan att man samtidigt ska tänka efter innan man säger saker rakt ut. Man ska känna efter själv "vad hade jag tyckt" osv. Allt ska inte sägas om det verkligen verkligen sårar någon. Tro mig, jag är ganska tyst när det gäller vissa saker även om jag tycker & tänker så får jag ibland helt enkelt bita ihop. För det är bara så att vissa områden är vad man kallar "förbjudna" områden, där ska man nog inte säga vad man tycker. Och det respekterar jag. Men jag är även rak vad gäller mina värderingar & moraler. Och det vet dom som känner mig vilka det är. 

 I alla fall så har jag haft en barnfri vecka. Och jag har fått gjort allt som stod på min lista. Semester för mig är inte att ta det lugnt & slappa haha nej jag gör sådant jag inte kan göra annars. Så jag har fått målat nästan klart i alla fall, fattas en innerdörr & utgångsdörren. Dels för att färgen började ta slut & dels för att jag var jäkligt less målning & kaoset som blivit. 16 timmars målning på två dagar blir man lite trött på    Men fick även verkligen storstädat här. Och nu är allt som "vanligt" igen och har t o m tagit det någorlunda lugnt i några dagar. Jag har en rastlös själ & orkar inte bara sitta still för länge. Och det har gått bra utan att ha barnen här även denna vecka, dock har jag ju sett dom i några timmar   Det var en enda kväll jag var riktigt full av saknad & ledsen. Så bra av mig! Dock var vi ganska ense om att efter den ena veckan så var vi i behov av en paus från varandra. Men kommande vecka & sista semesterveckan har vi en hel del på tapeten. Och jag är redo & ser fram emot att få hem dom i eftermiddag! Jag längtar!!!!

Av Linda - 13 juli 2016 20:41

Hej hej. Ja jag är i funderar stadiet. Och inget negativt som nog dom flesta tar för givet när det kommer till mig    och det är väl inte så konstigt eftersom det oftast varit så när jag bloggar. Nej det är nog bara positivt på sätt och vis. Har såå otroligt mycket jag skulle behöva få uttryckt i ord men samtidigt känner jag att jag måste vara lite flummig. Inte rakt på sak. Haha inte här i alla fall. Även om jag ibland fått höra att jag underlättar för andra med att vara det så är det inte alltid jag kan vara det. Kalla det ett skyddsnät för mig och dom det gäller. I alla fall har livet gett mig mersmak. Och det är så konstig känsla. Totalt ovant & vet inte riktigt hur jag ska bete mig. Så väljer väl det jag är van vid. Men så kommer det där med vad om, tänk om och all den där bla bla bla grejen    Om det ändå fanns riktlinjer.. Vad enkelt allt skulle vara. Men samtidigt varför försvåra något som ändå kan vara så enkelt? Jag kommer ändå leva länge på detta. För det var för min egen skull. Och jag kommer njuta av att jag äntligen är på stadiet jag velat vara såå länge. Och bara den tanken ger mig leendet på läpparna. 

 Annars går dagarna här. Vädret är inte superbra men det är som det brukar vara. Dock är det inte världens lättaste dagar haha ja har man två barn själva så vet man nog precis hur det kan vara    har man inget att bråka om ska jag lova att man då hittar något och det kan vara hur lite som helst bara man får bråka. Haha jaja jag har syskon själv så jag vet    fast jag förstår hur påfrestande det kan vara nu. Det gjorde jag inte när jag var liten haha Men så länge vi är mycket ute så går det relativt bra. Och ändå är det skönt att dom är hemma tro inget annat. Jag försöker att njuta av allt för till söndagen åker dom igen. Och innan man vet ordet av det är det slut på semester & vardagen åter. Och oftast får dom lösa sina egna bråk. Så länge ingen blöder är det väl bra haha. 

 Får dock inte mycket gjort nu men det får bara vara. Tar igen det till veckan. Väntar även på att det ska komma bebisar. Fast svårt att säga när det kommer hända något. Det är oerhört facinerande att se fast dom egentligen inte är önskvärda.    Fast på något vis ska det bli kul. Men fram tills dom är här vågar jag inte vara borta någon längre period. Vill hålla koll så allt går bra (kontrollbehov   )

 Nej ni får ha en fortsatt trevlig kväll. Ska njuta liiite av tystnaden som lägrat sig här 

Av Linda - 11 juli 2016 09:03

Att kunna säga detta enda lilla "Jag är stolt!!" Över mig själv. Över yngsta sonen. Oerhört stolt. Vet jag sällan bloggar för tiden men känner att jag behöver få ut lite. Av min glädje. Den föregående veckan var barnen iväg på semester. En hel vecka och bara det gör mig stolt. Att jag klarade det. Nog tack vare att jag haft en del i händerna   Jobbat ett par dagar och sedan ägnat mig åt målning. Så nu är varenda dörr/fönsterkarm målad på övervåningen. Även innerdörrar! Haha hade tänkt även ta nere men det tog en hel del mer tid än jag först trott. Och första kvällen kunde jag inte ens lyfta högerarmen när jag hade målat klart för dagen. Haha rörelser man inte är van   Men veckan gick fort. Och fick i ordning allt efter målningen ute. Så altanen är numera nymålad precis som alla husen. Och det blev jättefint. Och var skönt med lite liv ute för omväxlings skull även om det stundvis varit lite kaos och jobbigt. Så nu när dom väl blev klara är det lite tråkigt och ovant. I alla fall blev det en fest i lördags. En del av tjejerna kom och det var oerhört kul. Blev även en tur på dansen. Är den enda dans som finns kvar av förut tre så ville inte missa den även om jag inte varit så noga på just den tidigare. Och det var väldigt kul    och därav hur stolt jag är över mig själv!!! Att JAG faktiskt kunde släppa taget och bara leva i nuet. Det har inte hänt på gud vet när! Och då blir man som i en bubbla. För det har tagit mig oerhört lång väg att komma dit jag är idag.. Så bara det känns extra bra. Så ja jag känner glädje och stolthet    och faktiskt en gnutta självsäkerhet. 

 Igår var det ännu mera glädje när barnen kom hem. Man blir som extra glad när dom varit borta så länge. Och att det gått oerhört bra med att försöka få Noah att sluta med blöja! Det var vad vi sade innan semester, att då skulle vi verkligen göra ett försök att få honom att sluta med den och gå på toa. Och det har gått hur bra som helst. Att man tror att det ska bli svårare än det faktiskt varit. Samma sak med nappen för ett par månader sedan. Man tror det ska bli sååå svårt & tufft och så blir det relativt enkelt. Så lillfisen är superduktig & det får han även höra    Nu ska jag njuta av dagen med grabbarna & om det inte regnar sedan ska jag nog ta med dom i skogen en tur. Just nu spelar inte vädret någon roll för dom är hos mig igen   

Skapa flashcards