Jag är inte längre JAG känns det som. Oftast när jag pratar är det Vi. Dvs att jag som oftast pratar om mig & barnen. Sällan jag pratar om att jag ska osv. Jag sätter som oftast barnen först & så ska det ju vara eller? Men ändå känns det som om jag ibland bara skulle behöva vara mig själv för en stund. Stänga in sig i en bubbla & bara vara just JAG. Och den känslan att jag inte längre är mig själv, den där glada människan som finns där. Förra veckan hade jag faktikt några stunder där jag var så som jag varit förr. Den goda glada Linda. Som oftast är jag trött, lättirriterad & grinig. Och tror just att jag är så beror på tröttheten. Att jag inte har nåt tålamod just för att jag är trött   Och mår så dårligt för att detta går utöver barnen & speciellt Isak när han börjar med den underbara trotsen    skulle vilja ta saker med ett lugn & bestämdhet men efter att ha försökt prata så & bett honom lyssna på detta viset ett antal gånger slutar det som oftast med att jag förlorar tålamodet & ryter till istället. Jag vill inte vara en sånn mamma    Och att hela tiden vara den stora stygga vargen. Det är inte alls kul. Som sagt saknar mig.... Den roliga ytterst tålamodiga jag. Lugna harmoniska... Ja allt det där... Tror jag behöver just för att hitta just mig igen är: En/ ett par nätters ostörd sömn. Att göra nåt kul som jag kan leva länge på.. Men just det är nog att glömma med två barn. Och att göra nåt kul innebär som oftast att man måste ha pengar vilket inte finns just nu.. Nej får nog leva med detta en stund & hoppas att barnen lär sig sova. Var extremt kul igår, hmm... Då sov Noah till fyra. Gav honom mat & lade oss igen. Precis när det kändes som om man somnat om, då hör jag via babycaller'n: Mamma, jag är vaken! Maaammaa! Isak vaken. Jodå, kvart över fem. Kändes som om ett godståg kört över mig. Men gick ändå upp med ett leende för han ropade detta väldigt glatt. Fast tyvärr varade ju inte detta, men men. 2 års trots är en utmaning.. 

 Och när jag inte ger uppmärksamhet till barnen, vad gör jag? Jo städa städa städa. Gud vad jag är så in i helvete trött på att hela tiden plocka plocka plocka. Är det inte det ena så är det det andra. Försöker numera att be Isak att ha sina leksaker på sitt rum & leka där. Men då kommer trotsen fram & han gapar & skriker för att jag bär tillbaka leksakerna... Det hade underlättat för mig om han kunde lära sig att ha dom på sitt rum. Då hade det i alla fall varit mindre att plocka.. Och när man städat & gjort fint, golven är rena osv. Nästa dag kan man lika gärna börja om på nytt. Är det jag som är så sjuk i huvudet att jag bara måste ha det städat? Ser jag tillbaka 7-8 år kunde disken stå en dag eller två utan att jag fick noja för det. Men numera får jag helt noja över detta... Sjuk, jo är nog det & når jag utvecklat sen jag kom till detta hus. Tror man i början ville vara duktig, då man var nykär & så & sen dess har man bara fortsatt & blivit värre... 

 som sagt.. så är det... 

 Idag ska vi hälsa på min mamma som varit borta på semester. Äntligen hemma igen   Skulle tro hon varit borta i flera veckor haha fast det bara var en.    

 Och i morgon ska jag ta tag i mitt liv, min hälsa & börja bearbeta mitt humör. 

 Just idag, ska jag: Ja vågar ni gissa? Haha röja & städa innan vi (jag & barnen) åker ut till skarbol.

 Ha en fin dag!