Snälla snälla ödet... eller vad som nu styr denna värld & rår över alla händelser... Har inte jag fått nog snart? Kan jag inte bara få en paus från alla händelser ett tag? Ett liv i lugn & ro? Finns det ingen gräns för vad vissa ska genomgå i livet.. jag känner till flera som även dom inte förtjänat vad dom fått här i livet... Jo som jag skrev sist då så var det något konstigt med min hand... Och vad tror ni har hänt med det? Jo det blev förstås värre.. Och det värsta med hela alltihopa är att jag & en till satt & pratade om sjukskrivningar & hur många som sliter med ont & sådana grejer. Från mig kommer det fint "varit här i typ 8 år & inte märkt av något sådant". Den smällen kom.. Jäkligt fort. Skulle ta på strumpor på barnen i morse när det verkligen högg till i handen & gjorde svinont. Och så fortlöp även dagens arbetspass. Vissa rörelser som man gör rätt många gånger under en dag gjorde att smärtan eskalerade. Och då var det bara att ta tjuren vid hornet & ringa vc. Och jag är inte den som springer dit utan anledning för att säga det så.. Fick i alla fall en tid & hos min favorit där. Halleluja. Hämtade barnen efter jobbet. En av dom riktigt sur & tvär & med mig stressad då vi hade en tid att passa. Ingen bra kombo. Men vi kom dit & även i tid. Hon tittade på mig & hon ville att läkaren skulle kolla lite. För syntes ju ingen svullnad eller så. Så ny väntan & så kom läkaren. Efter prat & lite koll menade han nog att det var en nerv som svullnat. Botemedel: Handledsstöd på nattetid... Och här sitter jag nu & förundras... smärtan kommer & går numera. Men att ex vrida om en nyckel eller kran är ont.. Jävligt ont... Men är glad att smärtan inte är där hela tiden utan får ju ändå lite paus... Men varför kommer det helt plötsligt nu? Har jobbat drygt en månad så kan väl ändå inte vara slitage? Jo varför det kommer nu... för att jag började känna av lugnet... livet kändes bra.. Och då kom det ju... Fan är det konstigt man blir negativ? Men vet ni.. inte ens detta ska få mig golvad. Absolut inte.. En axelryckning & tillbaka och jobbar i morgon. Jag fixar lite smärta. För tro mig det gör förjävligt ont tidvis... Men så länge det bara kommer ibland jobbar jag ju självklart. Inget fel på min arbetsmoral även om jag vet att det är då ingen som kommer & tackar en för att man är där även fast man har ont.. Men är bara en dag kvar så det ska jag nog fixa. Och så hoppas jag helgen & skyddet gör sitt så jag är bra på måndag. Haha jodå hoppet är det sista som lämnar en sägs det.. Så blir nog bra till slut. Jag måste tänka så. Och ännu en sak jag inte har kontroll över men ändå tar jag inte "åt" mig. Så något har jag lärt mig. Nu orkar jag inte skriva mera då den f..... handen börjar domna bort i stället... Ont eller avdomnad... inget dera är spec roligt. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag lever i en drömvärld just nu.. och drömmar ska man ju ha    men detta är en dröm jag hoppas innerligt ska slå in. Att jag inte tänkte på detta tidigare... Men samtidigt så lär man så länge man lever. Och slår drömmen in så är jag rätt säker på at...

Jaa.. rubriken stämmer bra överens med känslan jag har.. sammanfattar allt ganska bra... Jag är trött irriterad & fullständigt less på vissa & allmänt över allt.. Även på mig själv... Jag är mest irriterad över hur jag ställt upp så oerhört mycket & ...

Söndag morgon. Dimman ligger tät och graderna visar på 8. Hösten är ändå en fin årstid som jag även tycker om alla andra årstider   Alla har sin charm. Vad gör jag då uppe så tidigt? Haha ja det kan man undra sig för lyckades inte sova så mycket läng...

Då var jag åter där igen... muren har kommit åter på sin plats.. utsidan visar leenden och att jag har det helt fint.. fråga mig och det är det jag kommer ge som svar... för med vilken rätt kan jag må dåligt?? Jag som har så mycket.. och ändå faller ...

Ja så är det och så även årets semester. Men för egen del gör det inget. Jag är och förblir en rutinmänniska. Semester i all ära men nu ska det ändå bli skönt att få igång vardagen igen. Och jag är spänd för äldste sonens skull. Jag minns så väl min ...