Ja då var torsdagen här & helgen har nu startat för min del. Har klarat jobba en hel vecka    eller hel kanske man inte kan kalla det, men hel vecka för mig. Klart jag tidvis fortfarande har ont & kvällarna är värst. Men så länge det inte är värre än vad det är nu så funkar det. Ja vilken arbetsmoral man har    Läkaren ville sjukskriva mig när jag var där i måndags men jag tackade fint nej till det. Pallar inte riktigt det där med att gå hemma. Men annars är det okej kan jag väl påstå. Har massor i huvudet men inget jag riktigt kan ge utlopp för då jag stort sett aldrig är ensam. Vilket är på gott & ont. Mest gott. Men hur blir det när jag helt plötsligt blir ensam igen? Kan inte påstå jag ser fram emot det, eller både och kanske. Just nu känns inte allt lika ljust längre.. Kanske bara en dålig dag helt enkelt? Idag är en sådan dag jag bara känner för att bli omkramad... Sådant man bara behöver ibland...

 Och om tre veckor är det semester. Oj vilken konstig tanke.. fem veckors ledighet... även detta på gott & ont. Har ju inga planer, och förutom helgerna dom är hos sin far finns inget inplanerat där heller hur dom ska vara där.. Blir lite frustrerad för vore ju bra om sådant kunde bestämmas någolunda i tid... Funderar fortfarande på om jag ska åka iväg nånstans med dom eller hur jag ska göra.. Ååå obestämda lilla mig.. Linda i ett nötskal... Vet ju vad som hindrar mig & ändå inte... Nej vi får väl se.. Nej nu är det nog dags att få i mig lite käk... Vi hörs