Jaa livet går sin vana gång. Tankarna finns ständigt med mig.. Oavsett om jag vill eller inte dyker dom upp... Hade jag vetat då vad jag vet idag skulle jag ändrat på mycket... Och för att poängtera ännu en gång. Jag är inte ute efter medlidenhet. Jag skriver av mig just för att jag själv mår bra av det efteråt. Att ha fått ut mina funderingar. Och det här är min blogg, min friplats. I alla fall jo jag hade nog ändrat på en hel del om jag kunnat.. Exakt vad ska förbli min ensak. Men jag har lärt mig en sak här i livet & speciellt på sista tiden att jag aldrig någonsin kommer släppa någon så in på livet igen.. Jag har gjort det ett flertal gånger & utgången är alltid densamma. Om det bara tar nån vecka eller om det så tar år så blir man alltid på något vis sviken. Och varför då göra detsamma igen? Och jag vet att det måste vara mig det är något fel på. Har på sätt & vis fått det bevisat för mig.. Och vad det felet är, ja det vill ingen säga till mig rakt upp i ansiktet.. Och då är det inte så lätt för mig att kanske ändra det.. Och hur länge orkar man försöka? Man sträcker ut en hand men det slutar med att man inget gensvar får.. Jag har försökt... Och det handlar om att ge & få eller hur? Men att någonsin kunna lita på någon igen... det ska otroligt mycket till... Min människosyn har ändrats även denna... Man ska aldrig lita på någon.... För det slår tillbaka... Utanförskap.. ensamhet.. Kanske jag är en ensamvarg ändå.. Jag var inte.. har aldrig trivts helt ensam.. Men nu känner jag bara mer & mer att jag ska vara ensam.. På så vis slipper man känslor man inte vill ha... Jag har mina barn som jag aldrig kommer släppa taget om. Aldrig någonsin. Och förhoppningsvis lär dom aldrig släppa mig heller. Men resten släpper jag taget om... Nu är det bara mig & barnen som gäller.. Dom är det enda jag har i mitt patetiska liv. Min livhanke. Och nu ska jag lära mig att ta vara på varenda liten minut med dom oavsett svårigheter som komma ska. Och när dom inte är hemma så ska jag ta hand om mig själv & göra precis vad jag vill. Man vet aldrig när saker tar slut. Och det har alltid ett slut...