Alltid svårt att hitta passande rubrik    Det känns bättre igen nu. För några dagar sedan slet jag med ångest & helt enkelt dålig dag. Men tog tjuren vid hornen & det känns lite bättre i alla fall. Och vet ni vad jag kommit fram till? Även med allt som hänt med familj & vänner. Se på mig. Vad jag alldeles på egen hand har klarat av. Jag kan vara stolt. Bära huvudet högt. För även om det stundvis varit rätt så tufft så har jag klarat av att uppfostra min familj. Mina underbara pojkar. Med allt jag varit med om & med alla händelser så har jag fixat mig i genom det. Ja med stundvis hjälp av vänner & familj. Men dom senaste månaderna har jag fixat allt alldeles själv. Så jag kan faktiskt vara stolt! Och den känslan ska jag behålla. Jag är aldrig den som skryter om mig själv. Det finns liksom inte i min värld. Men just i detta fall ska jag ta åt mig äran & känslan av att "se vad jag kan". Och i stället för att älta det som hänt ska jag lägga det bakom mig med en ny start. En ny start för mig & mina pojkar. Nu ska min energi & tid gå till mina pojkar & mig själv. Och angående flytt som många är riktigt nyfikna på tydligen (det roliga är att ingen direkt frågar mig haha). Fick lite andra nyheter igår. Som gör att jag avvaktar. Och den nyheten innebär en möjlighet att få bo där jag helst skulle vilja bo & som det ser ut nu är den chansen till 90% min chans. Och just därför kommer jag avvakta. Och för er som undrat så skulle det inte bli flytt långt bort för barnens skull & för barnomsorgens skull. Och i och med att jag har ett säkert jobb så innebär det heller inget jobb byte. Så nu kan ni sluta fundera på det en stund.   

 Och över på annat. Visst är det otroligt skrämmande att se hur fort tiden går? Känns otroligt trist & samtidigt bra att se sina barn växa & bli stora. Om bara några veckor har jag en fyraåring i huset?!? Och en sådan smart grabb! På alla sätt & vis. Och det bästa av allt är att han på alldeles egen hand lagt bort sin napp & "pute"! Jag är så otroligt stolt. Och att jag inte behövt tjata på honom om det. För jag har hela tiden gått efter detta att dom gör saker när dom är redo för det. Som detta med blöjan. Visst har han kvar den på natten men utöver det är den väck. Min stora fina pojk. Med sitt härliga skratt & sin förnuft. Haha en historia: Jag råkade ploppa ur mig det mindre fina ordet: Fan. Min son kommer till mig, tittar på mig och jag får höra: "Mamma, man får inte säga fan. " Förlåt, nej det får man inte. Men nu sa ju du det. "Nej mamma, jag sade inte fan." Haha jo faktiskt nu gjorde du det igen. Och åter igen fick jag höra "Nej jag sade inte fan" Min underbara pojk.   

Så har vi Noah. Lilla underbara temprementsfulla Noah, som på kort tid blivit så stor. Under veckan var det en dag som jag hade tagit fram smörgåsar ur frysen & lämnat sjokladpålägget utan lock & med kniv uppepå. Jag höll på i badrummet när jag tyckte det var så ovanligt tyst. Kommer in i köket & där står han på sin stol, stolt som en tupp med smörgås i handen. Haha då hade han skuvit sin stol fram till bänken, klättrat upp & smörjt sin smörgås haha han hade t o m vikt den som jag brukar göra. Lilla going!!!    Och nu går det dagligen i: "Kan"

Haha ja visst kan jag vara stolt. Ååå vad jag saknar dom just nu. Men nu ska jag strax gå ner i förrådet & röja upp.Gäller att hålla sig sysselsatt   

 Ha en fin dag!!