Just exakt som det låter så känner jag mig/är... en jäkla (ursäkta språket) bitterfitta... Jag är trött & lett. Tålamodet likt noll. Dagen har varit som vilken annan dag som helst. På jobbet, börja om från början typ sådär fem gånger... Hurra... Det är inte så kul... samma om & om igen.... dessutom krånglar handen igen.. inte för att det gått över.  Visst har inte dom smärtorna längre.. Men idag började den svullna & fått annat färg... Och mer avdomningar.. Försökte ringa vc, man får lämna sitt nummer så ringer dom upp.. var då ingen som ringde upp nej.. Och på allt det här var natten igen höjdare då jag hade sängen full i barn. Dom är inte stora men ändå lyckas dom uppta stort sett hela sängen så jag fick lägga mig ytterst vid kortändan. Och inte nog med det så börjar även jag bli förkyld. Hurra liksom... det är ju definitivt det sista jag behöver... Jo var i alla fall ute en sväng efter jobb & dagis & när vi till slut gick in för att laga mat. Jo ser ni, ännu ett exempel på hur det är att vara ensam med två. Jag lagar mat då helt plötsligt äldstemann säger: Jag går ut mamma. Nej blev mitt svar för det är snart mat. Gör det ändå svarade skitungen tllbaka & helt plötsligt smäller det i dörren & där var han puts väck. Där står jag paff, arg & mitt i matlagning. Och ungen bara försvann.. Fick ropat på honom från altanen att han bara hade att lyssna när jag sade nej... Ja det brydde han sig mycket om. Och jag var arg när han kom in & jag kunde säkerligen ha hanterat det mycket bättre men han fick en utskällning & talade om för honom att så får man inte göra alls. Ett nej är ett nej... Och nu sitter jag med känslan att vara en hemsk mamma som inte haft tålamod alls idag.... Dåligt samvete & allt det där.. Är fortfarande trött & grinig & nu vill jag bara dra täcket över huvudet & försvinna... Det är en övergående känlsa. Men men.. Ingen bra dag men ändå inte sämst   försöker tänka positivt. Och i morgon är det en ny dag