Nu kommer ett inlägg till er som det berör. Kan inte säga om detta kommer bli något positivt eller negativt. Vet inte om det kommer bli reaktioner eller inte. Detta är vad som finns i mitt huvud just nu.

 Till er: För länge sedan sade jag att ni aldrig skulle behöva välja men när det väl händer så var det som en stöt i magen. Vet att ni nog inte valt men just då kändes det så. Och när man tänkt efter så har jag bara mig själv att skylla. Har sagt mång en gång att jag skulle skärpa mig men detta har ju inte blivit gjort. Mycket prat & liten verkstad. Samt så vill man inte tvinga sig på er, men kanske det jag borde ha gjort... Jag säger bara vad jag känner. Blev ledsen... Men ändå glad att ni ger andra en chans. 

 Till dig: Som jag idag känner, kommer jag aldrig ge dig en chans. Finns inte i min värld. Och hade det varit tvärtom hade nog inte du heller gett mig en. Och borde kanske ge dig en chans men det kan jag inte.. Jag är ledsen för detta & ändå inte. Varit i din sists & ändå inte. För själv skulle jag aldrig göra så mot en annan människa. Det är därför jag väljer som jag gör. Minsta möjliga kontakt är för egen del det bästa. Och ja på den här punkten är jag enormt egoist. 

Till dig: En gång när jag hade det som tuffast vände du mig ryggen. Jag har sagt mer än en gång att detta har jag förståelse för. Har även sagt samma sak till andra. Just då förstod jag inte för fick aldrig någon riktig förklaring. Men gör det nu. Men grejen är att nu har du bett om ensamtid.. Och något innom mig vill respektera detta. Samtidigt som att jag nu bestämt mig för att det kommer inte hända. Haha självklart kommer jag inte springa ner dig. Det är inte det jag menar. Men jag tänker inte vända ryggen. Såvida du inte öga mot öga talar om för mig att det är just jag som är problemet. Som gör att du mår dåligt. Den dagen backar jag men inte förrän då. För du & jag har så otroligt många år av minnen. Upp & nedgångar som ett gift par skulle man tro haha. Vi har för många år ihop & vi har alltid funnit varandra igen. Men denna gången tänker jag inte släppa. Be mig dra åt helvete ja då släpper jag. 

Till dig: En gång var du hela världen för mig. Så är inte fallet nu. En gång litade jag på dig till 100. Borde inte gjort det & gör det definitivt inte nu. Oavsett vad som har hänt har jag ändå ställt upp. Detta har inte varit för din skull utan för andras. Men en sak ska du veta, tar man mig för givet en gång för mycket då blir det ett slut. Jag är just nu vid den punkten att nog är nog. Och det kommer du att begripa en dag för den dagen kommer att komma igen. Dags att du börjar planera om & lägga planer när det går. Jag tänker inte ställa upp mer för detta blev droppen för min del. 

Jag har tänkt mycket idag vilket inte är bra alla gånger. Men just nu känner jag mig på något vis lättare. Har lovat barnen att om det blir lika varmt idag som igår så ska dom få bada. Så vi får se. Annars har helgen varit bra. Livet knallar på. Dock har det varit lite små attityder från äldstemann men han lär sig han också vad konsekvenser är & blir. Tänker en del på mig själv & hur jag kan ändra vissa saker & tror jag kommit fram till en del. Så får vi se hur det går annars.