Det är söndag morgon... klumpen i magen finns där... tankarna snurrar... tänker just nu mycket på alla val jag gjort här i livet... och samtidigt vet jag hur dumt det är..men just nu inget jag kan göra något åt.. Livet förändras hela tiden.. på nytt igen backar ju människor ifrån mig.. Och jag fattar ingenting... det gör bara att jag fullständigt drar mig undan nästan alla.. och det är oerhört trist för mina grabbar.. jag tröstar mig med att dom har i alla fall varandra.. och dom har mig.. Alltid kommer jag finnas där för dom aovsett vad.. jag hoppas att om si sådär 30 år att jag har lika fin kontakt med mina barn som mina fina grannar har. Med jämna mellanrum hälsar dom på varandra. Och det är allt jag önskar för mig & mina barn.. Att vi alltid kommer finnas för varandra. Och det är ingen hemlighet att den kontakten inte finns mellan mig & min familj.. Man hör bara av varann om den andra vill något.. Är ju inte direkt så att man hälsar på varandra utan att bli direkt inbjuden... Så vill jag inte ha det... Vems ansvaret är vet jag inte.. Kan jag inte svara på.. Vi har nog alla lika del i det hela... 

 Tänker på människor som varit innom mitt liv dessa år.. Goda minnen, jobbiga & roliga. Just nu känns det oerhört tufft att alla bara lämnat spår & inte finns kvar... Jag har en enda vuxen människa i mitt liv för tillfället. Och hon betyder enormt mycket. Och vi har varit i genom mycket likt dom sista åren. Och just nu vet jag att hon har det oerhört tufft med allt som hänt & hon vet att jag finns om det behövs. 

 Dock i frågasätter jag mig själv.. har jag verkligen gjort rätt val som ändå stannade kvar här i Töcksfors? För vi skulle ändå bara haft varann om vi hade flyttat härifrån.. Och barn anpassar sig så mycket bättre än vi vuxna gör.. Dom har lättare att släppa in människor.. Jag gör inte det... Inte nu längre... vågar inte för alla vänder ändå ryggen till tillslut... Då är det bättre att vara ensam... 

 Nej man får göra det bästa av allt. Jag har ett fast jobb, två underbara grabbar & en god vän. Jag är frisk. Barnen är friska. Även om Isak fortfarande sliter lite med sin mage. Men på torsdag kanske vi får ett svar.. Både hoppas på att blodproverna visar något samtidigt som jag inte hoppas.. Skulle det vara det ena eller det andra innebär det ändå ganska stora förändringar för allas del.. Samtidigt som jag inte vill att vi ska fortsätta som vi gör nu... Och själv sliter jag mycket med handen igen.. Och det är oerhört jobbigt.. Har inte direkt ont men med prinskorvar som stundvis känns som falukorv och att handen domnar fullständigt stundvis.. Misstänker att det är för att värmen återvänt & att det är därför jag svullnar.. Vet jag nog borde kolla upp det eftersom det ligger ledsjukdomar i familjen.. Men så har jag inte direkt ont egentligen... Bara jobbigt & krogigt... 

 Nej det blir nog bra.. Idag blir det väldigt lugnt.. Bakar bröd idag & när det är klart ska jag ut på promenad. Annars ska jag bara njuta av sol & värme tills grabbarna kommer hem. Längtar   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag lever i en drömvärld just nu.. och drömmar ska man ju ha    men detta är en dröm jag hoppas innerligt ska slå in. Att jag inte tänkte på detta tidigare... Men samtidigt så lär man så länge man lever. Och slår drömmen in så är jag rätt säker på at...

Jaa.. rubriken stämmer bra överens med känslan jag har.. sammanfattar allt ganska bra... Jag är trött irriterad & fullständigt less på vissa & allmänt över allt.. Även på mig själv... Jag är mest irriterad över hur jag ställt upp så oerhört mycket & ...

Söndag morgon. Dimman ligger tät och graderna visar på 8. Hösten är ändå en fin årstid som jag även tycker om alla andra årstider   Alla har sin charm. Vad gör jag då uppe så tidigt? Haha ja det kan man undra sig för lyckades inte sova så mycket läng...

Då var jag åter där igen... muren har kommit åter på sin plats.. utsidan visar leenden och att jag har det helt fint.. fråga mig och det är det jag kommer ge som svar... för med vilken rätt kan jag må dåligt?? Jag som har så mycket.. och ändå faller ...

Ja så är det och så även årets semester. Men för egen del gör det inget. Jag är och förblir en rutinmänniska. Semester i all ära men nu ska det ändå bli skönt att få igång vardagen igen. Och jag är spänd för äldste sonens skull. Jag minns så väl min ...