Jag börjar bli rädd för mig själv & var jag har huvudet & minnet... Lagt dubbla planer inför kvällen & oavsett hur jag har löst detta mår jag dåligt... Skulle så gärna delat mig & varit med på båda.. och så kanske det blir.. Men just den här händelsen får mig att tänka efter... har jag stängt mig inne så i min "egna lilla bubbla" att huvudet påverkas?.... Förvånar mig inte egentligen... har varit instängd & osocial så länge att jag snart inte vet hur man gör.... Jag stänger mig inne på jobbet, hemma är det bara barnen det kretsar sig om och så fort jag blir ensam mår jag riktigt uselt... Och ändå fortsätter jag att stänga mig inne... överallt... Jag vill inte "störa" andra... jag litar inte på någon... och definitivt inte på mig själv... Och jag förstår inte varför jag fortsätter stänga mig inne när jag ändå innerst inne mår så dåligt av det... Jag har blivit en "rädd" människa.. vågar inte släppa in någon i mitt liv för att i slutändan kommer jag bli sårad.. det är den känsla jaghar, för det är vad som hänt så fort jag släppt in någon...Och att människor utnyttjar mig just för att jag är den jag är... och ändå har jag gått på den gång på gång... Det är som om jag på nytt är inne i en ond cirkel... och jag saknar mina barn så ofattligt mycket just nu... vill bara ha dom här.. få pussar & kramar. Höra liv & bråk....

 Men det var som vi kom in på en diskution på jobbet att vi ska absolut inte gnälla eller klaga i det stora hela.. Vi har jobb, tak över huvudet & mat på bordet. Men på något vis känns det inte alls relevant när man mår som man gör.. Men jag måste verkligen skärpa till mig & släppa in människor igen. Det är något jag verkligen måste jobba på. Att få upp självförtroendet på mig själv & att få förtroende för andra. Att börja släppa in människor & våga leva ska bli ett mål jag har.. sedan får man se hur denna helg slutar.. Jag vill bara att den ska vara över för denna gång... Nejdå även om det känns tungt just nu blir den bättre. Det vet jag