Dagen har varit väldigt bra & vi har spenderat hela dagen ute. Riktigt härligt för oss alla. Isak har varit med sin mormor så fort hon skulle åka iväg nånstans. Hehe då är det alltid. "Får jag följa med?". Och på eftermiddagen tog min syster med sig Isak för att bada. Nästa gång ska jag följa med. Inte för att bada kanske men för att se på min lilla livsnjutare när han badar   Inte så lätt att dra iväg på stranden ensam med båda barnen. Noah ska ju inte vara i solen & inte så lätt att passa båda två. Nej som sagt dagen har varit perfekt så att säga & är så glad att jag har mina systrar & föräldrar. Vad skulle jag gjort utan dom?   

Men så kommer kvällen då... Läggningarna på Isak börjar fungera nu utan för mycket bråk. Och idag slocknade han ganska fort vilket inte är så konstigt egentligen.. Men så fort båda barnen sover så kommer ångesten med det... Och speciellt så här på fredag-lördagskvällar... Ångest & ensamhet... Skulle mer än gärna träffa nån att spendera kvällar med.. Inte för att jag har brått att hitta nån ny som vissa andra kanske har... Men just för sällskapets skull... Nån vuxen att prata med... Och självklart med allt det här kommer ju tankarna också... Gjorde man rätt? Bla bla bla... tänk om..hade det varit bättre osv.... Jag försöker se framåt... Men samtidigt hur lätt är det att träffa på nån som ensamstående till två små barn då jag har dom i stort sett hela tiden förutom varannan helg?... Var träffar man nån då? När jag går hemma hela dagen?.... Saknar just vuxet sällskap... Närhet.. kramar... Ja ni vet.... Alltså nu menar jag inte sex & så om ni tänkte i dom banorna    Nej just helgerna är tuffa.... Herregud är väl inte så konstigt då jag knappt varit ensam en helg på sju år? Och nu helt plötsligt är jag inget annat än just ensam.... Och just ensamheten är en svår känsla..... Visst är inte ensam när jag är ute på partaj men festen har alltid ett slut....... Tack gode gud för mina underbara söner    Är det nåt jag inte ångrar så är det dom   Andas för mina barn

Otroligt.. Sista maj.. kan undra sig var denna månad tagit vägen? Att vi redan bott här en månad... Allt som hänt denna maj månad.. Upp & nergångar.. Mest ner skulle jag väl säga men men nu blickar man framåt & hoppas juni månad för med sig mest positiva saker. Kan väl ändå inte bli sämre nu? 

 Idag ska jag nog ta med mig barnen på "landet". Få springa & busa lite med Isak. Känns inte som om jag kan göra det här egentligen. Så då åker vi ut till min mamma & pappa. Och så ska jag hjälpa till lite med förberedelserna till sommarfesten som klubben ska ha i morgon... Och kanske försöka tvätta bilen innan tälten kommer upp. Vi får se.

 I morgon är det dugnad här i området.. Usch lockar inte att visa sig i morgon... Men men.. Får väl göra det då. Merparten är ju trevliga.. Bara en jag inte tål    Och på kvällen kanske jag åker ut en liten sväng på festen. Syrran har sagt sig villig att passa barnen så kan väl ta en tur & säga hej. Nej nu ska jag packa lite grejer & sen drar vi nog. Ha en fin dag. Avslutar för en gångs skull med bilder på barnen. Vad annars   

Min stora coola grabb

Haha ja som jag alltid sagt. Noah är helt enkelt född förvånad   

Ja livet rullar på.. eller vilket liv?... Jodå jag har barnen & det är dom jag lever & andas för   bokstavligt talat. Får se hur länge jag kan skriva, dels är det åska på g & dels kanske Noah vaknar snart där han ligger i vagnen & sover. Har varit duktig idag igen & gått långpromenad. Morgonen här startade vid fem... jodå.. Så är det att vara småbarnsförälder   Själv mår jag upp & ned.. Eller mår jag nåt alls egentligen? Känner mer & mer att jag inte vill bo kvar här.. Visst lägenheten är superfin & allt det där... Men det är ju ett pensionistområde & så har jag den knäppa grannen under som förstört mycket... Känner mig utanför. Och igår lade jag märke till att hon försöker smiska in sig hos den gamla damen som jag nämnt i ett tidigare inlägg. Haha den damen har sina egna meningar kan ni tro. Att en sådan person ens funderar på att försöka smiska sig in här & var. Hon är faktiskt väldigt ökänd i Töcksfors. Nog om det..

Vet ni vad? I slutet på augusti drar jag & barnen till turkiet!!!! Tror ni jag längtar eller?? Med min mamma, pappa & syster förstås. Okej tänker ni & hon gnäller om att inte ha några pengar. Jo så här är det. Resan var väldigt billig, & jag får faktiskt semesterersättning. Det är just nu jag det lite tufft. Och Isak får resan i kombinerad födelsedag & julklapp av sin moster. Så då kostar det inte många kronor. Så nu blir det att snåla så mycket det bara går. För ska ju till Ullared till hösten också. Hehe det löser sig. Nej skönt att ha nåt att se fram emot. Behöver det... 

Allt känns bara så ensamt... Och hur går det med min ätning? Åt skogen... 9 kg borta nu... Hade det inte varit för min mamma & pappa hade jag nog inte ätit nåt ordentligt alls om dagen.. Mina goa föräldrar    Visst förr lagade jag alltid middag, tyckte det var kul att hitta på extra på lördagar.. Men nu... Neej det är inte alls kul... Äta ensam.. Visst har ju Isak.. Men så fort han är klar med sin mat finns det inte kul att äta för mig heller... Och inte har jag matlust heller... Det som är lite farligt är att jag ligger på gränsen där jag var för typ 8 år sen... Att när jag först äter normalt får jag så dårligt samvete & vill gå & stoppa fingrarna i halsen.. Inte gjort det än! Men känner att det är dit det lutar.. Och för att inte prata om allt hår jag tappar    En del kan nog vara från graviditeten, annat från maten & sen hur jag mår psykiskt.... Men har en del att tappa så det går bra   

 Nej idag händer inte mycket. Ska ringa lite samtal & höra var jag får pass ifrån.. Är norsk medborgare men inget riktigt personnr där vilket jag vet var ett förfärligt krångel sist jag skulle ha pass.. Då var det ambassaden som gällde. Men tror dom har ändrat reglerna. Hoppas det ialla fall. Och i eftermiddag blir det sommarfest på dagis. Hoppas bara vädret håller uppe & att det i alla fall inte spöregnar.. Nej det var allt just nu...

Ha en trevlig dag!

Då har ännu en helg passerat.. Den har varit lite tuff fastän jag försöker tänka positivt & framåt. Hade inflyttningsfest i lördags & den var ganska lyckad ändå. Kvarnen var tyvärr inte lika lyckad.. Jag fick för mycket tankar i huvudet... Och igår kväll fick jag hem barnen & då blev allt genast lite bättre...    Men hade väldigt svårt att somna igår.. Tror klockan blev ett innan jag till slut lyckades sova en liten stund innan Noah började. Han hostade & var kinkig.. Så inte många timmar på ögat här inte... Så får hoppas barnen kan sova samtidigt idag   

Och så betalade jag räkningar förut.... Inte alls kul... Vet inte vad jag tänkt med... Hur jag ska få detta att gå ihop... För det gör det inte nu som det ser ut i dagsläget... Jag vet ju att det blir okej bara man kommer in i systemet & allt rullar på... Men fram till den 20 vet jag inte riktigt hur jag ska lösa allt.... Eftersom jag inte fått nåt bostadsbidrag än innebär det att efter att allt kommit in som det ska & allt blivit betalt har vi en  typ 500 att leva för.... Tur jag inte kostar nåt i matväg...   

 Funderar på att prata med soc... Men det känns som ett fruktansvärt nederlag.... ååå.... jag vet inte hur detta ska gå...Bara att bita ihop... Som om jag inte har nog, haft nog... så blir det så här också... Ska ringa försäkringskassan & höra ur det går med min söknad.... Fattar inte vad jag tänkt med.... Blir nog bra bara allt rullerar men just nu är det inte så bra....

Nää hörrni. Nu får det jammen vara slut på gnällandet    Jag tar ett steg till sidan & ser framåt & låter detta passera. Lägger det bakom mig. Har i alla fall en gång för alla insett att nu är det helt över & slut & ingen väg tillbaka. Mycket tack vare underbart goda vänner   Och att det finns annat som är värt mer än tex pengar. Han gjorde ett stort misstag & det har han nog själv insett & fått höra fler än en gång. Men nu får det vara bra med detta & jag ska som sagt sluta tänka så mycket    Jag är en sådan person som behöver bli arg, bearbeta, fundera, prata & till sist kommer det en lösning. Synd bara att det ska ta sånn tid ibland & att jag ska behöva sjunka ner till totala botten. Nej dags att börja leva, njuta livet helt enkelt. Njuta av tiden med mina barn    Och vem vet den rätte finns nånstans därute. Bara frågan var haha Inte så att han kommer dyka upp på dörren precis. Tyvärr. För som småbarnsförälder, två små barn, inte mycket fritid kommer det inte bli så lätt. Så om nån vill ta med mig på date är det bara att hojta haha   skämt åsido.

 Nej detta känns som det rätta. Vill ha bra kontakt med barnens far, hjälp när det behövs & inte det kriget som varit dom här dagarna. Och som sagt det känns bra det här nu & dags att gå vidare. Vi har ett avtal oss emellan om hur saker ska gå till väga för allas skull. Vi har trots allt barn ihop   

Och jo grannen vet ni, haha jo fick överraskande besök igår    Så vi satt här & pratade. Dom kom med glass & mat till oss & hade egentligen fått Isak till att till slut lägga sig. Var glad dom kom för igår var ingen bra dag. Så han kom upp igen. Och sprang på golvet som barn gör ni vet. Eller som dom flesta vet    Och gissa om grannen fick fnatt. Hon bankade & bankade & bankade. Och klockan var typ 20.30 Min ena kompis frågade om hon fick gå ner & prata med henne. Visst tyckte jag fastän jag slutat bry mig. Hon sprang ner & verkligen bankade på dörren. Haha tror ni hon öppnade? Ånej du så tuff är hon hihi Och så satt vi här & pratade & så gick Isak på golvet & då var det igång igen. Jag bryr mig som sagt inte. Hon får hålla på. Påverkar inte mig längre. Hon bor i lägenhet & så är det. Vi springer inte runt hela natten precis så hon får hålla på tills hon tröttnat. Var likadant i morse. Bank bank. Haha & det roliga är var att från Isak på 2 1/2 kom det när hon var igång "Dom maser så fält" haha kan inte annat än skratta åt min lillfis. 

 Pratade med styrförmann nu när jag kom hem från babysim. Tog först upp det med 1 juni när det är dugnad här att jag tyvärr inte får varit med & hjälpt till så mycket då jag har barnen, men att jag ändå ville komma ut & göra ett försök. Var absolut inget tvång att vara med, men kul om vi bara kom ut. Så det ska vi göra. Funderar på att baka en kaka & ta med ut. Vi får se   

 Nämnde också detta med grannen, att det nu varit tyst ända till igår kväll. Berättade om kompisen & att hon då inte öppnat. Fick då reda på att hon inte öppnade för dom heller utan hon fick ta tag i henne när hon såg henne om det var nåt. Sade också att jag bryr mig inte om det utan hon får slå sönde sitt tak om hon vill men att jag ändå ville att dom skulle veta. Och klarade jag då att inte bry mig var det nog värre för henne. Och det tror jag med. Haha undrar hur mycket bankande det blir till lördagen då jag ska ha fest här hihi 

 Nej som sagt allt känns väldigt mycket bättre nu. En slags lättnad. Visst kommer det nog fortfarande vara tuffa dagar men blir nog inte på det viset igen.. Nej dags att kanske pröva få i sig ett knäckebröd innan fisen ska hämtas. Blir nog att man tar en promenad dit. Regnar ju inte. Och så måste jag nog innom affären. Måste bara försöka komma på vad man ska ha till middag... Förslag någon?    Ååå vad jag längtar tills jag får nya kylskåpet på plats & man kan börja planera & handla lite mera. 

Nej det var allt. Vi hörs!!!

Har ingen ork... vill ha ett slut... en lösning... Varför allt på en gång? Haha jo detta hörrni är mitt liv... nedtur  på nedtur... Hur mycket mer ska jag orka? Har inte jag haft mitt genom alla årens lopp? Är detta vad jag är född till? Att bevisa hur stark jag kan vara... Men börjar få nog av allt.... Sparka på den som redan ligger... jo jag tackar... Jag säger inte att allt varit en nedtur... Men alltid nån gång på ett år så händer nåt... Men just detta år har varit extremt.... På sätt & vis har allt detta fört med sig nåt bra.. eller hur man ska se det... 7,5 kg lättare... Och mer lär det ju bli om inte matlusten kommer... Men dom här senaste dagarna har jag knappt fått i mig nåt... Växer i munnen på mig... Och jag som alltid varit tvärtom.. Mår jag inte bra äter jag... Men sen jag flyttade hit har jag knappt ätit... Hur kul är det att äta ensam? Förutom när Isak är med & äter... Nää äter bara det jag så absolut måste få i mig bara för att klara en dag.. Som idag ex... ett knäckebröd & lite av en microrätt... Mer än det lär det inte bli idag... Som sagt, klarar det inte.. Känns som magen ska vändas in & ut.... 

 Gud vad tragisk jag är...... Om jag ändå kunde lättat lite på allt som hänt här... Då hade ni nog förstått... Men har ändå lite respekt... Otroligt nog... 

Känner inte för att vara ensam idag... men vad ska jag göra..? Mitt liv just nu... så det är... Nej blir nog bättre snart.. Måste bara hitta en lösning på allt... Och just nu är jag inte nära den... Måste fundera lite på hur jag ska gå tillväga.... Vad som är bäst..Skulle önska nån kunde ta det beslutet åt mig.....

kan inte sova...orkar inte äta..går med ett konstant illamående.... Behövde inte detta just nu... Visste det skulle komma förr eller senare.. men inte nu... inte redan... jag behöver bearbeta... jag kan inte bara "glömma" dryga sju år.... Det kanske andra kan... När är det okej? När kan man släppa det & gå vidare? Släppa taget...? För vissa verkar det vara enklare än för andra.... Orken..livslusten är som bortblåst... gjort är gjort... Går inte att ändra det... Men det var ett beslut jag skulle tagit... Skulle varit mitt val... Och det är det näst värsta.... Känner att jag vill hämnas... dra åt där det riktigt känns om ni förstår?... Men ändå är jag inte den typen av människa.. Men när ska jag få tänka på mig? Skulle jag må bättre av att göra vad jag egentligen vill?... Hämnas.. göra livet surt... Vad tjänar det till?.... Om tio år..vad har jag vunnit på det om jag skulle göra det?... Jag vet inte.... Tankarna på högvarv... Känns som om jag blivit totalt överkörd & får ligga sårad & blödande kvar... 

 Jag vet vad jag måste tänka på & det är ju barnen. För mig är det dom som är det viktiga... Måste se framåt jag vet... Men att ha blivit så totalt sviken gör det svårt... Känns som om jag har en dimma runt mig.. Kan inte tänka klart... 

Får rycka upp mig lite... snart så barnen vaknar & dagen tar sin början....

Känner mig så tom...orkeslös.. denna helg har varit både jättebra & riktigt hemsk.. Tyvärr uppväger det hemska gentemot det som varit bra... Kan börja med i fredags...

Då spontant bestämde jag mig för att följa med en kompis ut. Och det ångrar jag inte ett dugg på. Vilken underbart härlig kväll. Visserligen blev jag lite väl full, men ta mig f vad kul jag hade. Levde ut ordentligt. Lönar sig att komma bort från Töcksfors lite   Mamma var snäll & tog barnen. Fick lite dårligt samvete då det är min helg men som sagt det gick över & hade så kul   

Sen kom då lördagen & ja formen var inte helt bra men det var det värt. I alla fall så har det sig så att min morbror åkte in på sjukhuset i torsdags. Visste inte då hur det var & varför. I fredags fick vi veta att det var blodförgiftning & nåt annat.. Och att han skulle opereras. Nåt mer än det tänkte jag inte på. Man antar ju att sånt går bra.. I alla fall kom jag ut till skarbol & fick då veta att detta var väldigt allvarligt. Kunde gå båda hållen. Satt mest & väntade på beskjed då han åter skulle opereras. Jag & syrran åkte & handlade & när vi kom tillbaka fick vi beskjedet att dom inget kunde göra & att nu handlade det om timmar, då dom under operasjon såg att det spred sig.. Och då åkte mamma & pappa och äldsta lillsyrran in. Jag hade ju barnen så hade inget val då barnens far inte kunde ta dom eftersom han inte var hemma. Blev arg för detta. Lite speciell situation.. Vi diskuterade via sms & fram & tillbaka.. Och nu har jag god lust att sluta skydda vissa & verkligen skriva hur det är... Men på nåt vis har jag ändå en stopp i mig tyvärr... Det slutade med att han då ändå kom sig hem, berättade var han varit. Tog barnen & körde mig till Karlstad...Hann tyvärr inte fram innan min morbror gått bort.. Men fick sett honom & ändå tagit adjö...

Så kom då morgonen & Rune kom & lämnade barnen.. Hade då skrivit ett slags brev till Rune om allt som varit, lite frågor & så vidare... Verkligen fått ut allt i och med att vi inte pratar på det viset... I alla fall skulle han läsa detta hemma men så skulle han då hämta en sak som var mitt & komma tillbaka. Under tiden hade han också läst detta & pratade på detta.... Hade jag vetat igår en viss sak skulle han inte fått tagit barnen igår. Aldrig i helvete. Hade jag fått valet hade jag stannat hemma... Han hade aldrig fått ta dom just då... Jag fick inte det valet... Jag har blivit så sviken på allra värsta vis.... Som om jag inte hade fått nog denna helg så fick jag detta också... Just nu i mina ögon är han en stor jävla skitstövel...... Och jag känner mig så fruktansvärt tom..... Sviken... orkeslös... Tack för denna helg liksom.. Det behövde jag.... 7 år åt helvete känns det som... förutom barnen förstås.... Tur jag har dom... Annars hade jag nog helt & hållet gått under.... Funderar nu lite på att blanda in vissa parter.. men vet inte.... Måste fundera lite på det... Om det i slutändan är värt det.... Nu kan jag bryta ihop en stund... Barnen sover lite.... Sen får det rinna av tills kvällen kommer...... Fan i helvete........... Varför i hela friden skyddar jag dig? Undrar det jag......