Är lite smått jaaa.... Man ger nån en chans... Att typ bevisa att min känsla, intryck är rent åt skogen.. Man tror på saker & ting. Litar på en förändring.. Och satsar på det & låter saker ligga. Sedan blir det åter bevisat att min känsla från första början var rätt. Kan inte förklara närmare just nu... Men jag har mycket att fundera & tänka på. Men nu ska jag ta flytten först & främst & så får det andra ligga lite. Men efter det ska jag nog ta tag i saker. När vissa saker inte funkar får man ta till nåt annat. 

Nog om det. Helgen har varit bra. Gått mycket i flytt & packning. Och det roliga är, att jag fick spontant barnvakt & jag & min bästa vänn bestämde oss för att gå ut. Haha jodå vi satt här i mitt stök & då blev det lite dricka. Veling fram & tillbaka "vill, vill inte ut typ" Jag ångest över barnen osv & ännu mera skratt över hur tragiska vi är & till slut, slutade det med att vi stannade hemma. Hon gick hem & jag lade mig haha vilket jäkla party    Men nöjd med det ändå. Fick gjort massor här hemma idag & jag & Mariann handlade lite innan vi bestämde oss för att spontant hälsa på vår goda vänn    Människor behöver ibland lite uppmuntran & omtanke. Att man visar att man bryr sig & tycker om varann.   Så det blev ett trevligt besök    Och sedan hämtade jag hem barnen & vi var ute en sväng. Isak fick en cykel av mormor & morfar i tidig födelsedagspresent. Och den vill han självklart använda. Men han orkade inte så länge. Försökte gå till centrum men han ska nog träna lite mera först innan vi tar nån längre tur   

Skrämmande tanke, i morgon blir Noah 9 månader & om mindre än två veckor blir fisen tre år!!?? Var tar tiden vägen? Och så är det kul att se allt som händer med Noah nu för tiden. Och jag är så in i bomben glad att jag missar inget!    Inte än så länge i alla fall   Tack & lov för mina barn!!!! Och Isak med allt vad han säger som verkligen får en att skratta. Gissa om han tar efter   Men så har jag ett litet "bekymmer"... Hur ska man förklara ett barn på snart tre om saker & ting? Som ex han har frågat dagligen i typ en vecka "Var är min pappa, mamma?" Mitt svar blir oftast: Vet inte, kanske borta. För jag vet ju faktiskt inte & då ljuger jag väl ändå inte? Bättre det än att jag säger: Han är nog hemma..? För då reagerar han väl på det? Nej det ska inte vara lätt. 

Men annars är allt fin fint & är så glad för alla saker som löser sig    Nån liten lös tråd kvar men sen så blir det nog kanon!