Haha ja just så känns mitt huvud just nu.. att det är totalt överspäckat av en hel massa beslut som måste tas.. Dock åt det väldigt positiva hållet absolut. Men känns som om man dras åt två håll, att helt plötsligt har man flera val.. Och det är just det med flytten..Jag har ju fått "erbjudande" på en fyra, som dom skickar ut till typ 5 pers som stått i kö.. trodde jag i alla fall.. Jag har preliminärt tackat ja, men ett stort MEN så vet jag nästan 90% att i slutet av sommaren så har vi något annat på gång.. Är det värt att flytta två gånger? Det första året flyttade vi så att säga 3 gånger.. och det fixade vi ju.. Och själv har jag ju inga problem att flytta två gånger.. men jag tänker på barnen... är det så bra? Hade jag bara vetat till 100%, 110, 200 att det är så, har det på papper.. ja då hade jag självklart inte ens funderat.. men nu sitter jag i en lite knepig sits... och så blir det lite jädrar annamma i mig när jag får höra talas om att tydligen får man tala om exakt vem som tackat ja & inte?? Det trodde jag inte... Visst att jag spekulerat i om jag skulle tacka ja, men att bolaget talar om att den & den har tackat ja till en annan som står i samma kö... inte för att det egentligen inte spelar roll i det stora hela men blir lite smått irriterad.. för om jag tar lägenheten (om jag nu får den) så blir ju jag den stora "boven" efter som jag har annat på gång några månader längre fram... Gaaah vilka problem vet ni haha   Men oavsett tror jag innerst inne at jag redan vet svaret på vad det blir om mailet kommer. Att jag egentligen redan bestämt mig   

 Annars då? Ja just nu är jag enormt trött & sliten men utöver det mår jag bra. Jobbade några timmar i onsdags, och sedan var det hem till sjukt barn. Feber på mellan 38-39,5 hela resterande den dagen, och det innebar förstås att jag stannade hemma även i torsdags men då började det äntligen vända för hjärtat & han mådde bättre & var utan feber. Men hostan har han kvar & den får han nog leva med en stund framöver.. Verkar liksom inte helt vilja släppa taget om honom med det första när hostan kommer. Men så länge han har det lugnt på nätterna låter jag det vara.. Ändå inte mycket dom gör åt det om jag skulle kolla med en läkare.. Och han fick nog sist gång han var sjuk med allt vad det var i medicin väg så avvaktar i det längsta. Så nu hoppas jag att vi kan få några lugna månader utan sjukdom (tvivlar på det) men det återstår att se. Lite tråkigt bara att missa "sista"dagen som ersättare men min son är viktigare än något annat. Så vi har bara tagit det lugnt här hemma, byggt lego & han har spelat lite på plattan medans Noah varit på dagis. Och klart det varit konstigt för honom att vara där ensam..  Så nu längtar jag på sätt & vis till måndag, att verkligen få komma igång med vardagen & rutiner. Men först har vi en helg som ska njutas. Och vi har inget planerat förutom att jag måste baka lite bröd. Annars tar vi bara dagen som den kommer. Nää nåt mer har jag inte på hjärtat just nu    

Jaa känner mig lite nere... dels för min son som tydligen aldrig ska få bli helt frisk    så starten i morgon med vardag igen blir inte av.. jo jag måste iväg några timmar så min pappa är snäll & tar honom den stunden just för att jag måste fixa med lite saker på jobbet.. Hade det inte varit för det hade jag helt klart skippat det... Hade verkligen hoppats på feberfri dag för nu har han hållit på sedan i söndags men tydligen inte & sista mätningen visade 39.. och han har en låg normaltemp så det är rätt högt... Jaja vi klarade i alla fall december utan sjukdom... i alla fall för barnens del... Och att jag känner mig nere beror också på att efter att ha haft två nätter med lite sömn pluss annat i huvudet gör sitt till... Jag förstår inte riktigt vad som hänt... hur kan man gå från att betyda mycket till totalt värdelös på bara en liten stund? Och det gör så ont i mig... om man ändå vetat sin framtid hade nog valen varit lite annorlunda... Och känslan att man vill flytta härifrån bara växer.... Även om jag är enormt tacksam för det jag faktiskt har gör det väldigt ont att stöta på vissa människor.. och när man bor som vi gör är chansen väldigt stor att man ändå syns.... Och det är inte så kul... att veta vad man hade till det som är nu..... i vått & torrt.. ja eller hur..... Jag gör allt jag kan för att "glömma" och bara låtsas som ingenting men när det blir vissa händelser eller dyl, ja det är då det är tufft... Och funderar åter igen på att ta bort vissa grejer.... igen... bara för att kanske bara kunna "glömma".... Nog om det... i alla fall fick jag lite goda nyheter igår & det känns bra.. Det som känns mindre bra är att kanske tacka nej till något & så blir det andra inte av.... Men samtidigt, flyttar jag igen så ska det vara för många år framöver såvida inget stort händer... Men planen är att sätta rötter i nästa hem & det känns ändå inte så med den fyran jag kommer säga nej till... Så oavsett säger magkänslan att det är rätt & sedan är det bara att lösa dom sista bitarna & då är det snart helt i boks.. Och det blir nog bra till slut.. Det löser sig alltid & kliver alltid upp igen. Har bara en lite "off" dag. Men dagen blir helt klart bättre när ens son tittar på en & säger: Va fin du är mamma    Det är allt som betyder något i det stora hela. Mina barn, mina underbara trotsiga bråkiga goa barn   Att man har dom, en familj & att det faktiskt finns någon vän kvar i mitt liv. Att inte ge upp.. För det händer inte mig. Det ska ganska mycket till. Jag har för mycket att leva för. Och leva vill jag.    Måste bara lära mig leva på ett lite annat sätt 

Ja då var det nya året här & sitter här med lite tankar. Även om det fattas lite i mitt liv är jag så otroligt tacksam för det jag faktiskt har. Jag har två underbara pojkar som jag älskar över allt på denna jord. Jag har ett fast jobb & en god inkomst. Jag har i alla fall en god vän som betyder mycket för mig. Och så har jag en familj. Visserligen kanske inte den bästa kontakten men hoppas att det kommer bli bättre. Men att känna en sådan otrolig tacksamhet är ändå ganska viktigt. Att man faktiskt kan vara glad för det man har.. Och det är tyvärr inte alla som gör det... Och nej jag gör det inte heller själv ibland.. Men att man ändå försöker är ju ändå ett stort steg. Sedan ser man andra i helt annan sists som inte alls är tacksamma... Och då blir jag lite less... Det finns dom som satt sig i sin egen sits men som inte vågar eller vill försöka få hjälp, eller bara öppna sig lite för andra människor.. Jag vet att det är svårt att öppna sig för andra, jag är sådan... Men där handlar det för min del mer om erfarenhet & upplevelser.. Och för andras del kanske det handlar om genans eller bara envishet... Och det är så otroligt synd för den typen av människor har lätt att förstöra mer för sig själva än dom anar... Och så finns det människor som ex kommer från ett krigshärjat land som hungerstrejkar för att dom inte fick i genom sina krav, en diskution jag inte ger mig in i. Jag har mina åsikter & dom står jag för men orkar inte diskutera det med någon just nu. Vi har alla olika meningar & åsikter & det ska man asbsolut ha. Nej som sagt det här med att vara tacksam & kunna be om hjälp eller bara sträcka ut en hand är viktigt.. Och får man inget tillbaka slutar man sträcka ut handen.. jag vet... man behöver inte ge så mycket tillbaka.. ett ynka tack, eller hjälp med annat ja något i den stilen... Finns så otroligt mycket jag skulle vilja skriva på det här ämnet men ibland måste jag tänka mig för lite, så också denna gång... Jag skulle så gärna vilja lösa något men vet inte riktigt hur & mer än det kan jag inte skriva just nu på detta.. Allt löser sig   

 Annars har nyåret börjat rätt så bra. Dock med sjuka barn men inte så konstigt med dom temperatur förändringar som varit. Men vi har myst & mått bra ihop. Och igår städade jag bort julen. Hade inte tänkt det men när det ändå var grönt ute igen kändes det skönt att få bort det. Men nu måste jag verkligen ta tag i förrådet i källaren igen.. Rensa i kartonger som står där & slänga grejer... Och igår fick jag erbjudande på en lägenhet.. Och då kom ångesten.. Hur fan ska jag göra? Jag har möjligtvis annat på g till sommaren om jag lyckas få ihop det jag måste ha ihop... Men... om det inte blir så & jag har tackat nej till en 4.... det känns inte så bra... Och dessutom, visst det är ett rum mer men själva lägenheten är mindre än den jag har nu & även dyrare.. Men tänkte i alla fall se på den & ta ett beslut då & ta ett snack med min rådgivare innan jag bestämmer mig helt.. Så hoppas hon jobbar på måndag... Vi får la se vad som skjer.   

 I går såg jag något så otroligt vackert, norrsken!! Här    Var otroligt häftigt att se på & har inte sett det sedan för ett ex antal år sedan när vi skulle hälsa på min mormor på ett behandlingshem (tror det kallas så) Hon var där efter en op om jag inte minns fel. Så det var tufft. Och annars har det varit lugnt.. Barnen är hos sin far & saknar dom enormt.. Och är det inte barnen som väcker mig så är det katt jäkeln    Så det var upp tidigt idag med men i morgon ska jag sova länge haha blir nöjd om klockan är närmare 7 i alla fall haha fast det beror nog helt & hållet på när jag tar kvällen.. I morgon har jag inga direkta planer. En promenad & möjligtvis sätta mig & brodera lite. Om jag inte börjar med förrådet förstås men det känns otroligt jobbigt att börja med haha Men i morgon kväll är barnen hemma igen & jag längtar!!! 

 Ha en fortsatt trevlig kväll!!!!