Jag lever i en drömvärld just nu.. och drömmar ska man ju ha    men detta är en dröm jag hoppas innerligt ska slå in. Att jag inte tänkte på detta tidigare... Men samtidigt så lär man så länge man lever. Och slår drömmen in så är jag rätt säker på att det rent ekonomiskt kommer att löna sig i slutändan. Och då kommer även det att bli en del förändringar vad gäller annat runt i kring. Men än så länge är det bara en dröm. Och jag försöker vara realist. Att tänka att chansen är ändå minimal just pga den situationen man har. Men mina argument är klara & starka. Sedan återstår det att se om det finns en ynka liten pytte chans att detta kan gå vägen. Jag hoppas i alla fall det. Men även om det inte går vägen nu kommer jag inte att ge upp. Inte än. Utan då kommer jag kämpa vidare för min sak & bevisa för alla & envar att det går. Jag  vill inte berätta för mycket om det just nu men jag har lite saker på g och har satt en liten liten boll i rullning. Innom en månad kanske jag har ett svar i hand. Och förhoppningsvis då kommer jag att vara bra sysselsatt en bra stund framöver. Det handlar om prioritet. Och detta kommer bli min främsta prio förutom barnen som ligger högst på listan    Och att göra lite ändringar generellt i livet kommer bli värt det till 100%. 

Annars förutom min lilla drömvärld är allt som vanligt. Jobbet & barnen. Allt rullar på. Den lilla kissemissen växer så det knakar & är överallt    Om ca 3 veckor flyttar hon & på något vis ska det bli skönt. Hon går i alla fall äntligen på sin låda. Mammans dög visst inte    Men nu har i alla fall även den punkten löst sig. Och vet ni vad, om exakt 8 dagar har jag en 6 åring!! Var tar tiden vägen??? Minns det som igår hur den lilla underbara blonde pojke kom till världen. Det sade bara plopp så var han i mina armar. Mitt första mirakel. Min allra första enorma kärlek. Nu börjar han bli stor    En omtänksam grabb med ett oerhört stort hjärta. I sitt sätt väldigt lik mig. Och på andra sätt inte. Men att börja i förskoleklass har gått oerhört bra. Och jag är så tacksam för just det. 

 Och när vi ändå är inne på ämnet skola, nu går det rykter om att det inte kommer bli något skolfoto i år.. Jag är enormt besviken... Varför drar dom in detta?? Det spekuleras hit & dit. Jag har egna meningar om den saken. Varför kan inte föräldrar få ett val? Jag kan förstå om dom som lever på minmal lön kanske inte har råd. Och har många barn... Men att vi andra inte ens får ett val.... blir mer & mer besviken & konfunderad över kommunen... Fast det var visst inte ett kommunalt beslut så ska inte anklaga dom... Men dessa indragningar på saker & ting... Jaja inte mycket att göra åt... Eller kanske.. ett officielt inlägg påverkar en sak, möjligt att det kan påverka även detta beslut.. Nej jag ska vara tyst i denna sak. Jag kan ta med mina barn till en vanlig fotograf om jag skulle vilja ha ett eget kort. Men irritationen blir högre när dom inte ens kan informera på ett rätt sätt utan att det ska gå ryktesväg i stället. Det är vad jag kallar feghet. Men men. 

 Nej idag är det lördag, barnen är hos sin mormor. Ska handla lite grann & sedan hämta hem dom. Utöver det finns inga direkta planer. Fortsätta drömma kanske   

 Ha en bra dag!!!

Jaa.. rubriken stämmer bra överens med känslan jag har.. sammanfattar allt ganska bra... Jag är trött irriterad & fullständigt less på vissa & allmänt över allt.. Även på mig själv... Jag är mest irriterad över hur jag ställt upp så oerhört mycket & vad får man tillbaka? Åter igen gjorde jag ett försök att få tillbaka en gentjänst & gick exakt som jag trodde & borde inte bli så irriterad.. Just för att det var förväntat... Men ändå blir jag det.. Är det så konstigt om jag aldrig ber om något?? För man vet så väl vad svaret blir... Och att jag ändå ställer upp om det är något.. Dum är vad jag är.... fullständig idiot.. Men det är inte bara mig det går utöver i så fall.... och den ena situationen är inte den andra lik... Men att jag hela tiden även andra situationer ska ha den där omtänksamheten jag har gentemot andra.. för det är ju egentligen inte mitt problem alls... Vad mycket enklare jag skulle ha det om jag var en iskall människa som inte brydde sig ett dugg om andra    värdsliga problem eller hur??  Jag kommer aldrig bli någon sådan. Jag bryr mig om andras välmående för mycket för det. Dock kan nog även sägas att jag lärt mig en "ny" läxa denna vecka & det är att den enda man kan lita på i slutändan är sig själv. Och tyvärr är det ju faktiskt så... jag får mindre & mindre förtroende för andra... Och jag har haft problem med förtroende i alla år & det blir inte direkt bättre    Jag hoppas & tror att jag ändå är en sådan person som man kan prata med & faktiskt lita på. Just pga att jag har det problemet själv att lita på andra. Och pratar någon med mig & berättar saker i förtroende till mig, ja då är inte jag den som springer runt & berättar det. Jag kan vara ett öra, lyssna & säga min mening. Men sedan stannar det där. 

 Nej jag är bara lite irriterad.. varit i hela dag & detta gjorde inte saken bättre... Men vet att jag inte är ensam om dessa problem   med just gentjänster.. Men man får bara ta det som det är & kanske nästa gång att jag faktiskt kan stå på mig lite mer & säga "nej". Haha lättare sagt än gjort när det väl gäller. 

Söndag morgon. Dimman ligger tät och graderna visar på 8. Hösten är ändå en fin årstid som jag även tycker om alla andra årstider   Alla har sin charm. Vad gör jag då uppe så tidigt? Haha ja det kan man undra sig för lyckades inte sova så mycket längre. Och ska inte klaga för sov till halv sju igår    och har sovit nätterna i genom så det är skönt. Fredagens dipp är i alla fall förbi & den varar som sagt inte alls länge när den väl kommer. Så igår så fick jag städat färdigt här hemma, har t o m putsat fönster & fått upp nya gardiner. Var behövligt efter alla vidriga kryp som lämnar sina fina spår    Försöker även kämpa & lära den där lilla skrutten att använda kattoan. Upptäckte ifår att hon börjat använda klätterställningen.. Hur kommer det sig att mamman ska vara så duktig att lära allt ut allt möjligt men inte just det?? Så det är bara att sätta henne i lådan med jämna mellanrum & hoppas hon snart lär sig. 7 veckor har redan passerat.. skrämmande fort det går. Men hon får vara kvar i några veckor till i alla fall. 

 Nog om det. Tog mig en rejäl pw igår också och det är bra med promenad för fick ett jädrar anamma och bestämde mig för en viss sak. Det är en lite sak som gnagt mig och irriterat mig lite men nu bestämde jag mig för att nej tänker inte alls lägga ner mer energi & tanke på just det för det hjälper inte ett skit. Nåja några timmar senare klarade jag inte hålla det   Men en tröst i det hela är att det blev inte så pinsamt som jag trodde det skulle bli (Jag vet jag flummar igen men det gör jag medvetet)

 Men då kommer jag tillbaka till ämnet ärlighet. Vilket faktiskt kan sägas har legat som ett tema hela veckan. Varför är inte dagens människor mer ärliga mot varandra? Nu säger jag inte att allt ska läggas på bordet, man måste ändå ha en fin linje & tänka efter lite. Men det jag blir oerhört trött på är att varför kan man inte bara säga som det är? Jag tror jag har typ två människor jag känner är & kan vara rakt på sak. Att det du får är vad du ser & frågar man efter ett ärligt svar så är det just vad man får. Och jag saknar det hos många andra. Sedan har vi andra kategorier av människor. Sådana som påstår sig vara det men egentligen inte är det. Jag ligger nog lite emellan tror jag. Förr vågade jag inte säga varken bu eller bä. Men nu drar jag mig inte för att säga vad jag menar. Undantaget är här, det finns saker jag inte "får" skriva, sedan finns det saker jag inte kan skriva av hänsyn till ev inblandade människor. Men annars försöker jag faktiskt att tala med personen det gäller i stället för att bara stå & gnälla. Som jag är så gillar jag att få ett klart svar. Hur svårt ska det vara?? Visst om det kanske kan göra lite ont till att börja med om man skulle få svaret man inte önskade. Men jag tar hellre det faktiskt i stället för att man ska sitta här & inte har en aning om vad jag gjort, vad som blev fel osv och fundera över detta. Har försökt känna lite på pulsen men när man inte fått gensvar ja då borde det egentligen vara svar i sig & inget mer att fundera över?  Men så kommer det ögonblicken där man får syn på personen i fråga & man åter undrar sig. Och där är jag själv inte rak som person    kunde ju bara fråga eller hur? Men då kommer rädslan på något vis fram igen.. Man är allt konstig som människa   

 Men idag är en ny dag med nya möjligheter. Idag har jag ganska mycket på tapeten. Ska iväg & få naglarna fixade    Längtar för nu ser dom inte ut & dessutom tappat/knäckt några. Mitt beroende bland flera saker. Sedan är planen att ta en promenad & klippa gräset. Och idag kommer grabbarna bus hem   Längtar super mycket. Haha heller bråk & tjafs än fullständig tystnad    för dom är som syskon flest mina troll. 

 Nej ha en fin fin dag. Ser ut att bli strålande väder så njut!!   

Då var jag åter där igen... muren har kommit åter på sin plats.. utsidan visar leenden och att jag har det helt fint.. fråga mig och det är det jag kommer ge som svar... för med vilken rätt kan jag må dåligt?? Jag som har så mycket.. och ändå faller jag ihop bit för bit igen.. och jag känner så väl igen alla tecken.. håller mig så sysselsatt som det nu går.. kämpar för att inte sitta ner.. inte tänka... bara gå på som ett jädra ånglok.. vilket innebär att jag blir tröttare & tröttare för var dag som går... Åter igen har det blivit lite mycket.. med allt... och för vissa är det nog rena skitsaker.. men för mig är det inte det.. jag bär upp all den tyngd som vilar på mina axlar... men jag vet inte hur mycket mer jag klarar av... Jag älskar mina barn tro inget annat... för är det något som håller mig uppe är det just dessa små underbara liv    och är det något som gör mig mer än utsliten är det dom... och jag försöker hålla ihop... men att med två perioder av trots kunna orka allt på egen hand.. ensam utan någon som kan lätta bördan bara liiite börjar ta ut sin rätt... känner inte heller att jag kan prata med någon.. för vad hjälper det i slutändan? Det gör inte allt detta mindre.. och hur tufft det än må vara så är det ändå lika illa med barnledig helg.. för fortfarande är ensamheten där.. och inte heller klarar jag detta med att slappna av och vila.. nej då ska jag få undan en massa måsten... och bäst är det att hålla sig sysselsatt... 

 Insidan av min mur är ändå min.. och det är en plats jag aldrig kommer släppa in någon människa.. för resultatet varje gång jag ens försöker ge folk en chans blir alltid detsamma.. och man frågar sig varför jag inte låter någon komma mig nära.. svaret är där... 

 Men nej det blir bra igen.. just nu är det bara en sådan där stund där behovet fanns att lätta lite på tyngden. Allt ordnar sig igen. Det gör det alltid