Jag försöker hålla ihop mig själv på dagarna..för barnens skull, men när kvällen kommer & dom sover är det som svårast... Vad har jag egentligen gjort? Har jag förstört livet för alla? Jag kan knappt sova & äta... försöker som sagt vara som vanligt... för barnens skull... Fast inuti mig är jag sönder... Bruten... och jag bara gråter & gråter.... 

När jag ser dig vill jag bara vrida tillbaka klockan... slänga mig om halsen på dig & bara hålla dig hårt & nära.... Saknar dig så otroligt mycket..... Älskar dig fortfarande.....

Barnen sover än tack & lov men får se hur länge till det är tyst. Känner lite att jag måste klargöra vissa ting efter mina föregående inlägg. Har blivit en hel del frågor om detta. I onsdags när jag skrev att det var över mellan mig & maken så innebar det också att jag flyttade ut så att säga. Bor för närvarande hos min snälla mamma    Detta gjorde vi just på grund av barnen. Trodde inte det skulle vara så nyttigt för barnen att bo kvar när det ändå var slut. Rätt eller fel? Jag vet inte. Känns inte alls bra när äldsta sonen tittar på en lite ledsen och säger: "Åka hem mamma, jag vill åka hem"   Då kommer mina tårar tillbaka & allt känns åter hopplöst. Just nu har jag inget hem att erbjuda dom. Bara denna tillfälliga lösning hos min mamma. Och detta är en omställning för oss alla. Jag försöker hjälpa till med det jag kan & försöka vara minst möjligt i vägen. Inte heller inte så lätt med en son som är högt & lågt tidvis. Och hans humör är tyvärr mer åt det arga hållet. Och det är ju ändå inte så konstigt egentligen då det blivit som det blivit. I alla fall skrev jag ett inlägg häromdagen att det var slut & att vi var (är) vänner. Vi har trots allt 7 år ihop & två underbara barn. Visst har det inte alltid varit toppen & det säger sig ju självt. Då hade jag aldrig flyttat. Varför vi bröt var oss båda. Nåt mer än det behöver ingen veta. Hade igår börjat få saker & ting på avstånd & helt plötsligt får jag ett sms från nån okänd som skrev vissa saker. Och detta blev jag förbannad på. Dels inte kunna tala om vem denna någon är & sedan komma med en sådan sak. Min första känsla var, aldrig. Men denna någon har ändå lyckats så ett frö av oro & osäkerhet. Men ska lita på min magkänsla & inte tro nåt innan motsatsen är bevisad. Väljer att göra så- Ska börja se framåt istället för bakåt. Detta blir nog bra. Bara man får ett eget ställe att bo. 

 Och sen säger vissa till mig: Men ni är ju gifta. Du har rätt till hälften. Öööh nej. Kanske jag har det juridiskt men jag är ingen sådan person. Har inte betalat en krona för att bo där så nej. Huset är hans & resten av det han köpt är likadant. Visst har man lagt några kronor i huset så sett för man har ändå velat göra om vissa saker osv. Tex Isaks rum. Men jag tänker inte kräva nåt. Inte en chans i världen. Jag har också varit med att slita på det. Så nej ni behöver inte säga till mig vad jag ska kräva osv. Vi har varit ense om detta från första början. 

 Nej nu har barnen vaknat & en ny dag börjar ta form & en förhoppningsvis blir det en okej dag.