Tänkte ta mig lite tid att förklara varför jag gjort som jag gjort & reagerat som jag gjort. Jag är en känslosam person & en tänkare. Kanske för mycket ibland    Men nu vill jag att ni tar er några minuter & tänker er helt & fullt in i min situation & allt som hänt. Tänk er att ni tar ett jättetufft beslut att lämna er partner. Det var tufft. Jag ville ha en förändring men fick det inte. Därav mitt beslut att gå, flytta. Två dagar efter får jag ett sms av ett okänt nummer som jag ej heller vet idag vem som skickade. Där stod det att min man varit otrogen en längre tid & kom med ett visst specifikt datum som också detta kunde ha stämt. Där & då sade min magkänlsa att nej aldrig kunde han göra nåt sådant. Och hade det jäkligt tufft då & detta gjorde det ju inte lättare. Självklart nekade han till detta & jag trodde honom ändå fastän tankarna snurrade. Jag bönade & bad honom att ta oss tillbaka. Var nog mest pga ensamheten.. Men självklart tog han oss inte tillbaka. Hmm konstigt va? Till slut godtog man situationen & man fick äntligen ett ställe att bo. Sen går det en tid & man mår dårligt & är ensam. Och så kom den där helgen där jag var tvungen att åka in till Karlstad, ja ni som följt mig vet ju. Var så inni helvete arg.. Tyckte & tänkte så mycket.. En dag tog en person kontakt med mig. Skulle visa sig vara hennes ex.. Han berättade sanningen för mig. Jovisst hade mitt ex varit otrogen... Och har alltså fått bevisat att det var i alla fall två gånger som det hände. Och då fastän man frågat rakt ut flera gånger fick man nej till svar. Men nu skulle alltså sanningen fram. Och just tanken på att man då satt hemma med en tvååring & en månad gammal baby medans han roade sig på ett sätt som man som gift inte borde ha gjort.. Och nästa gång det hände så var också hans son hemma hos mig. Kan ni nu förstå varför jag ibland har svartnat & blivit förbannad? Att man kan känna sig så nertrampad & nedvärderad. Det gör nåt med en. Kan ni se den? Och därför har jag ibland gjort som jag gjort. Och just alla lögner har ju också kostat honom. Men jag ville bara försöka förklara & att ni ska sätta er i min situation. Och sen att man inte blir trodd fastän man har bevis så litar han mer på den andra. Det gjorde också så att jag svartnade. Jag älskar honom inte, absolut inte. Det är förbi för en bra stund sedan. Jag tyckte synd om honom & valde sida. Åter igen valde jag nog fel & åter fick man den känslan att man inte var värd skiten under skon en gång. Jag vet också att en del av mina inlägg har satt mig i dårlig dager & att folk nog tänker sitt, typ vilken psykopat, hon ska man nog inte beblanda sig med. Men ville förklara varför det svartnat & varför jag gjort som jag gjort. På nåt vis ville man väl såra tillbaka på samma sätt. 

 Och ibland tänker jag nog att det kanske varit bättre om jag aldrig fått veta nåt, men samtidigt hade det nog ändå kommit fram på nåt sätt. Och på sätt & vis var det nog bara bra att jag fick veta men skulle önska det var Rune själv som berättat. Men nu ska jag lägga detta bakom mig. En gång för alla. Ville bara att ni skulle försöka förstå känslan, varför det svartnat. Jag mår bra nu. Visst har man ibland ensamhetskänslan, men inte längre på samma sätt. Jag har faktiskt släppt detta. Och att jag ändå bestämt mig för att ge henne en chans känns också bra. Visserligen har hon en del att förklara & det ska bli spännande. Men allt i allt & av allt som varit känns alltså saker & ting riktigt bra. Och jag vet innerst inne att jag faktiskt varit/är värd mer än så. Än allt jag fått genomgå denna period. Och nu när jag själv insett detta faktum så kan jag nog också släppa taget. Visst har jag fortfarande saker jag vill ha svar på men tror jag inte vill veta mer. Utan låta det vara & låta ödet bestämma min väg nu. Man kan aldrig styra ödet men man har ett val. Nu väljer jag min väg, min rätta väg. Valde att dra upp allt igen en sista gång bara för att nån kanske ändå kan förstå om man tänkt sig in i min upplevelse. Och att ni kanske uppfattar mig på ett annat sätt efter detta. 

Over & out