God morgon! Här är det för ögonblicket tyst i huset. Väntar på att barnen vilken minut som helst kommer vakna & då blir det full rulle. Annars då? Julen har varit riktigt bra må jag säga. Alla verkade nöjda & så även jag. Fick så mycket fint & som jag önskat mig. Det här har nog varit en av dom bästa jularna på många år. Ja snön fanns inte men det spelade liksom ingen roll. Och så kom ju inte heller tomten. Otroligt synd för barnen men men. För när det väl var dags för tomten att komma visade det sig att det var läskigt. Och ja full förståelse har jag för detta faktum. Synd bara att man inte visste detta på förhand för då skulle jag haft någon i bakhand. Men oavsett gick det bra & en lyckad kväll med efterlängtad mat & familjen runt sig. Och så fick jag för mig att nu skulle vi börja med sovrummet nere & få det helt klart en gång för alla. Ja jo allt gick väl smidigt. Rivning av lister, spacklandet & slipningen. Fick t o m upp fondväggen utan större problem. Men om jag riktigt synar nu är jag säker på att det även där blivit någon miss.. Men nog om det, var en itroligt tacksam tapet & synar man inte närmare är det bra. Så kom gårdagen & jag skulle sätta upp den ensfärgade.. Fy f.... jag fattar inte varför jag var så dum att ens tänka tanken på att detta skulle gå bra. Två våder & kände mig så otroligt misslyckad.. Och efter några timmar gått dubbelkollade jag om jag kanske ändå fått till det.. men ack nej... mellan våderna syns en pytteliten sträng.. dvs säga att dom ligger inte helt tätt... jävla skit.. men fick ett tips om hur jag skulle kunna fuska till detta så jag slipper börja helt om.. så får se om jag kan göra det då.. Och i morgon får jag besök av en kollega/kompis som ska se om hon kan hjälpa mig med resten. Ååå du underbara!!    Och om hon inte kan/orkar finns en till i bakhanden    Och tacksam att det ändå finns någon som kan hjälpa mig. För när sådant här infaller känner man sig tredubbelt ensam som inte har nästan någon i sitt liv... och där får jag bara skylla mig själv... Fast om man ändå försöker och inte får någon respons så ger man ju upp själv.. Låter mig utnyttjas helt enkelt stundvis... Ska inte ha något löfte om att bli mer social.. för det funkar ändå inte & jag har nog varit ensam för länge, blivit sviken för många gånger till att jag orkar släppa in någon. Och så har vi denna kommande dag.. det är ändå en högtid för mig som är extra svår... för dom som känner mig vet nog också varför.. Spelar ingen roll hur lång tid som gått.. det sitter ju ändå kvar.. och det kommer sitta kvar så länge jag är ensam... Jag ska försöka inbilla mig att det är som vilken som helst annan dag på året.. Det kanske hjälper.. Och att inte heller ha barnen hos mig kommer göra det svårare.. Men det är som det är.. 

 Nej nu är barnen uppe & dags att lägga ner. Idag blir det en dag ute i snön med grabbarna bus   

 Ska bli kul. Ha en fin dag!