Känner mig ensam, övergiven..gråtfärdig.. nej nej inte över mitt ex    Kan nog vara för att jag varit uppe halva natten med Isak som är orsak till känslostormen som nu härskar... Jag begriper inte.... mår illa... övertrött... Ledsen över vissa saker.. Betydelselös.... Just nu i detta ögonblick finns inget kul... livet känns värdelöst... jag känner mig värdelös... som ingenting... funderar på att jag nästa gång jag är barnledig en helg ska jag packa en liten väska & bara dra bort.. ensam... behöver komma bort... från allt.... I frågasätter mitt liv just nu... varför ska jag orka? Jo just för barnens skull... inte för nåt annat.... Klumpen finns i halsen.... tårar på väg.. är djupt nere igen... och NEJ inte pga mitt ex bara för att få uttryckt det i klartext... just nu skulle jag önska barnen var här & kunde plocka upp mig..... fått annat att tänka på... är i flyttankar också... Men går ju inte då barnen också har en far som bestämmer över dom... Behöver en nystart... nåt nytt & fräscht... Tänk om jag kunde somna & vakna till ett nytt liv...nya vägar...nya möjligheter.... fan.... och alltid varenda jävla gång man ser det minsta lilla positiva saker på gång så ska man åter tryckas ner & besvikelsen ett faktum... fattar inte varför jag ens ska glädjas åt det lilla positiva.... Vad i helvete är meningen med mitt liv? Vad fan har jag gjort för ont i livet?? Orkar inte mer just nu.... När ska nog vara nog...? När ska allt vända..?